Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

En aktör i det politiska spelet kring Saudiavtalet som i stort sett glömts bort i debatten är statsminister Stefan Löfven. Men hans ansvar för hanteringen är ändå den avgörande faktorn – inte vad utrikesminister Wallström sagt i olika sammanhang.

I Fokus den 17 november skrev Irene Wennemo om den då nyblivne statsministern:

Går det att vara pojkscoutigt korrekt i en miljö av ständiga politiska intriger ? Ja, det känns verkligen som om Stefan Löfven försöker det.

De upprivande striderna under Juholteran gjorde att Stefan Löfven fick en rekordlång smekmånad. Ingen ville driva in socialdemokraterna i kaos igen. Nu har en ny tid börjat. Regeringsmakten är återerövrad. Nu är det upp till bevis för Stefan Löfven att visa att hans ledarskap inte bara betyder att han blivit vald, utan att han också tagit positionerna i besittning. Han har antagligen sitt tuffa år framför sig.”

Hon konstaterade också: 

”Politik är en konst som inte är lätt att lära sig i vuxen ålder.”

Tänk att du sitter i styrelsen för ett stort börsbolag. Det blir uppenbart för styrelsen att den anställde verkställande direktören är en katastrof som kommer att förstöra företagets framtid. Vad gör du då ?

Det socialdemokratiska partiet befann sig i en sådan situation när det blev uppenbart att Håkan Juholt var en katastrof som partiledare och att sannolikheten att han skulle kunna övertyga de svenska väljarna att han borde bli statsminister snabbt närmade sig nollpunkten.

Partiets verkställande utskott – motsvarigheten till styrelsen i ett börsbolag – våndades inför det nödvändiga. I Suhonens bok får Stefan Löfven beröm för att han inte satte ner foten, inte klart sa ifrån att Juholt måste bort. Kanske var det ett skickligt spel för att han själv skulle bli Juholts efterträdare ? Jag tror inte det.

Landshövding Sven-Erik Österberg sa i november i Affärsvärlden

”Det Suhonen inte skriver särskilt mycket om är vilken turbulent tid det var i partiet. Partiet var i djup kris och vi hade opinionssiffror på 22 procent. Den krisen hade inte skapats av verkställande utskottet. Endera tar man sitt ansvar i styrelsen eller också lämnar man styrelsen. Jag ångrar inte en sak jag gjorde i VU. Det som gjordes var fullständigt nödvändigt.”

Men Löfven intog en pojkscoutattityd. Och hanteringen av Saudiavtalet är ännu ett exempel på detta.

Hur väl kommer det gå framöver för statsministern i hans besvärliga värv är en fråga som känns mer betydelsefull än utrikesministerns inkompetens.

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Fler bloggar