Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

När det politiska läget i landet diskuteras hör jag av och till argumentet att ”tidsandan” är det som egentligen sätter agendan.

Det fick mig att fundera över vad tidsandan egentligen är och vem som definierar den.

När jag började min karriär som journalist på 60- och 70-talen definierades tidsandan av de vänstertänkare som inspirerade studentrevolten 1968. Det var från amerikanska universitet som den tidsandan spred sig över världen.

Det dystra 70-talet som följde innebär att just den tidsandan gradvis försvann. I Sverige var dess sista manifestation fackföreningsrörelsens och socialdemokratins fondsocialism. Med löntagarfonderna tar vi över, var ju slagordet. Den svenska privatkapitalismen skulle utrotas och en variant på jugoslavisk socialism skulle införas.

Detta var tankar som även vann gehör i borgerliga kretsar. Inte bara inom folkpartiet fanns det de som tolkade tidsandan som att någon form av socialism var oundviklig. Det fanns även näringslivsdirektörer som instämde. Entreprenörer flydde landet.

Denna tidsanda försvann med tiden och i slutet av 80-talet när fondsocialismen var på väg att dö – regeringen Bildt verkställde sedan fondernas avförande från svensk verklighet – så kom det en ny tidsandan.

Socialdemokratin upptäckte att medborgarna börjat ogilla de offentliga monopolens hårda grepp, man önskade valfrihet och mångfald. Även inom fackföreningsrörelsen växte de nya tankarna. Inom Kommunal utkämpades en spännande idéstrid som ledde till att Kommunals medlemmar fick olika arbetsgivare att välja mellan. Det var bra både för dem och för medborgarna.

Nu sägs då en ny tidsanda råda. För mig som minns 70-talet känns det inte helt okänt. Offentliga monopol har åter fått något rosenskimrande över sig. De är ofelbara och ska besparas kritik i media påbjuder tidsandan.

Företagande är i allmänhet något som bör misstänkliggöras och även ledande borgerliga politiker har gjort vad de kan för att teckna sådana bilder helt i enlighet med en ny tidsanda.

Hur denna nya tidsanda ska hanteras i praktiken av riksdag och regering återstår att se. Kanske är det dags för nya decennier av offentliga monopol, kanske är det dags för entreprenörer att åter söka sig bort från Sverige.

För den senare slutsatsen finns det flera goda skäl. Någon näringslivsvänlig reformpolitik skymtar inte vid horisonten, men väl fler krångliga regleringar och ett kanske allt bredare mediemisstänkliggörande.

Men tidsandan har väl alltid rätt, antar jag. Ändan tills tidsandan slår om igen.

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Fler bloggar