Annons
X
Annons
X

Världenbloggen

Karin Henriksson

Karin Henriksson

WASHINGTON Det är, förstås, gott om eftervalsanalyser så här en grå och regnig onsdagsförmiddag i Washington.

Om någon till äventyrs vill fördjupa sig mer i varför och hur Mitt Romney ”…vann tillräckligt, det är det som räknas” kan följande rekommenderas:

– Fred Barnes blogg Romney Regains Frontrunner Status i Weekly Standard, där han betonar att Romney bytt ut en del av privata-näringslivs-ramsorna mot nya budskap.

– John Dickersons genomgång He’s Alive! i Slate, med fokus på splittringen i det republikanska partiet.

En sak till. Vi som följde den bittra valstriden mellan Barack Obama och Hillary Clinton 2008 håller inte med om påståenden om att vi inte skulle ha skildrat motsättningarna bland demokraterna. Men en dramatisk skillnad mellan då och nu föreligger – och ingen mindre än Steve Schmidt, skicklig republikansk strateg, sammanfattar den så här:

– Four years ago with Democrats, the tension in that race was which of two historic candidates the Democratic party voters all liked. who were they going to put forward in the general election contest? They liked both of them. They would have been happy with both of them. The longer this goes on, Republican voters are saying, ’We don’t like any of them, we want somebody new in the race.’ And that new person isn’t going to appear in the race.

Detta i det här samtalet i MSNBC på primärvalskvällen.

I övrigt, bl a i Morning Joe följande morgon, granskades den redan imponerande valorganisationen som Barack Obamas kampanj har på plats, i detta samtal med Dan Bartlett, rådgivare till George W Bush, och Major Garrett i National Journal.

Karin Henriksson

WASHINGTON GM är nummer 1, Chrysler växer snabbare i USA än något annat bilföretag och Ford investerar miljarder i amerikanska fabriker.

Så summerade Barack Obama läget – med de gamla takterna från valrörelsen 2008 (kolla videon) –  i bilindustrin inför en publik av jublande medlemmar i bilarbetarfacket UAW. Detta samtidigt som väljarna i Michigan gick till valurnorna och där torde det vara få som inte hört talas om Mitt Romneys debattartikel Let Detroit Go Bankrupt.

Romney återupprepade sitt försvar om att de krisade biljättarna borde ha genomgått ett vanligt konkursförfarande. Ungefär vad som hände efter först George W Bushs jättelån och sedan den nya Barack Obama-regeringens omstrukturering med statliga garantier. Bush har f ö försvarat strategin i ett av få dagspolitiska uttalanden, han ville inte uppleva 21 procents arbetslöshet.

Demokratiska ”pundits” är övertygade om att republikanerna kommer att förlora i Michigan i höst, medan Wall Street Journals ledarredaktion förklarar varför räddningsaktionen var fel här. Vidare AP:s faktakontroll av det hela.

Karin Henriksson

WASHINGTON Söndagens Nascar-tävling, Daytona 500, kan bli en faktor i det republikanska racet.

Kandidaten Mitt Romney tittade förbi men Rick Santorum gick längre och sponsrar bil nr 26, en Ford Fusion som körs av Tony Raines. Beskrivs dock allmänt som en ”underdog” i loppet som mest handlar om Danica Patricks Nascar-debut (WSJ:s motorblogg om segerchanserna).

Nascar-publiken torde huvudsakligen rösta republikanskt. 30 miljoner uppges ha sett loppet förra året.

Men, bilarbetarfacket UAW markerade också – ett flygplan skulle kretsa över stadion med budskapet Mitt Romney: Let Detroit Go Bankrupt. Mer från Detroit News här.

43 bilar deltar i loppet (kl. 13 amerikansk tid, 19 i Sverige). Mer info här.

UPPDATERING, sen eftermiddag amerikansk tid. Ösregn i Florida. Efter flera timmars väntan fattades beslut om att skjuta upp tävlingen till måndagen.

Karin Henriksson

WASHINGTON Endast timmar kvar till primärvalen i Michigan och Arizona på tisdag. Ytligt sett handlar det om två kandidater – Mitt Romney och Rick Santorum – men på ett djupare plan om kampen mellan fraktionerna inom GOP, Grand Old Party.

– That Mitt Romney finds himself so imperiled by Rick Santorum—Rick Santorum!—is just the latest in a series of jaw-dropping developments in what has been the most volatile, unpredictable, and just plain wackadoodle Republican-nomination contest ever, skriver John Heilemann i en analys i veckotidningen New York.

Heilemann skrev tillsammans med Mark Halperin boken Game Change om valrörelsen 2008. De jobbar just nu med uppföljaren, Game Change II, och i väntan på den kan intresserade snart se filmversionen av den första boken. Game Change, premiär i HBO den 10 mars. Förhandsskvaller: handlar mest om Sarah Palin.

