Vladimir Putin och Michael McFaul

Tidskriften New Yorker är en ständig källa till intressant, djuplodande journalistik. Nu i sommar har tidskriften öppnat hela sitt digitala arkiv, vilket kanske kan intressera.

David Remnick är New Yorkers chefredaktör och bla specialist på Ryssland. I senaste utgåvan har han ett mycket läsvärt reportage om den tidigare amerikanske Moskvaambassadören Michael McFaul och den värld som omgav honom i Moskva. McFaul behandlades av den ryska statsledningen som en ideologisk fiende.

Men det mest intressanta är Remnicks intervjuer med Putins extremistiska ideologer. De är mycket skrämmande.

Det är – som alltid i New Yorker – en lång, fyllig artikel. Jag rekommenderar läsning.

Den tidigare ambassadören är nu åter som professor på Stanford. Hans bild av läget i Ryssland är förvisso präglad av det han fick uppleva. Men han är (typiskt amerikanskt ?) optimistisk:

“In my two years as Ambassador, I just met too many young, smart, talented people who want to be connected to the world, not isolated from it. They also want a say in the government. They are scared now, and therefore not demonstrating, but they have not changed their preferences about the future they want. Instead, they are just hiding these preferences, but there will be a day when they will express them again. Putin’s regime cannot hold these people down forever. I do worry about the new nationalism that Putin has unleashed, and understand that many young Russians also embrace these extremist ideas. I see it on Twitter every day. But, in the long run, I see the Westernizers winning out. I just don’t know how long is the long run.” 

Kommer de västligt sinnade ryssarna att vinna i det långa loppet ? Just nu känns det som en mycket optimistisk spådom och frågan är ju om den fördjupade ryska ekonomiska krisen stärker dessa krafter.

http://www.newyorker.com/magazine/2014/08/11/watching-eclipse