Annons
X
Annons
X

Larsson läser

Janerik Larsson

Janerik Larsson

I en längre artikel har jag funderat över decemberöverenskommelsen mm.

DS

Om gästbloggen

Janerik Larsson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är skribent, författare och journalist, verksam i Stiftelsen Fritt Näringsliv och pr-byrån Prime. Bloggar om svensk politik och har en internationell utblick mot främst brittiska och amerikanska medier.
Åsikter är hans egna.
Janerik Larsson

Den amerikanska medelklassens kris kommer vara ett dominerande politiskt tema 2015 – dvs inför presidentvalet i november 2016. Från vänster kommer det att hävdas att lösningen är ”mer politik” och inte minst skatteskärpningar för ”de rika”.

Här fakta på den senare punkten:

Government raises most of its taxes from the upper middle class and the wealthy. In 2011, the richest 1 percent of Americans paid 24 percent of all federal taxes (income, payroll and excise) and the richest 20 percent, including the top 1 percent, paid 69 percent of taxes, says the Congressional Budget Office.

Robert Samuelson skriver intressant i Washington Post om de psykologiska faktorer som spelar en större roll än de rent ekonomiska:

We overestimated our ability to control the economic environment. What we have learned is that outside events — here, the financial crisis and Great Recession — can overwhelm collective protections and discredit conventional beliefs. The economy is more random, unstable and insecure than we imagined. It is less susceptible to policy engineering. The fact that the upper classes can better shield themselves against its upsets naturally breeds resentment.

The middle class is thinning. Belonging is a matter of self-identity, and fewer Americans buy into its defining presumptions. Whether an improved recovery begins to reverse these attitudes and restore traditional beliefs and confidence is a crucial question for 2015. But repairing the middle class won’t be easy, because it’s a matter of psychology as much as economics.

 

WP

Janerik Larsson

Före september nästa år är det folketingsval i Danmark. Det politiska spelet pågår för fullt. Dansk Folkeparti ser ut att få en stark parlamentarisk position, men partiledaren Kristian Thulesen Dahl lovar inget bestämt på förhand. Helst vill DF säkert agera vågmästare utanför regeringen.

Här några rader från Jyllands-Posten idag:

Dansk Folkeparti er seriøst, siger Venstres politiske ordfører, Inger Støjberg, om partiet i en blå regering.

Det afskrækker ikke Venstre at se ministerposter til Dansk Folkeparti i en borgerlig regering, hvis Folketinget får blåt flertal efter valget.

Det fastslår Venstres politiske ordfører, Inger Støjberg, efter DF’s partileder, Kristian Thulesen Dahl, siger til TV2 News, at han er klar til at forhandle en regeringsdeltagelse, hvis partiet bliver inviteret efter næste valg.

– Dansk Folkeparti er et seriøst parti, der altid dukker op, når de inviteres til forhandlinger. Det hører jeg Kristian Thulesen Dahl sige. Jeg synes ikke, at man skal udelukke nogen på forhånd i forhold til at komme i regering, siger Inger Støjberg.

 

Venstre

Janerik Larsson

I diskussionen om regeringspartiernas och Allianspartiernas Decemberöverenskommelse saknar jag funderingar kring hur Vänsterpartiets politiska inflytande ska minimeras under den innevarande mandatperioden.

Det finns säkert de borgerliga strateger som hoppas att S+MP+V ska bli ett vänsterblock som ska skrämma bort många väljare 2018. Må så vara.

Men ”vinst i välfärden”-överenskommelsen illustrerade hur destruktivt Vänsterpartiets inflytande kan bli för svensk ekonomi och svenskt företagsklimat. Att låta en sådan utveckling fortgå utan att Allianspartierna – alla eller några  av dem – söker minimera Vänsterpartiets inflytande i viktiga frågor menar jag inte är önskvärt.

Det har nu talats så mycket om hur SD ska isoleras. Hur det går med den saken kommer vi att få se på valdagskvällen i september 2018. Men fram till dess borde prioriteringen vara att minimera Vänsterpartiets politiska inflytande.

Janerik Larsson

En dag som denna finns det ju andra ämnen än frågan om tänkbara amerikanska presidentkandidater. Men nyhetsbyrån AP har en intressant genomgång av fyra tänkbara republikaner, nämligen dessa guvernörer: Scott Walker,f Wisconsin, Mike Pence, Indiana, Rick Snyder, Michigan samt John Kasich, Ohio. Detta är intressant läsning.

Should any of these governors join the race for the White House, their state records would become their chief qualification for higher office and might provide some distance from partisan battles in Washington. The governors could also benefit from being in a region rich with swing states.

”All those governors have stories of success to tell and stories about crisis management,” said veteran Republican presidential strategist Charlie Black.

