Annons
X
Annons
X

Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

Härom kvällen berättade Aktuellt om hur skolan tar hand om särskilt begåvade elever.

I studion var det en elev – Alexander Kidelius – som ändå blivit sedd och fått utmaningar i form av att hoppa över totalt 4 årskurser i grundskolan. Han gick t ex direkt från åk 7 till gymnasiet.

I Aktuellt nämndes inget om vilken skola han gick på men jag kan avslöja att det var Kunskapsskolan och Internationella Kunskapsgymnasiet.

Detta hade inte gått att genomföra i så många andra skolor men det fungerar på Kunskapsskolan.

Friskolorna har tillfört det svenska utbildningssystemet en flexibilitet som inte fanns tidigare.

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Janerik Larsson

Mycket av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska debatten bygger på en bild av USA som jag tror är mycket svagt underbyggd. Ian Bremmer, en mycket insiktsfull och respekterad amerikansk riskanalytiker, skriver idag i Sunday Times om Storbritanniens förhållande till USA. Mycket också i brittisk debatt baseras på en orealistisk USA-bild.

America must not become a fortress. It should redouble its commitment to trade, because stronger commercial and investment ties will be essential for alliances that can no longer depend on military ties. It should continue to export things that others want to buy, especially state-of-the-art communication technologies and much more of the energy that it now produces. It should welcome immigrants and a larger share of the world’s refugees.

The next president should set a high bar for political and military intervention in the lives of others. Insist that Nato can survive only if other members accept a greater share of both the costs and the risks (America pays 70% of Nato’s bills). Let Germany and Japan, two of the world’s richest nations, assume responsibility for their own security. Share weapons and information with those most threatened by Isis, but don’t fight another war in Iraq. Build trade and investment ties with China, but accept that choices made in Beijing, not in Washington, will decide China’s future. This drive to refocus on domestic priorities will inflict significant damage on relations with allies such as Britain, but America’s gain will far outweigh what it loses.

Whatever choices a future president makes, US allies must prepare for a world in which American power means less than it used to. That’s why Britain was wise to shrug off US pressure and instead join the China-led Asian Infrastructure Investment Bank. Prosperity in tomorrow’s global economy will require constructive relations with both America and China. Britons should also recognise that Berlin’s long-term approach to Moscow will matter much more than Washington’s.

Janerik Larsson

Jag läser:

Miljardären och finansmannen George Soros är oroad över riskerna för ett nytt världskrig. Det skriver Marketwatch.

Under en Bretton Woods-konferens nyligen uttryckte investeraren oro för ett nytt världskrig. Han anser att den största källan till oro är den kinesiska ekonomin. Om övergången från fokus på export till inhemsk efterfrågan inte går igenom finns det en risk att de kinesiska ledarna uppmuntrar till extern konflikt för att hålla ihop landet och bibehålla makten, menar han.

Kina lägger också allt mer pengar på sin militär, enligt Soros.

– Om det blir en konflikt mellan Kina och en allierad till USA, såsom Japan, så är det inte en överdrift att säga att vi står på tröskeln till ett tredje världskrig, sade han.

Han anser att USA, för att förhindra ett sådant scenario, bör tillåta att Kinas valuta, yuanen, inkluderas i IMF:s valutakorg, vilket skulle göra yuanen till en möjlig konkurrent till dollarn som en global reservvaluta. I gengäld skulle Kina behöva reformera sin ekonomi. Detta skulle innebära att den amerikanska och den kinesiska ekonomin länkas samman, vilket skulle minska risken för en konflikt.

– Utan en sådan (överenskommelse, red anm.) finns det en risk att Kina allierar sig med Ryssland politiskt och militärt, och då blir hotet om ett tredje världskrig verkligt, så det är värt att försöka, sade Soros.

Jag kommer ihåg:

The Day After is a 1983 American television film that aired on November 20, 1983, on the ABC television network. It was seen by more than 100 million people during its initial broadcast.[1] It is currently the highest-rated television film in history.[2]

The film postulates a fictional war between NATO forces and the Warsaw Pact that rapidly escalates into a full-scale nuclear exchange between the United States and the Soviet Union. However, the action itself focuses on the residents of Lawrence, Kansas, and Kansas City, Missouri, as well as several family farms situated next to nuclear missile silos.

 

Jag vill gärna återkomma till den oro som finns i USA för den risk Soros pekar på. Det är Kina/Asien som är USAs stora geopolitiska utmaning.

Det som slår mig är att mycket av samtidsdebatten äger rum som om hotet om kärnvapenkrig skulle ha försvunnet. Så är inte fallet. Tvärtom har de säkerhetsskapande mekanismer som fanns under kalla kriget (telefonlinjen Vita Huset till Kreml) såvitt jag vet försvunnet. Vi lever alltså i en farligare tid idag än 1983.

Om The Day After:

President Ronald Reagan watched the film several days before its screening, on November 5, 1983. He wrote in his diary that the film was ”very effective and left me greatly depressed,” and that it changed his mind on the prevailing policy on a ”nuclear war”.[

De flesta av de politiker som nu vill blir president i USA tycks inte dela den oro och den ansvarskänsla som Reagan kännetecknades av. Nu är det naiva föreställningar om militära ingripanden överallt som gäller. Som om militära maktmedel ensamt kunde lösa säkerhetsproblem.

