Amerikanskt perspektiv

Det är viktigt att lyfta fram amerikanska perspektiv på situationen Europa/Ryssland. En poäng är ofta att det inte handlar om några enkla policyperspektiv utan om en komplex situation som har sina rötter djupt i historien.

I Financial Times idag skriver Thomas Graham (a former senior director for Russia on the US National Security Council) att väst agerar som om man har ett Vladimir Putin-problem:

In fact it has a Russia problem. The Russian president stands within a log tradition of Russian thinking. His departure would fix nothing. Any plausible successor would pursue a similar course.

Det ryska problemet är inte nytt utan det uppstod för 200 år sedan i slutet av Napoleon-eran då det som vi idag skulle kalla ett värderingsgap uppstod. På 1800-talet bibehöll Ryssland sin auktoritöra regim medan Europa rörde sig mot liberal demokrati.

Men Ryssland förblir en stormakt av stor betydelse för Europas säkerhet. Hur ska man skydda Europa i närvaron av en mäktig stat med en främmande världsbild ? Det var problemet då och är problemet nu.

Graham skriver om Rysslands ambition att flytta gränserna så långt från det ryska hjärtlandet som möjligt.

Over time, resistance from the Germanic powers in the west, Great Britain and the the US in the South, and China and Japan in the east, came to define Russia’s zone of security as North central Eurasia, the former Soviet space. For Moscow, states there face a choice not between independence and Russian domination, but between domination by Russia or a rival. That struggle, Moscow believs, is playing out in Ukraine.

Han skriver att hotet från Ryssland är begränsat. ”This is not a revolutionary force but a declining state seeking to restore its power.”

Detta kan Europa hantera genom att revitalisera det europeiska projektet.

To be sure, steps such as a Nato presence in the Baltics and robust planning for hybrid-war contingencies are necessary, but the west needs to avoid over-militarising its response to what is largely a political challenge.