Annons
X
Annons
X

Världenbloggen

Jesper Sundén

Jesper Sundén

När Kinas president Hu Jintao avgår i höst väntas Xi Jinping ta över posten. Han är i dag vice president, ledamot av politbyråns ständiga utskott  och rektor för den centrala partiskolan.

Han har bland annat gjort sig känd för sin tuffa inställning till korruption. I en amerikansk ambassadrapport från 2009, som Wikileaks gjort tillgänglig, beskrivs han som en person som inte drivs av pengar. Och på en konferens 2004 uppmanade han tjänstemän att: ”tygla era makar, barn, släktingar, vänner och kolleger och använd inte er makt för personlig vinning”.

Men nu kommer uppgifter som antyder att hans familj kanske inte har levt som han lärt. I takt med att Xi Jinping stigit i graderna har hans familjs affärsintressen växt. I dag omfattar de mineraler, fastigheter och telekom, enligt Bloomberg, som sammanställt offentliga dokument. Värdet uppgår till miljardbelopp.

Ingenting tyder visserligen på att Xi gjort något för att främja sin familjs affärer eller att han skulle ha gjort något fel, enligt Bloomberg, men det visar ändå att mäktiga politikers familjer kan dra fördel av deras positioner genom det som i Kina kallas för ”guanxi” – nätverk.

Att 59-årige Xi Jinping själv dessutom tillhör det så kallade prinspartiet – ”Tazidang” – som son till en toppledare i kommunistpartiet har säkert också bidragit. Pappan var revolutionsveteran som sedan blev vice-premiärminister.

Att den nya politiska eliten också tillhör landets rikaste innebär framtida utmaningar i ett land där inkomstklyftorna växer snabbt. Att det även oroar kommunistpartiet, som styr enväldigt, blev också tydligt igår. Tillgången till Bloombergs sajt – och artikeln om Xi Jinpings familj – blockerades omedelbart i Kina.

 

Teresa Küchler

Hugh Grant fick stor uppvaktning i Bryssel. Foto: Laurent Dubrule/Reuters

När brittiske hjärtekrossaren Hugh Grant dök upp i EU-parlamentet drabbades huset av glamourfeber. Man kunde nästan se de unga, kvinnliga parlamentsassistenternas hjärtan klappa genom blusarna. Vanligtvis fyrkantiga politiker ville fångas på bild med stjärnan.

EU-projektet är inte bortskämt med kändisar. Hur många EU-parlamentariker har prytt omslaget på glansiga tidskrifter? Förutom grekiska sångerskan Nana Moskouri som var ledamot i tio år så är här skralt med kändisar med stjärnstatus, vad jag vet. En brittisk ledamot som spelade med i några avsnitt av Hem till gården i sin ungdom. Några tv-journalister, en italienska som placerade sig någorlunda bra i Miss Italia-tävlingen, några bångstyriga ny-fascister och den fortfarande rufsige vänsterikonen Daniel Cohn-Bendit, som var het under studentupproret i Paris våren -68. Inte direkt MTV-galematerial.

Annat är det i USA, där filmstjärnor och tv-idoler gärna stödjer ett parti nån välgörenhet – George Clooney och Matt Damon ömmar för Darfur, Sean Penn för Haiti och actionfarfar Chuck Norris för republikanska partiet.

Därför blir det rabalder när nån världskändis har ärende till Bryssel. Hugh Grant var ett av offren i den pågående avlyssningsskandalen i Storbritannien, och har sedan dess förespråkat mer kontroll över medierna och, framför allt, att man bryter upp alldeles för mäktiga mediekarteller som Rupert Murdochs.

Han debatterade om vikten att straffa ”dåliga” journalister- och EU-parlamentarikerna nickade inkännande: när Bryssels journalister rapporterar om, exempelvis, oegentligheter i EU-kassorna och tjänstemännens höga ersättningar – sånt som det vore tjänstefel att inte skriva om – så säger EU-institutionernas pressfolk alltid på reflex att medierna vill smutsa ner EU:s rykte (så slipper man ta upp sakfrågorna). Hugh Grant predikade alltså för redan frälsta.

Roligt för alla blev det dock när han kritiserade Italien, och sade att Berlusconi fritt kunnat använda en viss tidning för att oemotsagt kritisera sina politiska motståndare.