Olle Wästberg skriver i sitt utomordentliga nyhetsbrev apropå Joseph Nyes nya bok: ”Is the American Century Over ?”:

Allt talar för att USA även under kommande decennier kommer att vara världens ledande nation.

Men det förutsätter en klokt balanserad utrikes- och säkerhetspolitik. Lyssnar man på de republikanska kandidaterna just nu finns det anledning till oro.

Janerik Larsson

När jag för en vecka sedan flög västerut över Atlanten läste jag nyinköpta ”De 10 sämsta ekonomiska teorierna – Från Keynes till Piketty” av Björn Wahlroos och på denna blogg rekommenderade jag varmt boken. Oavsett vilken uppfattning man har om Keynes, Piketty eller andra ekonomiska teoretiker är det en mycket läsvärd bok. Bitvis kräver den gedigna kunskaper i nationalekonomi – vilket jag inte har – men boken kan läsas med behållning ändå.

Det gläder mig att Klas Eklund i sin krönika i Fokus gör samma bedömning som jag. Klas är ju nationalekonom och förvisso inte till fullo ense med Wahlroos men uppenbart är att också han gillar Wahlroos både kunniga och orädda framställning.

På vägen österut i natt läste jag Fareed Zakarias nya bok ”In defence of a liberal education”. Bitvis är det ett debattinlägg om det amerikanska universitetssystemet, men också den vill jag rekommendera för svenska läsare,

Boken ger ett brett perspektiv på hur man ska se på ”nyttan” med olika sätt att lägga upp universitetsutbildningar.

Mycket handlar om konsten att skriva och om konsten att förstå. Han berättar t ex om att Amazons VD Jeff Bezos kräver att medlemmarna av den högsta företagsledningen ska skriva långa PM – ofta 6 sidor tryckt text och hans motivering är spännande:

”Full sentences are harder to write. They have verbs. The paragraphs have topic sentences. There is no way to write a sex-page, narratively structured memo and not have clear thinking.”

Själv avskyr jag den intellektuella utarmning som härjar i form av Power Point-presentationer där den klarhet Bezos kräver ofta saknas – eller åtminstone är lätt att förbise.

Lockheed Martins tidigare VD Norman Augustine som var chef för 180 000 akademiskt utbildade säger:  ”I have concluded that one of the stronger correlations with advancement through the management ranks was the ability of an individual to express clearly his or her thoughts in writing.”

Zakaria pekar på att nyckeln till framgåmgen med Facebook inte ligger I IT-teknologin utan i Mark Zuckerbergs humanistiska bildning: han fördjupade sig i klassisk grekiska och hans universitetsstudier ägnades åt psykologi. Före Facebook var internet ett forum för anonyma men ”Facebook’s insights was that you could create a culture of real identities.”

“Facebook is as much psychology and sociology as it is technology.”

Zakaria ägnar ett längre avsnitt i boken åt skeptiska funderingar kring OECDs PISA-mätningar och andra liknande mätningar som missar aspekter som kreativitet och självständigt tänkande. Han lyfter fram tre länder som klarar sig dåligt i mätningarna men bra i verkligheten: USA, Israel och Sverige.

”In all three places, the work culture is non-hierarchical and merit based. All operate like “young” countries, with energy and dynamism. All three are open societies, happy to let in the world’s ideas, goods, and services, And finally, they are all places where people are confident.”

Boken innhåller också ett långt avsnitt om online education ( MOOC, Massive Open Online Courses) och en poäng där som slog mig var att Nobelpristagaren i ekonomi, Robert Shiller, 2013 undervisade sin kurs 2013 online för första gången och fler studenter deltog – och fullgjorde – kursen är som fullgjort kursen under de 32 år Shiller undervisat på Yale.

Zakarias bok är mycket mera lättläst än Wahlroos’ men jag rekommenderar varmt båda.

Janerik Larsson

IVA har just meddelat att ett nytt journalistpris fått sin förste mottagare. Motiveringen är tänkvärd.

Anders Bolling har med sin journalistiska gärning, främst Framstegsbloggen i Dagens Nyheter, visat vad journalistik också skulle kunna vara: en ärlig ansträngning att ge en allsidig bild av världen med hjälp av saklighet, statistik och kvalificerad analys. Hans användning av diagram och grafik är pedagogik på högsta nivå. Bolling har systematiskt och självständigt gått emot den vanliga nyhetsdramaturgin genom att komplettera dess dagliga larm med fakta om sådant som tvärtom långsamt förbättras. Det visar sig vara åtskilligt. Den kunskapsbaserade världsbild han förmedlar inger hopp om framsteg, inte minst från mänsklig strävan inom vetenskap, teknik och innovation.

Janerik Larsson

Finlands officiella tvåspråkighet hotas. Den nya regeringen saknar företrädare för Svenska folkpartiet som annars varit ett närmast stående regeringsparti under lång tid. Sannfinnländarnas motstånd mot det svenska språket är väl känt sedan tidigare.

