Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

Jens Runnberg har i Dalarnas Tidning en insiktsfylld krönika.

Han berättar om äldreboendet Korsnäsgården:

I våras hälsade ledarredaktionen på personal på äldreboendet Korsnäsgården i Falun. Nu stöder forskning kommunalarnas på Korsnäsgården upplevelse.

Kommunalare, som kunde jämföra före och efter, berättade hur mycket mer ansvar de fick när Carema drev Korsnäsgården, om underskotten äldreboendet gjorde när det var i kommunal drift, om problemen med scheman och vikarier i kommunal drift och om de kvalitetshöjningar av verksamheten de kunde genomföra när Carema var huvudman.

Men S i Falun körde över kommunalarna och återtog driften i offentlig regi av ideologiska skäl.

Kommunalarnas erfarenheter var viktiga att lyfta fram i en tid av demonisering av välfärdsföretag, men Korsnäsgården var naturligtvis bara ett anekdotiskt exempel. Nu finns det emellertid kvalificerad forskning som ger bilden som kommunalarna i Falun tecknade rätt på punkt efter punkt.

Det är Östersunds kommun som beslutat att ur ett vetenskapligt perspektiv jämföra privat drift med offentlig. Östersund byggde två identiska byggnader och skrev in 32 äldre med lika tunga vårdbehov i respektive äldreboende.

Det ena drivs av kommunen, det andra av ett välfärdsföretag. Studien genomförs av Nordic Health Group, och forskningsledare är ekonomie doktor Fredrik Eklund, knuten till Karolinska Institutet.

För forskningens fromma accepterade vårdföretaget inte bara att inte göra något överskott på verksamheten, utan dessutom att få en 15 procent mindre budget än det offentligt drivna äldreboendet. Nyligen släpptes en forskningsrapport om utfallet. Den konstaterar:

* att vårdföretaget håller sin 15 procent lägre budget. Att det offentliga vårdhemmet övertrasserar sin större budget med 3-4 procent

* att de anställda och de boende har samma höga grad av nöjdhet på båda vårdhemmen

* att vårdföretaget har 25 procent timanställda vikarier jämfört med 20 procent i det offentligt drivna vårdhemmet.

Så gott som hela effektivitetsvinsten i vårdföretaget är en följd av bättre ledarskap. Eklund beskriver det som att vårdföretaget ”har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten” (SvD, 3/9) samt att ”den helt avgörande förklaringen till att den privata utföraren är effektivare är bra grundscheman och behovsprövade arbetstider där man optimerar bemanningen under dygnets alla timmar”.

Forskningsresultatet är i linje med vad kommunalarna på Korsnäsgården i Falun berättade. De antog att kommunens schemaverktyg TimeCare ledde till underskott.

Att de kommunalare i Falun som ledarredaktionen träffade upplevde Carema som en bättre arbetsgivare än kommunen stärks av andra undersökningar.

De senaste siffrorna från SCB visar att lönegapet till kommunalarna som har privata arbetsgivare ökade för de kommunanställda, från 1,7 procent 2011 till 4 procent 2012.

Sjukfrånvaron är också lägre bland kommunalarna i privata vårdföretag i offentlig vård och omsorg enligt en sammanställning som Företagshälsorna gjort, liksom att trivseln på arbetsplatsen är högre bland dem som arbetar åt vårdföretag.

Socialstyrelsens jämförelse av vårdkvaliteten 2012 gav resultat som är i linje med forskningen i Östersund. De privata äldrehemmen var bättre i elva av 16 kvalitetsområden, med väsentligt högre vårdkvalitet vad gäller riskbedömning av undernäring, riskbedömning av trycksår, riskbedömning av fall och läkemedelsgenomgångar.

Kommunala äldreboenden var bättre på andelen äldre med eget rum som 97 procent av de kommunala tillhandahöll mot 91 procent av de privata. Totalt sett kan inte några stora skillnader i vårdkvalitet påvisas mellan driftsformerna.

Exakt hur det privat drivna äldrehemmet gör för att hålla en budget som är 15 procent lägre, samtidigt som det offentligt drivna äldrehemmet med identiska förutsättningar misslyckas med att hålla sin högre budget, är måhända en affärshemlighet.

Några sådana vinster har inte Vardaga gjort de senaste åren. De två senaste årsboksluten visar på vinstmarginaler på 1,8-2,4 procent.

Men om alla Sveriges äldrehem skulle få tillgång till Vardagas ledningskompetens skulle enligt forskningsledaren Eklund den samlade kostnaden för svensk äldreomsorg sjunka med sju-åtta miljarder kronor.

Det är en femtedel av försvarsbudgeten eller kostnaden för att driva hela Landstinget Dalarna ett helt år.

Fakta spelar emellertid mycket liten roll i den så kallade vinstdebatten, där den samlade vänstern systematiskt söker upp enstaka skräckexempel och påstår att de är representativa för en hel driftsform.

Det är föreställningar om att driftsformen i sig skapar kvalitetsbrister, att det skulle vara företagsekonomiskt klokt att tillhandahålla undermålig äldreomsorg, som gör att S, MP och V nu tillsatt en stor nationell utredning som ska tvinga Vardaga att leda sina äldreboenden på samma sätt som kommunerna leder sina.

En regering som tog ansvar för Sverige, för sina äldre och för den personal som arbetar med dem skulle naturligtvis göra precis tvärs om – Vardagas äldreomsorg skulle stå modell för kommunal äldreomsorg överallt, och en mångfald av utförare skulle finnas att välja på.

Men så här fel blir det när socialdemokrater tror att offentlig verksamhet och drift är skapelsens krona.

 

 

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Fler bloggar