Stor(s)tädning ?

Den socialdemokratiska valrörelsen hade mycket svårt att vinna tillbaka väljare som flytt och tycks inte heller förmått engagera förstagångsväljare. De gedigna eftervalsanalyserna lär med tiden ge bättre besked, men när man idag blickar ut över det socialdemokratiska politiska landskapet så slås åtminstone jag av en brittisk erfarenhet.

Under den långa tiden i opposition – inlåst i ett hopplöst föråldrat socialistiskt program – infiltrerades Labourpartiet av aktivister från diverse extrema vänstersekter. I den brittiska debatten kallades de för trotskister men det var nog bara en del av sanningen.

Det sällsamma som utspelats inför årets val har varit det utrymme och stöd som främst LO gett åt vänsteraktivister långt till vänster om klassisk socialdemokrati. Aftonbladets Politism är bara ett exempel.

Det är kanske distansen från Rosenbad under åtta år som lett till detta fenomen. Man har strävat efter kultursidesvänsterns agenda i stället för att relatera till den verklighet som väljarna anser att politiker ska hantera.

Man kan ställa sig frågan om den socialdemokratiska agendan  inte nu måste sikta på att få till stånd ett vettigare samtalsklimat i parti och partinära kretsar.

Annars kommer det bli svårt för Stefan Löfven att regera. Ska han bara mötas av en medievänster med en agenda lång bortom det som vore en bra s-politik ?