Annons
X
Annons
X

Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

Tidigare idag arrangerade Institutet för framtidsstudier ett seminarium om boken ”Makt utan mandat – de policyprofessionella i svensk politik”.

I inbjudan stod det att de policyprofessionella som studerats är ”en grupp som på oklara grunder utövar politisk makt och inflytande”.

Att så skulle vara fallet framgick inte på seminariet.

Av de tre författarna är Stefan Svallfors sociolog och Christina Garsten socialantropolog. Det framgick att de båda var fascinerade av att ha upptäckt denna nya stam av svenska politikinfödingar som ingen sociolog eller socialantropolog tidigare studerat.

Bokens svagaste del och den svagaste presentationen stod statsvetaren Bo Rothstein för. Hans presentation i dag och hans avsnitt i boken bygger i hög grad på ett lösryckt citat från den berömde amerikanske statsvetaren Robert Dahl som 1989 oroade sig för det växande inflytandet som lobbyister och de dessa företrädde började få. Men det amerikanska politiska systemet – i synnerhet 1989 – var ju högst korrumperat och det gick att via de politiska partierna tillskansa sig ohemula ekonomiska fördelar – s k pork barrell .

Men det finns knappast någon koppling till svensk politik 2015 även om just Göteborg har affärer mellan företag och politiker lett till korruptionsskandaler. Men de har inte haft något med ”policyprofessionella” att göra.

Statsvetaren Rothstein är från Göteborg vilken kanske förklarar något, men hela hans presentation bygger mer på insinuationer än på stabila fakta.

Anette Törnqvist, ansvarig för samhällsrelationer på Svenska spel och tidigare mångårig politisk tjänsteman i s-regeringar, hade en dräpande uppgörelse med ett av Rothsteins favoritexempel (Nuon).

Som nästan alltid när forskare undersöker något är slutsatsen krav på ”mer forskning”, vilket gör att jag funderar över om inte ett intressant forskningsprojekt vore att studera hur forskare genom att ”upptäcka samhällsproblem” (som nu de ”policyprofessionella”) tillskansar sig forskningsmedel och ibland också prestige.

Men den forskaren som skulle våga ge sig på det ämnet är väl inte född, antar jag.

Rothsteins nostalgi för det korporativa systemet som avskaffades i början av 90-talet lyste igenom i hans presentation. Det var när de stora korporationerna försvann från de statliga myndigheternas styrelser etc som antalet ”policyprofessionella” började växa, sa han sorgset.

Varken i boken eller i presentationen idag fördes det fram minsta tillstymmelse till bevis för att politiskt sakkunniga etc ”utövar makt”. Det är hela projektets stora svaghet och även där var Anette Törnqvist mycket pregnant i sin kritik. Även den andra opponenten – också en tidigare s-sakkunnig från kanslihuset – Lisa Pelling (nu utredningschef på tankesmedjan Arena Idé) tyckte att bokens fokus på politiskt sakkunniga var olycklig eftersom dessa ju arbetar med tydliga mandat från sina statsråd och deras ”makt” är milt sagt högst begränsad. I praktiken har de ingen makt eftersom ansvarsutkrävandet alltid riktas mot statsrådet, inte mot rådgivaren.

Anette Törnqvist fick in en riktig poäng när hon lyfte fram att professorerna i boken talar om ”House of cards”. Se i stället, sa hon, på ”Yes Minister” (kan ses på Axess TV)  där en smart opolitisk tjänsteman håller stenhård kontroll på sin folkvalde minister så att han inte ska göra något som stör ….

Det är även i dagens kanslihus Sir Humphrey Appleby som har det riktiga inflytandet tack vare sin sakkompetens. Det statsråd eller de politiskt sakkunniga som inte respekterar Sir Humphrey får det svårt…

 

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.