En representant för Berlusconis mediekonglomerat Mediaset, Gina Nieri, som var med i samma paneldebatt som skådespelaren, svarade allvarligt att anklagelsen var absurd: tidningen ägdes ju inte av Silvio Berlusconi utan av hans bror!

Publiken skrattade halvt ihjäl sig, och Grant satte på bästa ”vad var det jag sade”- minen. När paneldebatten var slut lämnade stjärnan EU-huvudstaden, och halva publiken lämnade samtidigt konferensen. Sen sänkte sig tystnaden över de grå heltäckningsmattorna och det vanliga kneget, att lagstifta för 500 miljoner invånare i de 27 EU-länderna, tog vid. Ett nog så viktigt om än oglamoröst uppdrag.

Karin Henriksson

MEXICO CITY Kontakterna mellan Mexiko och USA är ju mycket omfattande – och en hel del gäller knarkhandeln.

För närvarande följs en Washington-nyhet med stort intresse även i Mexiko, nämligen ståhejet kring justitieminister Eric Holders hantering av en utredning om vapen som hamnade i händerna på knarkkartellerna.

Under torsdagen väntas representanthuset rösta om huruvida Eric Holder gjort sig skyldig till trots av kongressen (contempt of Congress) när han vägrade att lämna över dokument om en operation som gick snett.

Det handlar om något som kallades ”operation fast and furious”, ”rápido y furioso” i mexikanska medier. Avsikten var att kartlägga vapenhandeln – och polismyndigheten ATF köpte in vapen som smugglades till Mexiko.

I december 2010 dödades en gränspolis i Arizona-öknen och två AK-47:or kunde spåras till ATF-köpet. Republikaner i kongressen hävdar att Holder mörklagt utredningen och att Barack Obama håller honom om ryggen när han använt sig av presidentens möjligheter att vägra lämna ut papper.

Det hela är komplicerat – och politiserat. Gå in på Fox News respektive MSNBC så upptäcker man hur olika tolkningarna kan bli. Ett intressant vittnesmål i Washington Post här. Eller kolla här, i Fortune, med sammanfattningen:

”A Fortune investigation reveals that the ATF never intentionally allowed guns to fall into the hands of Mexican drug cartels. How the world came to believe just the opposite is a tale of rivalry, murder, and political bloodlust.”

Under tiden kan noteras, att gammal är äldst. Såväl den republikanske Utah-senatorn Orrin Hatch, 78, som den demokratiske kongressmannen från Harlem Charlie Rangel, 82, klarade tisdagens primärval.

Karin Henriksson

MALINALCO Vi passerar den ena typiska mexikanska orten efter den andra i ett vackert bergigt landskap i delstaten México.

Carlos, som kör bilen, verkar väl insatt i det mesta.

– Åk inte till Guerrero, varnar han.

I den staten kan även utlänningar råka illa ut, eftersom ett amerikanskt pass är värt tusentals dollar, enligt Carlos. I Michóacan och Veracruz däremot går gringos säkra – där består våldet av interna uppgörelser inom kartellerna.

De senaste årens rapporter om brutala och blodiga massmord, med rullande avhuggna huvuden som något av ett kännetecken, har givetvis påverkat turistströmmen. Förra året när jag rapporterade just från Michóacan om monarkfjärilarnas fantastiska resa till Mexiko (läs här) fanns inga andra gäster i ett mycket trevligt litet hotell och ägaren var förtvivlad.

Häromdagen sa mannen, Gerardo Llanes, som ansvarar för att stärka Mexikos varumärke så här, enligt tidningen Excelsior:

– Vi står för värden som tolerans, respekt, vänsällhet, livskvalitet, naturrikedom, kultur…

Allt detta är sant och i alla fall jag skulle tillråda en resa till Mexiko. Landet erbjuder så mycket – köket, det indianska kulturarvet, de spanska kolonisatörernas barockkyrkor, museerna med konst av Kahlo, Rivera, Tamayo, Orozco etc. och så det turkosblå ljumma vattnet längs Riviera Maya.

En fråga är förstås om folkataxi-bilarna finns kvar. Nja, bara några få, men i trafiken i övrigt dyker de trogna gamla skorvarna upp, som denna på ett valmöte med vänsterkandidaten Andrés Manuel López Obrador:

Karin Henriksson

MEXICO CITY Värt en omväg. Tjatig Guide-Michelin-klyscha, förvisso, men den stämmer beträffande Mexico City som myllrar av krogar, gatustånd, caféer, amerikanska kedjor och ett överraskande stort antal japanska restauranger.