Jag skulle vara beredd att sätta en slant på någon av dessa.

Läs mera här:

AP

Janerik Larsson

Martin Feldstein  ger i dagens Wall Street Journal den europeiska centralbanken ECB ett råd. Följ inte den amerikanska centralbankens politik utan se till att medlemsländerna använder skattepolitiken för att få fart på ekonomin:

To increase spending in the economy, the ECB is considering large-scale purchases of sovereign bonds because eurozone countries individually cannot change their interest rates or exchange rates. The peripheral countries such as Italy and Spain that are most in need of stimulus also cannot use government spending or tax cuts because they have very high national debts. Quantitative easing therefore seems to the ECB to be the only option.

It isn’t. Individual eurozone countries could employ country-specific, revenue-neutral tax changes to raise private spending. In addition to the tax changes open to the U.S., a eurozone country could raise its value-added tax rate by two percentage points a year for five years while balancing the revenues with lower income-tax rates. This series of annual VAT-induced price increases would encourage consumers to spend before the increased value-added tax raises prices further.

Alltså höj momsen med 2 % om året i fem år framöver och sänk inkomstskatten så att effekten blir neutral för statsinkomsten. Härigenom skulle konsumtionen öka och det skulle bli den fart i ekonomin som nu är så hett eftersträvad.

WSJ

Janerik Larsson

Kommentar från SPF på Janerik Larssons gästblogg 22 december

Janerik Larssons inställning till den högre skatten för pensionärer är vid det här laget välkänd, men fortfarande lika fel.

För det första upplevs den högre skatten på pension som orättvis av många pensionärer. Vi har i de flesta fall lägre inkomster än de som arbetar och att ett snittpensionärshushåll då sedan 2007 har betalat 100.000 kr mer i skatt än motsvarande löntagarhushåll är knappast rimligt. För det andra skulle sänkt skatt på pension leda till större utrymme för konsumtion och kunna bidra till landets tillväxt. Ifall Janerik Larsson inte känner till det så har bromsen i pensionssystemet slagit till och sänkt pensionerna tre gånger sedan 2010. En hundralapp i pension år 2009 är efter årsskiftet värd 98 kronor, samma hundralapp i lön är då värd 117 kr. Hur många löntagare skulle tycka det vore rimligt att idag leva på en lön snäppet lägre än den hon eller han hade för 6 år sedan? Det är dessvärre den ekonomiska verkligheten för landets pensionärer. Från SPF vill vi därför inte bara avskaffa pensionärsskatten men också att det görs en ordentlig översyn av pensionssystemet. Det är ett fullt rimligt krav att landets seniorer ska kunna leva på sina pensioner och inte år efter år halka efter löntagarna. Att måla upp det växande antalet 65-plussare som ett hot mot framtiden är inte bara pessimistiskt utan bidrar också till fördomar om äldre som en tärande grå massa. Det är dessutom fel. Vi seniorer jobbar vidare i betydligt högre grad idag än tidigare, vi är piggare och hämtar barnbarnen på förskolan, vi konsumerar snarare än sparar, och vi delar med oss av vår erfarenhet till yngre generationer. I flertalet undersökningar visar det sig att ungefär var fjärde svensk pensionär skulle vilja återgå till arbetslivet, men möts av hinder i form av regler, lagar och negativa stereotyper. Janerik Larsson borde lägga mer energi på att underlätta för oss seniorer att bidra i samhället istället för att måla upp oss som grupp och våra rättmätiga krav som ett hot.

Christina Rogestam ordförande SPF, Sveriges Pensionärsförbund

————-

Här det jag skrev:

 

Jag har upprepade gånger i denna blogg uppmärksammat såväl den årliga sammanställningen från Urban Institute i USA av den amerikanska statsbudgetens fördelningen mellan den federala budgetens satsningar på barn å ena sidan och pensionärer å den andra ( ”Kids’ Share:  Analyzing Federal Expenditures on Children”) som den ömkliga svenska diskussionen om ”pensionärsskatten” som enbart är ett försök från högljudda (och politiskt effektiva) pensionärers påtryckarorganisationer att omfördela från dagens arbetskraft till sig själva.

Idag skriver Edward Luce i Financial Times om detta fenomen:

What then, is the matter with the west? The answer is beguilingly simple. We are growing older. In economic terms that means secular stagnation. Japan is greying faster than the rest — its economic growth has also been slower for longer than that of any other wealthy country. But it is a matter of degree. The greyer we become, the less we save. The less we save, the less we invest. The less we invest the slower we grow. Modern technology ought to provide the answer, we are living longer so we should be working longer. However, politics stands in the way.

