Annons
X
Annons
X

Resebloggen

Per Johnsson

Per Johnsson

Jag trodde inför den brittiska serien ”En idiot på resa” att det skulle vara ett reseprogram helt utan slitna klyschor. Och så blev det. Befriande förstås, men för alla som saknar de där välanvända klichéerna kommer här en liten sammanställning över de vanligaste, och en tänkbar översättning.

Klyscha: Detta är verkligen kontrasternas stad.
Betyder: Att vi befinner oss i en helt vanlig stad, för vilken stad saknar kontraster? Men asiatiska storstäder är nog mest kontrastrika inom resejournalistiken.

Klyscha: En omväg väl värd att göra.
Betyder: Att skribenten upptäckt att exempelvis Ströget har sidogator.

Klyscha: Ett oupptäckt paradis.
Betyder: Att resmålet är nytt för såväl skribenten som för de svenska reseföretagen, vilket naturligtvis inte är detsamma som att stranden inte besöks av 100 000 ryssar varje år.

Klyscha: Utanför de breda allfarvägarna.
Betyder: Att orten inte riktigt har lika många turister som Playa del Inglés.

Klyscha: Blandningen av moderna och gamla influenser är påtaglig.
Betyder: Att Starbucks och McDonalds har öppnat i det medeltida klostret.

Klyscha: Det är visserligen en sliten klyscha, men detta är verkligen …
Betyder: Att skribenten är trött.

Och så har vi ju det där om att kasta sten i glashus …

Per Johnsson

Vancouver har utsetts till världens bästa stad att leva i – för femte året i rad. Näst bäst är förra årets trea Melbourne och trea är förra årets tvåa Wien. Allt enligt en årlig undersökning som tar hänsyn till exempelvis hälsovård, stabilitet, kultur, miljö, utbildning och infrastruktur. Det är medieföretaget Economist Groups Intelligence unit som ligger bakom undersökningen.
Helsingfors är sexa på listan.

Zimbabwes huvudstad Harare är världens sämsta stad att leva i, enligt Economists ranking.

Här är hela listan.

Per Johnsson

Smått och gott från veckan som gått:
Las Vegas kan vara på väg till Spanien. I alla fall om det amerikanska kasinot Sands Corporations planer på en kasinogata i Barcelona eller Madrid går i lås. Ungefär 20 miljarder dollar skulle det kosta enligt The Guardian.

Independent skriver att Vietnam skaffat sig en ny slogan: A different Orient. Landet tar enligt tidningen nu sats för att bli Asiens största turistland.

Samma tidning berättar att Chile passar på att smida medan järnet fortfarande är varmt, och satsar på gruvturism. Innan världen hinner glömma de 33 gruvarbetarna som satt inspärrade i San Jose-gruvan i 69 dagar, satsar landet på guidade gruvturer. Inte i samma gruva i och för sig (den är stängd), men ändå.

Att man ibland ska ta hotellbokningssajternas gästbetyg med en nypa salt stod klart i veckan när en person avbokade sin vistelse på The Rees Hotel i Queenstown, Nya Zeeland, med motiveringen att hotellet fått så negativ kritik på bokningssajten Travelocity. Problemet var att omdömet postades innan hotellet hade öppnats, skriver Brisbane Times.
Det visade sig att det kritiska omdömet gällde ett hotell i Texas.

Och så berättar Daily Mail att Sanyos välkända neonskylt på Piccadilly Circus i London (bilden) ska plockas ned.


Foto: Per Johnsson

Karin O’Mahony

Tips kanske är lite att ta i eftersom programmet inte startar förrän den 16 mars, men det ska hur som helst bli spännande att se hur Resebyrån plockar upp Packat och Klarts fallna mantel, med Hélène Benno och Olle Palmlöf som programledare.

Resmål i programmet blir bland annat Nya Zeeland, Kanarieöarna, Marrakech och Budapest. Smultronställen som få känner till utlovas, liksom studiosamtal med gäster, resenyheter och en krönika i varje program. Nio avsnitt blir det under våren – dessutom är en andra säsong redan klar för i höst.