Har ätit (igen) på Pujol och kan intyga att Enrique Olveras matlagning överträffar det mesta. Kyparen berättade att kvällens två avsmakningsmenyer (han råder oss att ta en var) är resultatet av en biltur som Olvera gjorde i Oaxaca för att leta nya kombinationer. Han lyckades.

Vidare lunch på Izote i regi av Patricia Quintana som tillhörde pionjärerna i den nya mexikanska matvågen. Kanske mer på gaffel-nivå för att tala Michelinska.

Gjorde ett s k krogsvep i Mexico City vid mitt förra besök i staden, läs här, inte minst tipsen under Dulce Patria. Till saken hör att notan blir betydligt lägre än i Stockholm eller New York, Pujol-menyerna kostar 890 respektive 980 pesos med sex-sju rätter, samt en amuse bouche som består av rykande minimajskolvar och mexikanska sötsaker till kaffet.

Matmuseet intill zócalo är däremot inte värt ett besök, trots denna fina utställning av typiska mexikanska köksattiraljer.

Karin Henriksson

MEXICO CITY Doften från eukalyptusträden gör joggingrundan rätt exotisk – detsamma gäller för övrigt blandningen av folk i 1-kilometer-slingan i ett hörn av Chapultepec-parken.

Det är matronor, äldre herrar, medelålders par arm i arm, supersnabba sprinters och en och annan turist som hittat hit. Temperaturen sådär vid 7-hugget är normalt idealisk, men nu när regnperioden inletts rätt så kylig (som en dålig svensk midsommardag).

Fast får vi höra, Mexiko har just inga större hopp om medaljer i OS. Intresset för fotboll, just nu EM, är massivt,

Chaputepec-parken (chapultepec betyder gräshoppa) uppges vara den största stadsparken i världen och rymmer flera av Mexico Citys förnämligaste museer. Enligt en sajt var det härskaren Nezahualcóyotl såg till att skydda skogsområdet på 1420-talet. Här mer info.

Jesper Sundén

Våldet mellan Gaza och Israel har blossat upp igen. Sedan i måndags har ett 50-tal raketer avfyrats från Gaza mot Israel, enligt israelisk militär. Israel har svarat med flygangrepp mot Gaza. Flera israeler och palestinier har skadats och minst sex palestinier har dödats.

Raketbeskjutningen från Gaza fortsatte under morgonen med raketer som slog ner nära Be’er Sheva och i Eshkol-regionen, enligt Haaretz. Israel genomförde nya flygattacker.

Flera militanta palestinska grupper säger sig ha deltagit i raketattackerna mot Israel, enligt Ma’an: de väpnade grenarna av PFLP respektive PRC men även Al-Qassam-brigaden, som är Hamas väpnade gren.

Israel håller alltid Hamas ansvarigt för de raketer som kommer från det Hamaskontrollerade Gaza, men det senaste året ungefär har Hamas sökt begränsa raketskjutandet och iakttagit den informella vapenvila som råder mellan Israel och Gaza.

Beskjutningarna mellan Israel och Gaza kommer efter att en attack i söndags där beväpnade män tog sig över gränsen från Egypten in i Israel och sköt ihjäl en israelisk byggnadsarbetare. Två av angriparna sköts ihjäl. Men enligt israeliska armén finns inget direkt samband mellan den attacken och beskjutningarna mellan Gaza och Israel.

Andra, som statsvetaren Jonathan Spyer vid GLORIA Center i Herzliya, menar dock att det finns ett samband mellan de växande spänningarna mellan Gaza och Israel och muslimska brödraskapets framgångar i Egypten. Hamas är en palestinsk gren av Muslimska brödraskapet.

– Det här är en strategisk förändring och vi kan vänta oss en mycket mer orolig södra gräns än vi har sett på många år, säger han till Bloomberg.

Karin Henriksson

WASHINGTON Natten till den 17 juni 1972 bröt sig fem män in i det demokratiska partihögkvarteret i Watergate-komplexet.

När de greps upptäcktes att de hade pengar från en fond som ingick i president Richard Nixons återvalskampanj.