I övrigt går det trögt för Mitt Romney. Senast i enlighet med en av politikens sanningar: bakgrundsmiljön lika viktig som budskapet. I fredags flaggades det för ett tal av Romney där han skulle presentera sitt ekonomiska program. Det var bara det att de 1200 åhörarna försvann i idrottsarenan Ford Field i Detroit med 65000 stolar. Och, sedan kläckte Romney ur sig:

– I like the fact that most of the cars I see are Detroit-made automobiles. I drive a Mustang and a Chevy pickup truck. Ann drives a couple of Cadillacs, actually. And I used to have a Dodge truck, so I used to have all three [Detroit carmakers] covered.

Kanske inte så lyckat att prata om innehav av fyra bilar i delstaten med rekordarbetslöshet – eller att skryta med att de är amerikanska när en del av valkampanjen handlat om ens debattartikel med rubriken Let Detroit Go Bankrupt.

Här vad Rush Limbaugh tyckte. Och här Rushs summering av känsloläget bland republikanska primärvalsväljare, ”…that they’re mad because the Republican elites aren’t being scary enough!” när de inte tydligt talar om om vad fem år till med Barack Obama skulle innebära.

Ett citat till ur Heilemanns artikel:

– The transfiguration of the GOP isn’t only about ideology, however. It is also about demography and temperament, as the party has grown whiter, less well schooled, more blue-collar, and more hair-curlingly populist. The result has been a party divided along the lines of culture and class: Establishment versus grassroots, secular versus religious, upscale versus downscale, highfalutin versus hoi polloi. And with those divisions have arisen the competing electoral coalitions—shirts versus skins, regulars versus red-hots—represented by Romney and Santorum, which are now increasingly likely to duke it out all spring.

Karin Henriksson

WASHINGTON Mick Jagger studsade in på scenen (fast var lite andfådd efteråt) i en tribut till bluesen i Vita huset (länk).

Och, när det var dags för finalen, med kvällens samtliga  artister, propsade Buddy Guy på att värden Barack Obama skulle träda fram. Obama, som nyligen sjöng en Al Green-refräng, ”I’m so in love with you”, gick med på det högst motvilligt. Men innan dess hade han summerat bluesens smärtsamma bakgrund:

– Their music teaches us that when we find ourselves at a crossroads, we don’t shy away from our problems, we own them, we face up to them, we deal with them, we sing about them. We turn them into art.

Konserten som streamades live på Vita husets sajt ingår i Washington-stationen WETA:s mångåriga serie ”In Performance at the White House” som syftar till att lyfta fram amerikansk musik. Senast var det några av USA:s främsta countrysångare som deltog.

Barack och Michelle Obama – som föredrar Chicago-blues – njöt uppenbarligen och här mer om hela programmet, med några av världens främsta gitarrister, förutom Buddy Guy, bl a B.B. King och Jeff Beck. Kolla särskilt unga stjärnskottet Gary Clark jr som redan verkar ha kvalat in i kretsen, här i Catfish Blues.

Karin Henriksson

WASHINGTON För tre månader sedan såg Barack Obamas chanser att vinna presidentvalet inte särskilt lovande ut – han var en ”slight underdog” enligt tidningen New York Times valanalytiker Nate Silver med bloggen fivethirtyeight.

Nu, konstaterar Silver i söndagsmagasinet, är läget betydligt bättre. Det handlar om stämningsläget bland blue-collar-väljare, där den rike fortfarande favorittippade Mitt Romney har svårigheter att nå fram.

Nate Silver skriver (länk till hela artikeln, med resonemang om vågmästarstater och elektorskollegiet, här):

– In recent weeks, Obama has taken a more populist approach (just read the transcript of his State of the Union address). The strategy has induced more howls than usual from Republicans about “class warfare,” but the White House has clearly studied the numbers. In the Republican primaries, Romney has had trouble winning the loyalty of working-class voters, especially in the Midwest. And recent polls suggest that Romney, who has a penchant for making intemperate comments that draw attention to his wealth, could struggle among that group in the general election as well.

Men, värd att notera är även New York Times topprubrik på söndagen: Stigande bensinpriser ger republikanerna bränsle till attacker mot Obama.

De kommer alltså att hävda att det blir mindre i plånboken p g a Obamas energi- och utrikespolitik. Kan gå hem i drill-baby-drill-partiet där man inte gärna talar om sådant som energieffektivisering.

Jesper Sundén

Ett nyhetsinslag om att Rysslands premiärminister Vladimir Putin åtalas för stöld av statlig egendom, maktmissbruk och terrorism har blivit en hit på nätet. Filminslaget har visats hela 3,3 miljoner gånger på Youtube på bara ett par dagar. Filmen ”Gripandet av Vladimir Putin” visar honom i rättssalen, inlåst i en gallerförsedd bur, på samma sätt som affärsmannen Michail Chodorkovskij, som fängslades efter att ha utmanat Putins makt. Men allt är förstås fejk. Det är bilder från rättegången mot Chodorkovskij som används i filmen, där Putins ansikte monterats in. Putins röst har hämtats från ett tv-inslag när Putin deltog i 2010 års folkräkning.

Filmen är ett tecken på det ökade motståndet mot Putin inför det ryska presidentvalet den 4 mars. YouTube Preview Image

Karin Henriksson

WASHINGTON Råkar få syn på en skämtteckning i The New Yorker som föreställer ett Romney-plakat på en gräsmatta och texten:

Ja, ok då, kör till.

