Annons

Världenbloggen

Jesper Sundén

Jesper Sundén

Ecuadors utrikesminister Ricardo Patino hävdar i en intervju med Al-Jazeera att Assange-fallet återgett hans land dess värdighet på ett internationellt plan.

– Tidigare regeringar i Ecuador gjorde som USA eller Europa sa. Eller ännu värre, gjorde som de trodde att USA eller Europa ville.

Men med Rafael Correa som president är det annorlunda, enligt Patino. Nu demonstrerar Ecuador sin självständighet och värdighet.

Frågan är hur många som håller med. Sedan Wikileaks-grundaren Julian Assange flyttade in i Ecuadors ambassad i London, och senare beviljades asyl, har Ecuador hamnat i det internationella rampljuset. De övergrepp mot press- och yttrandefrihet som tidigare förekom relativt obemärkt röner nu större intresse. Rapporter från människorätts- och pressfrihetsorganisationer som Amnesty, Human Rights Watch, Reportrar utan gränser och Committee to Protect Journalists har fått vidare spridning och är en dyster läsning.

– Det är ironiskt att en journalist, eller aktivist, söker få politisk asyl av en regering som – efter Kuba – har sämst yttrandefrihet i regionen och som förföljer lokala journalister när regeringen ogillar deras åsikter eller deras undersökningar, sade José Miguel Vivanco, vid HRW:s Amerika-avdelning, tidigare i somras.

För författaren och Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa är Julian Assanges val av tillflyktsort tvärtom avslöjande. ”Säg mig vem dina vänner är och jag kommer att berätta vem du är” skriver han i El País. För honom är Rafael Correa och Assange, som i sin egen organisation aldrig uppskattat öppenhet, två personer av samma sort. Båda är till skada för yttrandefriheten och Vargas Llosa förutspår att Assange en dag kommer att bli ihågkommen för att ha gynnat  frihetens värsta fiender.

• Lästips: understreckaren Bradley Manning – förrädare och frihetshjälte