Annons
X
Annons
X

Världenbloggen

Jesper Sundén

Jesper Sundén

FaksimilSveriges agerande under andra världskriget imponerar inte så här i efterhand. Samlingsregeringen höll Sverige utanför kriget, men sålde järnmalm till tyska vapenindustrin och tillät tyska truppförflyttningar genom landet. Ett fåtal modiga individer, med Raoul Wallenberg som det lysande exemplet, visade ändå att inte alla svenskar saknade ryggrad och hjärta.

Vårt grannland Norge led under den tyska ockupation från 1940 fram till för exakt 70 år sedan, den 7 maj 1945. Samma dag visade den norska författaren och nobelpristagaren Knut Hamsun att han saknade något grundläggande. I en dödsruna hyllade han nazistledaren Adolf Hitler som tagit livet av sig den 30 april. Och norska Aftenposten publicerade den på sin förstasida.

”Han var en Krigare, en Krigare för Mänskligheten och en Förkunnare av Evangeliet om Rätt för alla Nationer. Han var en reformatorisk person av högsta Rang, och hans historiska öde var det, att han verkade i en Tid av den exempellösa Råhet, som till slut fällde honom” skrev Knut Hamsun och avslutade med:

”Och vi, hans nära Anhängare, böjer nu våra huvuden vid hans Död.”

Efter ockupationens slut fick Hamsun först husarrest, som övergick i internering på sjukhus. Ett åtal för landsförräderi förbereddes men först genomfördes en psykiatrisk undersökning. Slutsatsen blev att Hamsun visserligen inte var sinnessjuk, men att hans själskrafter var varaktigt försvagade. Ett av symptomen var att han gett bort sin Nobelmedalj till den tyska propagandaministern Joseph Goebbels. Han dömdes till höga böter och förlorade i princip allt han ägde.