DÖ kommer att dö

Den 7 januari skrev Hans Bergström (docent i statskunskap, tidigare chefredaktör DN) på Dagens Industris debattsida att decemberöverenskommelsen kommer att spricka före sommaren.

Det är inte uteslutet att han får rätt.

I Fokus nr 9 fanns en lång artikel (De ovilliga. En osvensk politisk historia) som bl a belyser den sällsamma process som ledde fram till Decemberöverenskommelsen.

I både Bergströms artikel och i Fokus belyses det som nu framstår som överenskommelsen verkliga Akilleshäl.

Bergström pekar på hur konstigt Allianspolitikerna resonerade när han ger Stefan Löfven rätt när ”han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer. Han hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartierna medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagneligt för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse”.

Det jag tror Fokus missade i sin mycket ambitiösa genomgång av spelet före DÖ är Fredrik Reinfeldts nyckelroll. Han hade annonserat sin avgång, men inte avgått. Hans ambition tycks det mig var att bibehålla Alliansen i sin gamla skepnad som ett orörligt monument över hans politiska insats. Monumentet skulle stå där 2018. Monumentet skulle stå där 2022.

Därför var han ointresserad av den realpolitik Bergström efterlyser. Moderaterna efter Reinfeldt tycks vara ett handlingsförlamat parti utan annan uppgift än att vårda det som varit. Det kan gå riktigt illa i en politisk verklighet som ser annorlunda ut än den gjorde 2005/2006.

Idag ser vi hur Alliansen är kritisk till den vårbudget som de inte tänker försöka stoppa, eller ens ändra i delar.

Jag har tidigare spekulerat i att en ”tanke” (om det nu kan kallas för en tanke) skulle vara att regeringspolitiken byggd på Vänsterpartiet ska bli så katastrofal för landet att Alliansen blir återvald 2018.

Viktor Barth-Kron konstaterar i DN idag eftertänksamt:

Stefan Löfven sade själv att han upplevde det som märkligt att de borgerliga till varje pris ville undvika att få det inflytande han erbjöd. För detta anklagades den i sammanhanget oerfarne statsministern för dåligt politiskt sinnelag och bristande analysförmåga.

Må så vara. Men kanske var det också så enkelt att det var de andra som var konstiga, och han som var normal.

Min gissning är att den riktigt konstige i dramat än Fredrik Reinfeldt. Det ska bli intressant att läsa hans memoarbok i höst. Vi får väl se om DÖ har dött innan dess….