Tills dess: Glöm inte att titta på En idiot på resa, där obekväma citatmaskinen Karl Pilkington skickas ut i världen av Ricky Gervais och Stephen Merchant. Oförglömligt roligt.

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Per Johnsson

Undrade just varför jag inte såg några pistoler på stranden i Miami Beach.

Per Johnsson

Det är några år sedan nu, men jag minns den fortfarande – uttagningsautomaten i Dominikanska republikens huvudstad Santo Domingo. I samma ögonblick som jag satte in kortet började automaten pipa. Högt. Pip! Pip! Pip! Och som om inte det var nog, för varje ilsket pip räknade den dessutom ned: 20, 19, 18, 17, 16, 15 …

Stressad valde jag språk (English) och sedan uttag (Withdrawal). Pipet fortsatte, liksom nedräkningen: 16, 15, 14, 13, 12 …

Ännu mer stressad tryckte jag in fel kod.

11, 10, 9, 8, 7, 6 …

Tryckte in fel kod en gång till.

5, 4, 2, 1, 0.

Jag hann inte ens prova en tredje gång. Uttagningsautomaten svalde kortet för alltid och jag fick inga pengar.

Och varför skriver jag om detta nu? Jo, SvD.se kommer i en rad artiklar skriva om pengar på resa. Vad funkar bäst på våra mest populära resmål – kontanter eller kort? Vad ska du tänka på när du handlar med kort utomlands? Vilka kort har lägst avgifter? Och så vidare.

Men vi vill gärna ha din hjälp. Skriv gärna i kommentatorsfältet om egna bra och/eller dåliga penga- och korterfarenheter på resa. Och dela gärna med dig av tips och varningar.

Per Johnsson

Gillar verkligen vintern, särskilt när vädret är så osannolikt vackert som det har varit i Stockholm i dag. Men ändå, när jag pulsar fram genom den gnistrande snön kan jag inte låta bli att drömma om olika stränder runt om i världen, till exempel om dessa tre som (just nu) tillhör mina favoriter:


Long Beach på ön Perhentian Island, Malaysia


Bounty Beach på ön Malapascua, Filippinerna


Miami Beach, Florida. USA

Har du någon eller några favoritstränder som du drömmer lite extra om just nu?

Karin O’Mahony

Tillbaka på marken och har hunnit skriva en artikel. Nu lite mer om luftsurfningen tidigare idag:

– Farten flyter på, en del sajter tar några sekunder att ladda, men i stort sett är det som på marknivå. SVT plays hd-tv hackade, men en något lägre kvalité gick bra.

– Det enda som syns inne i kabinen av tekniken är en liten grön lampa vid sidan av exit-skylten längst framme vid cockpit. Den tänds när nätverket slås på, vilket sker automatiskt när flygplanet nått 3000 meters höjd. På samma höjd slås det av när planet går ner för landning.

– Det finns inget strömuttag ombord – eventuella datorer, surfplattor och mobiltelefoner måste alltså laddas på marken.

– Skype funkar nu, men kan tillsammans med VOIP-tjänster komma att blockeras. Norwegian tittar istället på egna lösningar för IP-telefoni.

– Betalningsmodell ej klar, men det blir gratis ett tag. Southwest Airlines, som liksom Norwegian har Row 44 som  leverantör för sin satellituppkoppling, tar idag fem dollar för uppkoppling under en flygning.

– Vad gäller säkerhet har man gjort tester som motsvarar hundra uppkopplade PC-datorer inne i cockpit. Även antennen ska ha testats mot hårda väderförhållanden med mycket is och snö.

– I övergångsfasen kommer det inte gå att se om ett flygplan har wifi när man bokar på Norwegians hemsida. Två timmar innan flygning får man ett sms med informationen om man lämnat sitt mobilnummer vid bokningen.

