Resebloggen

Karin O’Mahony

Karin O’Mahony

En sak som överraskade på Ukrainaresan i somras (ja, det är snart oktober och därmed läge att drömma sig tillbaka till semestern) var maten. Genomgående fantastiskt god och framför allt varierad, kanske mycket tack vare alla grannländers kök som fanns representerade. Georgisk mat, bulgarisk mat, azerbajdzjansk mat och framför allt rysk mat var inget ovanligt på krogarna i Kiev.

Förutom maten var det framför allt två saker som fascinerade på restaurangerna. Det ena är sättet notan levereras på, allt från ett konstfullt hoprullat kvitto under armen på en för ändamålet snidad gubbe i trä till maffiga läderklädda historier som mest såg ut att innehålla dokument från tsartiden. Det andra är menyn, som på till exempel restaurang Pervak, där det kan stå så här:

Мрія Голохвастова кебаб із вугря та форелі під соусом з каперсами, грибні млинці та молоді паростки зеленого горошку

Vilket alltså inte var det som förbryllade, för översättningen kom strax efter:

Golohvastov – Dream kebab of eel and trout and sauce with capers. Mushrooms pancake and spring sprouts of green pea

Så långt allt lugnt. Tills det här dök upp:

128-00/225/50/50/36

Först trodde vi att vi hade hamnat på ett ställe som antingen tog betalt i fem olika valutor, eller tillämpade olika priser för olika gäster, oklart på vilka kriterier. Men vad det är är alltså en ner till minsta gram detaljerad beskrivning av den exakta mängden mat.

Rätten ovan – som kostar 128 hryvnia, priset kommer först – består alltså av 225 gram fiskkebab, 50 gram sås, 50 gram svamppannkaka och 36 gram sockerärter. Ett detaljerat , men inte alls dumt system. Efter några dagar diskuterade vi världsvant om man skulle ta köttfyllda dumplings på 180 gram till lunch eller om man faktiskt var så hungrig att man skulle klara av en tallrik bönor och nudlar i smör på hela 300 gram. (Det blev båda – och var godare än min kamera lyckades återge:)

Själv har jag bara sett gramspecifikation på menyn på fiskrestauranger och hamburgerkök tidigare. Kan det vara något att inspireras av på andra håll – kanske med tanke på de allt högre priserna i till exempel Stockholm?

Fler bloggar