Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

”Ett parti som vill vinna och framför allt behålla förtroende ska akta sig för att hävda att det kan uträtta mer än vad en kylig analys av de faktiska förutsättningarna ger utrymme för. En annan (lärdom) är att socialdemokratin inte kan leva på gammalt förtroendekapital. Många må tycka att det var bättre förr och längta tillbaka dit. Men att socialdemokratiska regeringar på 1950- och 60-talen kunde vara de goda gåvorna givare skapar ingen förtröstan idag. Tvärtom skapar alltför frikostiga utfästelser och löften misstro. Folk har lärt sig att gåvorna kan tas tillbaka när statens pengar inte räcker för allt den lovat.”

Så skrev Kjell-Olof Feldt i boken ”En kritisk betraktelse – om socialdemokratins seger och kris” (2012). Varken den boken eller Feldts ”Alla dessa dagar…I regeringen 1982 – 1990” (1991) ingår i den referenslitteratur Daniel Suhonen hänvisar till i sin Juholt-bok. Det är synd.

Daniel Suhonen förstår varken det parti han älskar och än mindre den tid han lever i. Detsamma gäller de som nu hyllar boken och tror att den har något viktigt att säga som socialdemokratins framtid.

För det första var det den socialdemokratiska valberedningen som kuppade fram Håkan Juholt till partiordförande. Detta var ett svek både mot Juholt och mot partiet. Att ingen fokuserar på detta är för mig – som utomstående – helt obegripligt.

För det andra fanns det ingen hjälp i världen som skulle kunnat se till att Juholt förblivit partiordförande. Inte ens Daniel Suhonen hade kunnat göra det och den insikten finns faktiskt av och till i hans bok om Juholt. Suhonen är verkligen ingen dumskalle, han är bara en naiv politisk romantiker som tror att retorik och politik är samma sak.

För det tredje var det självklart det verkställande utskottets uppgift att se till att Juholt försvann från partiordförandeposten. Suhonens initierade skildring avslöjar främst bristen på civilkurage i detta mäktiga utskott. Ingen vågade hålla i yxan och processen blev på tok för utdragen.

För det fjärde är Suhonens digra bok – och hans artikel i DN idag – en illustration av den naivitet som Feldt skriver om. Det socialdemokratiska partiets retorik har aldrig på allvar gjort upp med sina nostalgiska myter om ”hur det var” som om utbyggnaden av välfärdsstaten i efterkrigstidens ekonomiska dynamik skulle kunna kopieras i en samtid av globalisering och behov att stärka svensk konkurrenskraft på alla områden. Och det gör man inte genom en juholtretorik som byggde på en outtalad föreställning om att det bara finns ett land på jordklotet: socialdemokratins Sverige.

Efter 90-talskrisen har socialdemokratin bedrivit realpolitik – från Ingvar Carlssons EU-medlemskapsansökan till Göran Perssons hårdhänta men nödvändiga arbete med att koppla svenska statsfinanser till verkligheten. Tyvärr har den processen inte influerat den socialdemokratiska retoriken, vilket skapat den absurda situation som Håkan Juholt är den främsta symbolen för.

Han håller ett helt absurt tal när han väljs. Ett tal signerat Suhonen med flera – alla upphovsmän fast förankrade i en nostalgisk dröm. Utan verklighetskontakt. Stefan Löfven har ingen lätt uppgift som efterträdare och det är ingen tillfällighet att hans valrörelse 2014 främst präglades av tystnad och hänvisningar till att han skulle se till att saker och ting blev bättre efter valet. Talet om att ”någonting gått sönder” har tolkats som en anspelning på Reinfeldtregeringens politik men i själva verket är det den socialdemokratiska självbilden som gått sönder och som fortsatt är trasig.

Kommer svensk socialdemokrati att anpassa sig till verkligheten. Att nu ha en del av regeringsmakten (delad med MP och i praktiken med V) kommer innebära en svår resa framöver. Det förstår inte Daniel Suhonen, Göran Greider med flera. Kulturvänstern vårdar minnet av den socialdemokrati som fanns en gång för länge sedan.

Det behövs fler än Kjell-Olof Feldt som berättar om hur verkligheten ser ut. Jag tror att svensk politik behöver en klok socialdemokrati. Men då gäller det att lägga parentesen Juholt åt sidan och se framåt. Inte bakåt.

 

 

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Fler bloggar