Svenskar i skottlinjen

Hej Sasja (femte brevet från Afghanistan till min son)
I dag träffade Staffan och jag den svenske överbefälhavaren, han som är chef för alla militärer. Sverker har varit här i två dagar och han verkade mycket glad efter att ha sett hur de svenska soldaterna jobbar.
Men han höll med om att det var ett stort problem för säkerheten att göra som svenskarna. För att bli kompis med afghanerna släpper de svenska soldaterna på säkerheten. I bland går de ut ur sina pansarbilar utan hjälmar och i bland också utan vapen och snackar med barn och män (kvinnorna får ju svenska män inte prata med). Jag var med och såg hur glada barnen blev och att männen också verkade gilla att få prata med svenskarna.
Det var kul att se hur afghanerna verkade ha förtroende, samtidigt blir jag skraj när jag tänker på vilken ökad risk det innebär. Det är inte så svårt för att taliban att smyga sig fram och skjuta eller kasta en handgranat. Om det händer tror jag det är slut med den avspända svenska stilen – men jag blev faktist imponerad när jag såg hur glada afghanerna blev.
Än mer imponerad blev jag när Staffan och jag bodde på en afghansk armébas. Svenskarna som hjälpte till där var även med sina afghanska kollegor ute på uppdrag och dom blev ofta beskjutna av talibaner. Nu snackar vi riktigt tuffa strider. Jag säger talibaner, men det handlar till stor del om vanliga banditer och tjuvar. Det är jättemånga afghaner som är utan jobb och när talibanerna erbjuder mycket pengar är det många som tackar ja. Det här är killar som egentligen inte är religiösa eller stödjer talibanerna, men de behöver tjäna pengar.
Som svensk blir jag glad när jag hör hur alla afghaner jag pratar med vill att svenska soldaterna ska stanna kvar här. Människor är jätterädda för talibanerna och de vet inte hur de ska klara sig utan hjälp av utländska soldater.
I morgon flyger vi till huvudstaden Kabul. Jag känner några kvinnor som sitter i parlamentet och de ska bli intressant att höra hur de ser på läget i landet – och på framtiden.
Och på fredagkväll är jag hemma.
Ska bli skönt att åter få en gonattkram av dig – det har jag saknat i många dar (se till att fixa naturkunskapen till i morgon!)