Så började ett gastkramande drama som ledde till Nixons fall drygt två år senare. I det fascinerande persongalleriet ingår namn som John Ehrlichman, H R Haldeman, G Gordon Liddy, Chuck Colson, John Dean.

De bägge avslöjarna, Washington Post-reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein, förekommer flitigt i medierna just nu. En sak hävdar de bestämt – nämligen att någon i Post-ledningen skulle vara ute efter att fälla den republikanske presidenten. Nej, det handlade om att få en bra story, varken mer eller mindre, säger de.

Vem deras huvudkälla Deep Throat var avslöjades 1995, nämligen mångårige FBI-agenten Mark Felt. I en CNN-intervju 2006 sa Felt, som avled ett par år senare, att han var stolt:

– I’d like to be remembered as a government employee who did his best to help everybody.

FBI har gradvis släppt en del av materialet, senast om Deep Throat, länk här.

I Politico spräcker Geoff Shepard vad han kallar för tre myter, läs här.

Karin Henriksson

WASHINGTON Framlidne tv-journalisten Tim Russert brukade klottra Florida, Florida, Florida på en tavla för att understryka var presidentvalet skulle utspela sig.

Barack Obama och Mitt Romney tycks tänka: Ohio, Ohio, Ohio.

Den som lite tid över kan fördjupa sig de bägge kandidaternas tal i just Ohio häromdagen. Etiketterades som en duell om framtidsvisioner, summering i Christian Science Monitor här. NBC:s Chuck Todd noterade på fredagen att arbetslösheten gått ner i Ohio, att den republikanske guvernören John Kasich är mycket impopulär och att Romney kanske inte går hem mer än Obama (som just nu leder i mätningarna i Ohio) bland industriarbetare.

I övrigt: Obama samlar in pengar i New York och Romney i Obamas hemstad Chicago, dit presidenten f ö ska bege sig i helgen enligt denna rapport i Bloomberg. Sedan far han till Mexiko och G-20.

Det pågår något av en återupprättningskampanj av George Herbert Walker Bush, med en dokumentär i HBO, 41. Om valförlusten för nu 20 år sedan säger han dels att han tror att Ross Perot snuvade honom på segern, dels att medierna favoriserade Bill Clinton:

– Bill Clinton … did a great job of campaigning on, uh, that I didn’t get it — I was out of touch, and all o’ that. I know I sound like I’m bashing the press. But there was almost unanimity in the press corps that I should lose, and that they were FOR him. And that makes a huge difference.

På fråga om Ross Perot:

No – can’t talk about him. I think he cost me the election, and I don’t like him. Other than that, I have NOTHING to say.

Jesper Sundén

Det som i Frankrike nu kallas ”tweetgate” rullar vidare. Det började när president François Hollandes flickvän Valérie Trierweiler twittrade och gav sig in i valkampen i staden La Rochelle där Hollandes förra sambo, Ségolène Royal, utmanas av en tidigare partikamrat. Trierweiler uttryckte sitt stöd för hennes motståndare, vilket ledde till rena mediestormen.

Ségolène Royal är en politisk tungviktare, som bland annat var socialistpartiets presidentkandidat 2007. I en tv-sändning igår förklarade hon att hon inte är någon robot och att hon naturligtvis är sårad. Men i dagens nummer av tidningen Libération gjorde hon dock klart att hon inte är besegrad och att hon kräver respekt som politiker.

Samtidigt tog Trierweilers twittrande en märklig vändning, när franska medier igår rapporterade att hennes twitter-konto kapats. Igår lades det nämligen ut ett tweet i hennes namn som hon inte skrivit själv. Det fick svenska TT att påstå att Trierweiler skyllde twittrandet om Royal på att hennes konto kapats. En uppgift som därmed även letade sig in i flera svenska tidningar. Men det stämmer inte. Trierweiler har aldrig förnekat att hon låg bakom tisdagens tweet om Royal. Hennes konto kapades först på onsdagen, och nu är det falska tweetet borttaget.

Både socialisternas partiledare Martine Aubry och premiärminister Jean-Marc Ayrault har uppmanat Trierweiler att vara mer ”diskret”. Andra, som tidigare borgerlige premiärministern Jean-Pierre Raffarin, förklarade för France Inter att det inte var något fel med Trierweilers twittrande: ”Det är frihet. Och friheten skrämmer vänstern.”