Annons
X
Annons
X

Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

SvD har en ny hemsida och jag flyttar nu dit. Du hittar mig på:

 

svd.se/om/larsson-laser

 

Du som följer Twitter hittar mig på @janeriklarsson. Jag lägger ut alla Larsson läser-inlägg på Twitter.

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Janerik Larsson

Jag blev kanske inte helt förbluffad men dock ganska nedslagen när jag läste dagens DN debatt där centerpartiets och Svenska Naturskyddsföreningens respektive ordförande larmade om kemikalier.

Sakligt är pratet om ”giftfri vardag” rent trams och visar på hur enkla slogans kan användas i ett samhälle där grundläggande naturvetenskaplig bildning saknas. Alkohol är ett gift, ska då lättöl förbjudas? Natriumklorid (det som kallas koksalt) ? Redan Paracelsus konstaterade att det är dosen som är giftet, Dosis facit venenum. Av det skälet kallas han ibland för toxikologins fader.

Av det skälet går det inte att uppnå en giftfri vardag, men när de kemofobiska opinionsbildarna sluter sig samman, kan följden bli att nya, mindre kända kemikalier används som ersättning.

Bisfenol A används som mjukgörare i plast och den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA har konstaterat att de doser som finns idag är riskfria. Men med ett förbud kan plaster göras mjuka med andra kemikalier som vi inte vet om de är lika harmlösa. Så motverkas det goda syftet.

Strategiskt är det också oklokt att göra gemensam sak med en renodlad intresseorganisation som har skrämsel som försäljningsargument. Vad gott kan komma ut ur det?

 

Janerik Larsson

Idag berättar Aftonbladet om ett exempel på hur fördummad svensk politik blivit efter Decemberöverenskommelsen. Den enda rimliga slutsatsen av detta är att partierna borde gå tillbaka och göra om. Oppositionspolitik i all ära, men i det parlamentariska läge som råder måste främst socialdemokraterna och Alliansen ta sig samman och säkerställa att en för Sverige vettig politik kan föras. Att all politik fram till valet 2018 ska vara spel är såklart något som tilltalar de politiker som bara ser politik som spel. Men inte minst i näringslivet finns det stark kritik mot det som nu sker och som så dramatiskt exemplifieras här:

Annie Lööf dömde ut statsministerns förslag om jobb till långtidsarbetslösa genom offentliga upphandlingar – och kallade det ”en halvkokt idé”.

Nu visar det sig att Centerpartiet lagt ett liknande förslag själva.

– Det här visar på blockpolitikens fördummande effekter, säger civilminister Ardalan Shekarabi (S).

Ibland är det upp och ned vända världen i politiken. I fredags presenterade statsminister Stefan Löfven (S) att regeringen vill styra offentliga upphandlingar hårdare och koppla köpen till möjligheter att skapa jobb för människor som gått utan jobb under lång tid.

Detta fick C-ledaren Annie Lööf att gå i taket och helt döma ut förslaget.

– Jag har väldigt svårt att förstå varför Löfven väljer att driva de erkänt sämsta jobbförslagen, sa hon.

Men kritiken från Lööf blev inte sista ordet.

Nej, nu blandar sig också civilminister Ardalan Shekarabi in i fajten. Han är ansvarig för frågorna om offentlig upphandling i regeringen.

– Jag reagerade när jag såg det här. Det är ju ett förslag som C själva la fram för några år sedan, i deras välfärdspolitiska grupp. Där gick man till och med längre än vad regeringen gör och ville skapa 20 000 jobb med stöd av offentliga upphandlingar, säger han.

I en debattartikel från 2012 redogör tre C-politiker för förslaget. ”Det görs i dag upphandlingar i Sverige för över 700 miljarder kronor. Ett förslag är att låta sociala hänsyn ingå i bestämmelserna om fullgörande av kontrakt. Exempelvis kan krav på att en viss andel arbetslösa ska anställas vid utförandet av ett kontrakt” skriver de och menar att det skulle skapa 20 000 jobb för långtidsarbetslösa inom stat, kommuner och landsting.

