Janerik Larsson
En intervju i tidningen ETC med vänsteraktivisten Lina Thomsgård har lett till en hel del kommentarer.
Hon säger bl a:
Jag skulle gladeligen stödja en lag som tvingade mig att bosätta mig i exempelvis Barkarby för jämna ut klyftorna, det skulle vara fantastiskt.
Thomsgård bor på Söder i Stockholm.
Adam Cwejman funderar över fenomenet Thomsgård på sin blogg:
Vill man bryta upp städernas segregation kan man prompt släppa poserandet och fantasierna om tvång. Det finns en rad högst realistiska reformer inom områden som stadsplanering, plan och byggnadslagen, hyresregleringen som skulle underlätta rörlighet inom staden.
Vad vi istället får är en oroad vänster som tyst behåller sina privilegier (reglerade hyror, strikt reglerad byggprocess, kommunalt planmonopol) och istället sätter handen för pannan och klagar över att den inte är disciplinerad nog att flytta till förorten. Sluta tjata om att det är så jobbigt med homogenitet. Erkänn att ni tycker om att bo i kvartersstad med bra krogar och vackra hus och spela inte så oroade. Är ni på riktigt oroade över segregationen är det dags att sluta att kokettera med faktumet att er egen bostadsadress spelar någon roll.