The less we grow, the more we squabble over budgets. From Spain to Canada, the old keep getting the better of the fiscal wars. France has a higher birth rate than most other European countries. But it devotes more than average of its resources to the old. One of the reasons François Hollande was elected president was that he pledged to restore the French retirement age to 60 from 62. In the UK George Osborne, chancellor of the exchequer, has exempted state pensions altogether from the spending cap on welfare. In the US, Medicare and Social Security gobble up a larger share of the federal budget each year. No party dares touch the retirement age — which is set to rise only at a glacial rate from the current level of 65.

The better the “grey lobby” does, the more it shortchanges our future. That, in turn, creates a backlash against politics as usual. In practice, that means blaming immigrants. One of the key drivers of the Tea Party, the National Front in France and the UK Independence party is their tendency to look for scapegoats. None is likely to take direct power. But they act as a block on those who can redress the declining worker-pensioner ratio. A crucial part of the remedy is to boost immigration. Stopping that from happening is a core aim of the anti-politics backlash. This, too, is a price of western gerontocracy.

Kids share

Luce

Janerik Larsson

Jag läser i Washington Post om de i USA mest spelade jullåtarna. Det intressanta är hur dessa speglar ett nostalgiskt perspektiv, en längtan efter hur var en gång i en gången idyll.

Här är listan på topp tio:

 

1. “Santa Claus Is Coming to Town” (1934)
Written by Fred Coots and Haven Gillespie

2. “The Christmas Song (Chestnuts Roasting on an Open Fire)” (1946)
Written by Mel Tormé and Robert Wells

3. “White Christmas” (1941)
Written by Irving Berlin

4. “Winter Wonderland” (1934)
Written by Felix Bernard and Richard B. Smith

5.  “Have Yourself a Merry Little Christmas” (1944)
Written by Ralph Blane and Hugh Martin

6. “Sleigh Ride” (1948)
Written by Leroy Anderson and Mitchell Parish

7. “Jingle Bell Rock” (1958)
Written by Joseph Carleton Beal and James Ross Boothe

8. “Rudolph the Red-Nosed Reindeer” (1949)
Written by Johnny Marks

9. “Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow!” (1945)
Written by Sammy Cahn and Jule Styne

10. “I’ll Be Home for Christmas” (1943)
Written by Kim Gannon and Walter Kent

 

Och här analysen:

WP

Janerik Larsson

Idag skriver Alan Beattie i Financial Times om Thomas Pikettys bok om ojämlikhet. Han konstaterar att det finns en aspekt som tycks helt bortglömd i diskussionen, nämligen att sedan 2000 har ojämlikheten i världen minskat för första gången sedan den industriella revolutionen. Men då måste man använda ett globalt perspektiv och inte bara stirra sig blind på vad som händer i västvärlden.

Så det verklige ojämlikheten kanske handlar om just bristen på intresse för vad som händer…i hela världen.

 

Janerik Larsson

Om 2015 blir ett svenskt valår får vi väl slutligen veta i nästa vecka, men det är i så fall inte det enda intressanta valet nästa år. I Finland är det riksdagsval i april senast och i Danmark senast i september. I Storbritannien är det parlamentsval senast i maj.

Det finländska riksdagsvalet kommer att präglas av den svåra ekonomiska kris landet genomgår. Hufvudstadsbladet rapporterade härom dagen:

Trenden i partimätningarna håller i sig. Centern växer så det knakar och Samlingspartiet faller.

Det danska valetåret präglar redan den politiska debatten.

Morten Østergaard, som är vice statsminister och partiledare för Radikale Venstre, har satt fart på debatten genom att hävda att danskarna kräver för mycket av välfärdsstaten utan att vara beredda att bidra i tillräcklig utsträckning.

– Vi har en levestandard, der er tårnhøj, og vi har udsigt til vækst i samfundet. Men i stedet for, at vi forlanger lidt mere fra fællesskabet til os selv, skal vi vænne os til, at vi alle kan give den en ekstra tand, siger ministeren videre

De radikales leder ser blandt andet tendensen hos ledige danskere, der mangler vilje til at tage et arbejde i stedet for at modtage understøttelse:

Mens 110.000 østeuropæere arbejder på overenskomstmæssige vilkår i Danmark, går 140.000 danskere ledige.

Het debatt och vänstern är rysligt upprörd….

Peter Kellner, chef för YouGov, skriver i Prospect om läget i UK där populistpartiet UKIPs stöd är starkt:

As for Ukip supporters, our figures confirm that it is pointless for the Tories, in particular, to engage in an ideological arms race. People have been flocking to Nigel Farage’s banner not because the traditional parties are insufficiently right-wing but because they are deemed to be part of a broader political and social elite that has lost touch with the concerns of millions of voters. Tackling Ukip requires credible, down-to-earth solutions to people’s everyday problems, not a lurch to the Right.

2015 blir ett spännande valår.

 JP

Kellner