”Blockpolitikens fördummande”

Ardalan Shekarabi menar att han håller med om det centerpartisterna skriver. Och framhåller att metoden att styra upphandlingar för sociala behov redan är ett beprövat recept som används i många västeuropeiska länder samt en del svenska kommuner.

Att Annie Lööf nu sågar förslaget menar han kan härledas till dagens blockpolitik.

– Det handlar om blockpolitikens fördummande effekter. Det är exakt vad det är. Är det ett förslag från en politisk motståndare så sågar man det, utan tanke på vad man själv tycker.

Samtidigt, framhåller Shekarabi, borde det ju mot bakgrund av det tidigare C-förslaget finnas möjligheter till att hitta ett samarbete över blockgränsen i frågan.

Lööf själv menar att C-förslaget aldrig blev mer än just ett förslag.

– Det var en arbetsgrupp som lade 100 förslag, alla gick partistyrelsen inte vidare med, ett av dessa var krav på upphandling med långtidsarbetslösa. Tur nog finns ett parti som tar intryck av omvärlden, försöket i halvmiljonstaden Göteborg har lett till 80 jobb på tre år. Att S nu tar upp ett förslag som vi själva ratat gör ju inte förslaget bättre, säger hon.

Janerik Larsson

Det är viktigt att lyfta fram amerikanska perspektiv på situationen Europa/Ryssland. En poäng är ofta att det inte handlar om några enkla policyperspektiv utan om en komplex situation som har sina rötter djupt i historien.

I Financial Times idag skriver Thomas Graham (a former senior director for Russia on the US National Security Council) att väst agerar som om man har ett Vladimir Putin-problem:

In fact it has a Russia problem. The Russian president stands within a log tradition of Russian thinking. His departure would fix nothing. Any plausible successor would pursue a similar course.

Det ryska problemet är inte nytt utan det uppstod för 200 år sedan i slutet av Napoleon-eran då det som vi idag skulle kalla ett värderingsgap uppstod. På 1800-talet bibehöll Ryssland sin auktoritöra regim medan Europa rörde sig mot liberal demokrati.

Men Ryssland förblir en stormakt av stor betydelse för Europas säkerhet. Hur ska man skydda Europa i närvaron av en mäktig stat med en främmande världsbild ? Det var problemet då och är problemet nu.

Graham skriver om Rysslands ambition att flytta gränserna så långt från det ryska hjärtlandet som möjligt.

Over time, resistance from the Germanic powers in the west, Great Britain and the the US in the South, and China and Japan in the east, came to define Russia’s zone of security as North central Eurasia, the former Soviet space. For Moscow, states there face a choice not between independence and Russian domination, but between domination by Russia or a rival. That struggle, Moscow believs, is playing out in Ukraine.

Han skriver att hotet från Ryssland är begränsat. ”This is not a revolutionary force but a declining state seeking to restore its power.”

Detta kan Europa hantera genom att revitalisera det europeiska projektet.

To be sure, steps such as a Nato presence in the Baltics and robust planning for hybrid-war contingencies are necessary, but the west needs to avoid over-militarising its response to what is largely a political challenge.

 

Janerik Larsson

Den växande amerikanska protektionismen brukar jag regelbundet varna för. Dags igen idag. New York Times har en intressant och oroande artikel om stämningarna i kongressen med anledning av de två stora frihandelsavtalen (TPP och TTIP) som nu är föremål för förhandling. Jag tror inte det är fel att säga att den debatten i hög grad handlar om USAs roll i världen:

The bruising battle over President Obama’s push for the power to negotiate two potentially far-reaching trade pacts will shift this week to the House, where the White House faces entrenched opposition from Democrats and the stirring of rebellion from the Republicans’ right flank. (—)

With organized labor, environmental groups and liberal advocacy organizations like MoveOn.org opposed to the bill, Democratic leaders say they are in no position to deliver votes for Republican leaders, even if their own standard-bearer in the White House is adamantly behind the measure as well. The A.F.L.-C.I.O. began running attack ads against one Democrat, Representative Ami Bera of California, who came out for trade promotion authority and who has twice used union muscle to eke out narrow victories in his swing district. Less pointed pressure ads are going up in 17 other Democratic districts.