Världenbloggen

Bertil Lintner

Bertil Lintner

Det är inte många länder där ett parti som vinner 81 av 87 platser i det nationella parlamentet tolkar detta som ett svårt bakslag. Men att oppositionen fick sex mandat i valet i förra veckan har skakat Singapore, där det styrande People’s Action Party, PAP, har suttit vid makten sedan 1959. Sedan Singapore blev en självständig republik 1965 har PAP varit nästan helt ensamt i parlamentet, och oppositionen aldrig haft mer än på sin höjd en eller två ledamöter. Av antalet röster fick PAP 60 procent, jämfört med 67 2006 och 75 2001.

Den som dominerat Singapores politik och förvaltning sedan 1959 är den nu 87-årige Lee Kuan Yew. Men efter vad PAP måste betrakta som ett katastrofval avgick han från sin sista kabinettspost, ”minister mentor” tillsammans med en annan f d premiärminister och sedan ”senior minister”, Goh Chock Tong.

Det hjälpte inte att Lee innan valet hotade väljarna med att önska dem lycka till om de röstade på oppositionen, men att ”de har fem år på sig att ångra vad de gjort”. Trots den demokratiska fasaden är Singapore ett auktoritärt styrt land där valkretsar som tidigare valt oppositionskandidater straffats med inskränkta förmåner. Det faktum att de flesta singaporeaner bor i billiga lägenheter som ägs av staten är ett annat sätt på vilket befolkningen hållits i schack. Medierna är också strängt kontrollerade och det förekommer nästan ingen öppen politisk debatt.

Den nuvarande premiärministern, Lee Kuan Yews son Lee Hsien Loong sade efter valet att det var en ”vattendelare” och att ”vi hör er” till väljarna. Om trenden fortsätter kan PAP förlora ytterligare stöd från befolkningen. Det hjälper inte att säga att Singapore utvecklats från tredje till första världen och har en högre levnadsstandard än alla andra länder i Sydöstasien. Den yngre generationen, som är välutbildad och ofta berest, accepterar inte det argumentet. Många, och bland dem några av de bäst utbildade, har redan ”röstat med sina fötter”, dvs emigrerat till Australien och andra länder. Även här i Thailand bor många singaporeaner som tröttat på ”barnvaktssamhället” som de kallar det.

Singapores regering har nu fem år på sig att övertyga den yngre generationen om att man är beredd att ge folket lite mer frihet. Eller som Lee Hsien Loong själv sade efter valet: ”Om vi inte utvecklar oss hittar en modell som fungerar ser det illa ut för PAP och Singapore.”

Fler bloggar