Och eftersom jag lovat bli bättre på bilder:

Någonstans mellan Trosa och Norrtälje, enligt en av piloterna. Vi konstaterade för övrigt att det alltid är solsken ovan molnen (d’uh) och att det kanske är tack vare denna ljusterapi som piloter är lite gladare än andra.

Per Johnsson

Efter vuxenhotellen (hotell där barn är förbjudna), är det nu kanske dags för vuxenflyg? Frågan har väckts efter en undersökning som genomförts på den pågående resmässan Business Travel and Meetings Trade Show i London. 1 000 resenärer som regelbundet flyger i business class fick svara på frågan om de stör sig på barn på ombord på flyget. Tre fjärdedelar svarade ja.

Så nu diskuteras huruvida det går att ha helt barnfria flygningar, eller åtminstone barnfria zoner ombord på flygplanen. En talesman för British Airways utrycker sig något kryptiskt i tidningen Daily Mail:
”Vi gör många undersökningar för att ta reda på vad våra kunder efterfrågar, och vi söker alltid efter nya vägar för att göra kundernas resa så bekväm som möjligt.”

På Virgin Atlantic är man tydligare.
“Barn får resa i våra dyra klasser och för tillfället har vi inga planer på att börja med barnfria zoner.”

SAS är enligt tidningen Aftenposten inne på samma spår som Virgin Atlantic, inga barnfria flyg och inga barnfria zoner planeras.

Jag tror inte heller på idén. Inte för att jag aldrig blivit störd av skrikande barn på flygplan (ibland mina egna), utan för att jag inte tror att flygbolagen kan hantera den logistik det skulle innebära att ha barnfria zoner. Senast jag flög tillsammans med mina barn lyckades de inblandande flygbolagen inte ens placera familjen tillsammans. Våra platser var tvärtom utspridda över hela planet, såväl på utresan som på hemresan. Och det gick inte att ändra. Ett öde vi delade med fler familjer visade det sig. Trist på en lång Atlantflygning.
Och tanken på helt barnfria flyg faller på sin egen orimlighet. Inget flygbolag i världen skulle våga säga nej till barnfamiljer. Och tur är väl det.

Vad tycker du? Tror du på idén med barnfria flyg och/eller barnfria zoner?

Karin O’Mahony

Det här blogginlägget skulle kunna kallas historiskt. Eller okej, åtminstone vad gäller SvD.se-bloggar. Det publiceras nämligen från luften, ombord på ett flygplan som befinner sig några tusen meter ovanför östra Sverige.

Jag och fotografen Tor Johnsson är just nu ombord på en provflygning med flygbolaget Norwegian där deras nya trådlösa nätverk ombord ska demonstreras. Förutsatt att allt går som planerat blir detta alltså en slags direktrapport från luften.

Olika typer av tjänster med internet ombord har dock funnits några år – några har dykt upp och försvunnit. Stadigast har förekomsten varit på inrikesflyg i USA, både hos jättar som Delta och American Airlines och mindre bolag. Men Norwegian verkar ha blivit först i Europa med att erbjuda wi-fi på kortdistansflygningar (Lufthansa ska tydligen ha tjänsten på vissa längre rutter). Första planet med den nya tekniken sattes i trafik den 31 januari. Tanken är att 21 surfbara plan ska vara flygfärdiga vid årsskiftet.

Man ska kunna titta på streamad video, mejla, surfa och se på live-tv. Hinner jag ska jag testa Spotify också. Till en början ska tjänsten vara gratis. Men hur kan man – innan det finns på alla flyg – vara säker på att få plats ombord på ett uppkopplat plan? Och varför får man inte ringa ombord, om man nu får surfa? (Ska uppdatera med svar så småningom.)

Nämnas i sammanhanget bör också att SAS är på gång att lansera en liknande tjänst på inomeuropeiska flygningar (tidigare har bolaget också haft bredband på långflygningar). Målet är att utrusta samtliga bolagets plan med den under kommande år.

Så, vad blir resenärernas dom? Har ni saknat internet på era flygturer? Har ni använt det och hur har det i så fall fungerat? Värt pengarna? Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan!