Vad hände egentligen? Är nyheter nyheter nuförtiden?

 Ja och nej. Det är en blogg som råkar ligga på en nyhetstidnings hemsida. Vad är problemet?

Tja, visst utsikten är vacker från de små glasbubblorna, men att stå på takterrassen som går runt översta våningen på ”Haglunds Pinne”, som Söders torn också kallas, är snäppet värre. Här finns ingen glas som med en hinna av reflexer erbjuder en slags upplevelse av säkerhet.
På terrassen ger vinden mer av ”fallskärmskänsla”. Dessutom kan man gå runt 360°, stanna och studera detaljer så länge man vill. 

Att gå högst upp i ett av Hötorgshusen är också en upplevelse; här kan man t.ex. se Sveavägen uppifrån, en ovanlig och nästan främmande syn. Likaså är det intressant att titta ned på ”Plattan” på T-centralen och Sergels torg från modest höga övre planen på Kulturhuset.

Den vackraste höga utsikten i Stockholm är trots allt från Stadshustornet, även om Kaknästornet är högre. Att se Gamla Stans vindlande gränder ovanifrån, glittret i Mälaren och Söders höjder är en ljuvlig syn.

Går man utomlands är kanske en av de häftigaste magkittlarna Eureka Skydeck i Melbourne. Huset är 90 våningar högt (Skydeck ligger på 88:e vån.) och huset svajar ett par meter i sidled när vinden ligger på. Är man känslig, som min sambo, kan man må illa. Om inte detta skulle vara nog kan man ge sig ut på glasgolvet. Jag kan försäkra att också den kaxigaste av oss kände ett distinkt pirr i en av våra kroppsdelar (min diskretion förbjuder mig att tala om vilken…) 

Den som ger mest naken ”ingenjörskänsla” är kanske fortfarande Eiffeltornet i Paris. En av de vackraste byggnader man kan klättra upp på taket i samma stad är förstås det massiva gotiska kyrkobygget, Notre Dame de Paris, påbörjat på 1100-talet. 

1296 lade man grundstenen till domen i Florens och utsikten över denna underbara stad från ovan är värt en omväg i sig.

[...] "No hay mejor manera de abarcar de un vistazo Estocolmo que ir arriba sobre el Ericsson Globe”, escribe la CNN en su motivación. [blog.svd.se/Globen med på hisnande topplista] [...]

 Kul antar jag, men jag tror inte vi bör tycka det här är en världsattraktion nu.

Bitte Eriksson;
Jag har alla de tre Ros-sorterna som Agneta Ullenius har föreslagit dig .
Jag bor också i skåne fast längre norrut i zon 2. 
Jag älskar verkligen aptikos/gryningsfärgade rosor och därför är Crown Princess Margareta helt klart den jag vill rekommendera dig om du prioriterar en riktigt klart orangegul färg som inte bleknar eller ändrar sig när blomman blir äldre.Den har den ojämförligt stakaste doften av de tre +att den blommar rikligt hela sommaren (med korta uppehåll) från tidigt i juni till november (!) Den är dock ingen klättrare,utan har ett buskigt växtsätt (1,5 -2m hos oss )
 Gloire de Dijon är också en fantastisk ros, men har en helt annan utstrålning, en riktig klättrare,lång och gänglig,och mycket nyckfull vad gäller blomfärgen som är betydligt blekare än ovanstående  ros. Bleknar fort i värme ,blir ful i regnväder och kan hos oss bli rosatonad och vitaktig.Den  har en fin speciell doft( som att lukta i en nyöppnad teburk,men man måste komma nära för att njuta av den.Gloiren har  jättefina tättfyllda blommor, men blommar oftast inte så rikligt, remonterar bara en gång, men när omständigheterna är optimala så kan den överraska med en fantastisk blommnig både vad gäller färg och blomrikedom !
Aloha -rosen är ingen favorit hos oss. En riktig tråkmåns med blaffiga blommor som snabbt ändrar fäg och form .(kan verkligen dra åt det rosa hållet ) —-Fast tycke smak varierar,och det gör ju rosor också,beroende på växtplats och skötsel
.Westerland och Pat Austin är andra trevliga orange-aktigarosor, fast inga klättrare, det är dock Madam Berard,som är lik Gloire de   Dijon, fast aaaningens  mörkare.