Larsson läser
Janerik Larsson
Janerik Larsson
En förvirrad debatt har brutit ut på Sveriges Radio. Det handlar om kvotering.
Den debatten har ju hittills verkat så okomplicerad. Om man bara lagstiftar om könskvotering av börsbolagens styrelser skulle alla problem vara ur världen…Eller hur ?
Men redan efter den norska bolagsstyrelsekvoteringslagen dök nästa kvoteringskrav upp: etnisk kvotering.
Vill man läsa en pregnant analys av detta ämne är Adam Cwejmans bok ”Välviljans rasism – Om hur antirasismen gör människor till offer” (2012) att rekommendera.
Vad SR-debattörerna inte tycks veta är att särbehandling på etnisk grund är förbjuden i svensk lag – det är bara tillåtet i fråga om kön.
Jag har tillfrågat advokat Gunnar Strömmer, som startade Centrum för rättvisa, om vad som gäller och som svar fått en hänvisning till diskrimineringslagen.
Huvudregel är förbud mot diskriminering i arbetslivet (2 kap 1 §). Undantagen listas uttömmande i 2 kap 2 § och det är p 2 som är intressant:
2 § Förbudet i 1 § hindrar inte 1. särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna om, vid beslut om anställning, befordran eller utbildning för befordran, egenskapen på grund av arbetets natur eller det sammanhang där arbetet utförs utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav som har ett berättigat syfte och kravet är lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet, 2. åtgärder som är ett led i strävanden att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och som avser annat än löne- eller andra anställningsvillkor, 3. tillämpning av åldersgränser för rätt till pensions-, efterlevande- eller invaliditetsförmåner i individuella avtal eller kollektivavtal, eller 4. särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
Punkt 2 gör alltså undantag för positiv särbehandling vid lika meriter för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, inte för att främja etnisk mångfald. Detta är ingen slump. Det har aldrig varit tillåtet. En majoritet i diskrimineringskommittén (den parlamentariska utredning som beredde diskrimineringslagen) föreslog att man i den nya diskrimineringslagen (som alltså trädde i kraft så sent som 2008) skulle öppna upp för samma utrymme avs etnisk bakgrund som sedan länge funnit avs kön. Men detta avvisades av riksdagen. Det avvisades också i remisser och i debatten av bl.a. Sv Näringsliv, SACO, TCO och LO.
Här SR-debatten:
Det kanske finns anledning att mot bakgrund av den förvirring som SR-debatten illustrerar också börja ifrågasätta det rimliga i kraven på könskvoterade styrelser. Det kanske är individerna som är det avgörande.
Cwejman sammanfattar sin bok såhär:
Strävan efter social representation och mångfald kommer inte att leda till ett frihetligt samhälle. Bekämpa kollektivism med individualism, inte mer kollektivism. Det är dags att samhället slutar politisera tillhörighet. Att göra politik av idéer om mångfald och människors ursprung slutar aldrig väl. Politiken är för klumpig och okänslig.
Ett meritokratiskt samhälle strävar efter att göra förutsättningarna för alla i samhället goda. I ett meritokratiskt samhälle tillåts samtidigt varje människa göra det bästa möjliga av sin situation, och har samtidigt ett ansvar att försöka med just detta.