Så ljum är entusiasmen för Mitt Romney. Lite insikt om ”What is a conservative?” finns att hämta i veckans nummer av Time, länk här, med bidrag från Erick Erickson i redstate.com, Rick Lowry i National Review, Ann Coulter m fl.

Och, torsdag till lördag kongressar CPAC i Washington. A l l a är där, utom Ron Paul som tackade nej för att han måste vara ute och kampanja. Förra året, liksom 2010, gjorde Ron Paul stor succé bland unga konservativa som sökt sig hit i stora skaror.

Program m m här, med nyhetsflashen: Sarah Palin blir siste talare!

Karin Henriksson

WASHINGTON I vanlig ordning pratas det lika mycket om reklamen som om fotbollen dagen efter Super Bowl. Och, den parallella kampen vanns av Clint Eastwood och Chrysler.

Budskapet i den två minuter långa minifilmen (länk i lokala Detroit Free Press här) om vändningen i bilindustrin löd att det är ”Halvtid i Amerika”:

– The people of Detroit know something about this. They almost lost everything. But we all pulled together. Now Motor City is fighting again.

En del tolkade det bokstavligen. Att det unika Amerika alltid kommer igen.

Andra läste in något helt annat: att det bara är halvtid för Barack Obama. Flera konservativa kommentatorer hajade till eftersom den 81-årige ikonen Eastwood är republikan, som i en tweet från Michelle Malkin: …Did I just see Clint Eastwood fronting an auto bailout ad?

Det är primärval i Michigan, med Detroit och alla de andra hårt drabbade orterna, den 28 februari. Hemmasonen Mitt Romney var emot räddningsaktionen av Chrysler och GM.

Obama intervjuades av NBC:s Matt Lauer under uppvärmningsprogrammet inför Super Bowl (och, sedan, en intervju till som sändes på måndagsmorgonen i Today Show, se hela här). Lauer påminde honom om att han för tre år sedan, under det årets fotbollsfinal, sa att han skulle bli en enperiodspresident om det inte vänt nästa valår.

Nu fastslog Obama:

– Jag har gjort mig förtjänt av en period till.

Och, skälet är att han bara börjat vända skutan, sa han, och hänvisade till det stenhårda motståndet från republikanerna i kongressen.

Nytt från kampanjstigen: lågt deltagande i primärvalen som tyder på begränsad entusiasm i de republikanska leden, Barack Obama skulle vinna över Mitt Romney om valet hölls idag enligt en mätning i Washington Post.

Uppdatering – Eastwood sa senare till Fox News att han inte stöttar någon politiker just nu:

I just want to say that the spin stops with you guys, and there is no spin in that ad. On this I am certain. I am certainly not politically affiliated with Mr. Obama. It was meant to be a message just about job growth and the spirit of America. I think all politicians will agree with it. I thought the spirit was OK. I am not supporting any politician at this time. Chrysler to their credit didn’t even have cars in the ad. Anything they gave me for it went for charity. If any Obama or any other politician wants to run with the spirit of that ad, go for it.

 

Karin Henriksson

WASHINGTON Det många (i alla fall kvinnor) skulle vilja veta är hur Callista Gingrich kan få till den där hårtesten som orörligt svepts ovan resten av den stela platinablonda frisyren.

Nå, det får man inte veta i det som skrivs om kandidathustrun som tyst står vid maken Newt Gingrichs sida på valmöte efter valmöte, i delstat efter delstat.

I ett djupporträtt i The New Yorker säger en kvinnlig representant för den kristna höger som normalt inte godtar skilsmässor eller otrohet att ”den tredje hustrun inte kan bli First lady” men socialkonservativa väljare i alla fall i South Carolina höll inte med om det.

Repliken från en anonym rådgivare som, kanske, fångats upp av fler är att Newt Gingrich fick punga ut hundratusentals dollar till juvelerarfirman Tiffany för att Callista skulle gå med på att ställa upp på en presidentvalskampanj med allt vad det innebär.

Den gifte Newt Gingrich påbörjade en affär med den 23 år yngre kongressanställda Callista Bisek när han anförde korståget i representanthuset mot president Bill Clinton – för att denne haft en affär med en tjugo år yngre praktikant.

Callista Gingrich, som sjunger i en kör i Washingtons ståtliga katolska katedral, fick Newt Gingrich att konvertera till katolicismen. Hon är en av delägarna/medarbetarna i Gingrichs pr-verksamhet och har skrivit en barnbok om elefanten Ellis – i form av en guide till amerikanska historien.

– Ann Romney presenterar ofta sin make, genom kärt småprat om makens många ädla egenskaper, konstaterar New York Times Maureen Dowd i en sedvanligt infam betraktelse över den förre talmannens ”desperata famlande efter förlorad makt” och hustruns roll i kampanjen. Läs här.

Och, litet bildbevis från en av mina egna vandringar på kampanjstigen:

P.S. Den som verkligen undrar, om frisyren alltså, kan googla ”Callista Gingrich hair”, så dyker det upp intervjuer med damfrisörer.