Hufvudstadsbladet rapporterar:

Sannfinländarnas talsmanskandidat är Maria Lohela, uppger tidningen Perussuomalainen. Talmannen väljs i morgon.

Maria Lohela är en av dem som undertecknat det så kallade ”Njugga manifestet”, med främlingsfientligt innehåll inför riksdagsvalet 2011.

I ett blogginlägg från 2010 framgår det också att h0n vill avskaffa svenskan som nationalspråk:

– Jag ifrågasätter både den obligatoriska svenskan och svenskan som andra officiellt språk i Finland. Det är dags att möta realiteterna och konstatera att tiderna har förändrats. De förutsättningar under vilket beslutet om Finlands tvåspråkighet fattades har inte existerat på årtionden. Att hålla sig fast i tvåspråkigheten av enbart historiska skäl är ett haltande resonemang och det är hög tid att börja om med rent bord. I vårt land är enbart drygt fem procent av befolkningen svenskspråkig, och i den största delen av landet finns det inga som talar svenska alls. Vi måste komma ihåg att de svenskspråkiga ofta klarar sig bra på finska.

Janerik Larsson

Det rör på sig i nordisk politik.

Idag fick Finland sin nya regering (center, sannfinländarna, samlingspartiet) och sannfinländarnas partiledare Timo Soini blir utrikes- och Europaminister.

Det betyder att Finland nu får en av EUs minst EU-vänliga ministrar på denna nyckelpost. Det kommer, antar jag, exempelvis inte underlätta David Camerons förhandlingar om nya villkor för det brittiska EU-medlemskapet. Det innebär också helt klart en stentuff linje vad gäller de ekonomiska villkor EU ställer på Grekland.

Spännande fortsättning.

Idag meddelade också den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt att det blir folketingsval den 18 juni. Utgången av det valet är högst osäkert. Utmanaren, Venstres Lars Løkke Rasmussen, vill åter bli statsminister. Om han lyckas med det kommer säkert Dansk Folkeparti åter att spela en nyckelroll. DFp har ca 18 % i mätningarna idag. Venstre 23%. De andra borgerliga partierna är ganska små i jämförelse med dessa.

DFp väljer kanske åter att stå utanför en regering. Att regera är tufft för populistpartier. Det kan man notera om man ser på opinionsutvecklingen för Fremskrittspartiet i Norge.

 

 

Janerik Larsson

Sannfinländarnas partiledare Timo Soini blir Finlands utrikes- och Europaminister.

Janerik Larsson

I Boston Globe läser jag idag en intressant artikel om den politiska galenskap som just nu härjar i Texas.

Suspicion has built across many parts of America during the administration of President Obama, giving rise to the Tea Party movement and fueling an intense wave of anti-Washington resentment. But the spread of conspiracy theories appeared to reach a fantastical peak in Texas in recent weeks with assertions that the sweeping military operation called Jade Helm 15 is a takeover plot hatched in the nation’s capital by the White House and the Pentagon. (—)

But the theories in this case — dismissed as “kooky” on Fox News — gained greater currency in Texas when the Republican governor, Greg Abbott, ordered the Texas State Guard to “continuously monitor” the US military training activities because “it is important that Texans know their safety, constitutional rights, private property rights, and civil liberties will not be infringed.”

US Senator Ted Cruz, the Texas Republican who is running for president, said he would demand answers from the Pentagon about the exercises. So did several Texas congressmen.

“No,” Defense Secretary Ashton Carter said recently, when asked at a press conference whether the military was planning to take over Texas.

 

Janerik Larsson

 

Igår (måndag) var det Memorial Day i USA.

Jag har tillbringat denna helg – en av de få helgerna i detta land – i delstaten New Hampshire.

Att köra runt i denna del av New England som präglas av många små orter ger ofta starka nostalgikänslor. Man ser samhällen som påminner om filmer i svartvitt från gångna tider.

Memorial Day hedrar USAs krigsdöda. Flaggorna på halv stång. Många amerikanska flaggor på gräsmattorna, i träden, i fönstren.

I bilradion rapporter om politikertalen om vikten av att hedra nationens hjältar. De som offrat livet.

Men mycket av stämningen i USA präglas av allt annat än stolthet över krigen i Vietnam, Afghanistan och Irak. Var det meningsfulla krig ? Har USAs säkerhet stärkts ?

Det är i synnerhet Irakkriget som idag upplevs som ett fiasko.

Jeb Bush, bror till president George W Bush som startade kriget, råkade riktigt illa ut i sin kamp för att bli republikansk presidentkandidat nästa år när han uppfattades säga att han skulle gått till krig även med den kunskap han har idag om bluffen med Saddam Huseins massförstörelsevapen.

Han retirerade sedan till positionen att han skulle gjort som brodern om han haft samma kunskap som denna hade då.

Frågan är om det räcker för att bli republikanskt presidentkandidat.

Just nu skulle jag vilja beteckna USA som en krigstrött nation.

Över Memorial Day fanns föga av stolthet över vunna segrar. Snarare stora frågetecken om det meningsfulla i alla dess offer.