Laos: Turismens förbannelse

BANGKOK. 2012 skall bli det år då man besöker Laos – i alla fall enligt de laotiska turistmyndigheterna. Över två miljoner turister reser till Laos varje år, och 2015 räknar man med att det blir 3,5 miljoner. Det är mer än hälften så många människor det bor i landet. Klarar ett asiatiskt utvecklingsland med en medelinkomst på omkring 5000 kronor om året av en sådan invasion av bättre beställda utlänningar? Varningssignaler kommer redan från Luang Prabang, det gamla kungasätet drygt 20 mil norr om huvudstaden Vientiane. Luang Prabang med bara 30 000 invånare är vackert beläget i en dal längs Mekongfloden. Här finns både gamla buddhistiska tempel och kolonialvillor från den franska tiden, innan landet blev självständigt 1953. En charmig stad som 1995 blev ett av UNESCOs Världsarv. På det sättet skyddades den unika stadsbilden. Men det innebar också att lokalbor erbjöds stora summor pengar för att hyra ut sina hus till affärsmän från Vientiane och i ännu större utsträckning grannlandet Thailand. En stor del av lokalbefolkningen har flyttat och lever på hyror. Det finns nu minst 100 hotell och gästhus i Luang Prabang – samt flotta restauranger fyllda av utlänningar. Inte många laotier har råd att äta där. Och trots Världsarvsskyddet rivs det och byggs nytt i stilar som inte alltid är helt traditionella. Bland de ”nöjen” som turisterna erbjuds är att köpa matportioner som de kan ge till buddhistiska munkar när dessa går på allmoserundor tidigt på morgonen, en lokal sed som är religiöst betingad, inte en kommersiell vara man kan sälja. Men ett fotografi på detta sitter bra i albumet därhemma i Europa eller Nordamerika. Luang Prabang har blivit en temapark där få laotier känner sig hemma eller ens välkomna. UNESCO har reagerat på detta och varnat att Luang Prabang riskerar att bli ett ”Världsarv i fara” om man inte kan sköta stadens status på ett vettigare sätt. Men pengarna rullar in till dem som tjänar på turismen. Och de få lokala organisationer som finns vågar knappt protestera. Den laotiska regimen är trots alla ekonomiska reformer fortfarande auktoritär och det styrande kommunistpartiet det enda tillåtna. Och säger staten att 2012 skall vara ”Visit Laos Year” så blir det så.