Obama bäste husse-in-chief?

WASHINGTON Historien om hur Mitt Romney lät familjens hund Seamus åka med på biltaket under en semesterresa till Kanada har berättats väldigt många gånger vid det här laget – särskilt av krönikörerna Gail Collins och Maureen Dowd i New York Times.

Men nytt är att Barack Obamas kampanjstab tagit upp temat i landet med 78 miljoner hundar. Först med Twitter-meddelanden från strategen David Axelrod om ”Hur omtänksamma ägare transporterar sina hundar” med foto där Obama kliar Bo under hakan inne i presidentlimousinen. Sedan med en ny Facebook-sida, Pet Lovers for Obama.

Det var ingen vidare publicitet för Mitt Romney, så där på primärvalsmorgonen, när tv-kanaler plockat fram gamla intervjuer där han försvarar tilltaget med att buren var lufttät och att Seamus frivilligt hoppade in i den. Motståndaren Newt Gingrich har använt sig av den här episoden i sin kampanjreklam i Florida och på valmötena som här där har plakat med texten Dogs Against Romney skymtat. Wikipedia kan vidare berätta att den irländska settern Seamus inte längre är i livet.

Deutschland à la francaise

BONN. Tre månader kvar till det franska presidentvalet och Nicolas Sarkozy som i opinionsmätningarna ligger långt efter den socialistiske utmanaren Francois Hollande ska nu få nu draghjälp av Tysklands Angela Merkel som har lovat att delta i hans kampanj. Den som har följt Merkels kampanjer på hemmaplan – långa utläggningar om den ekonomiska politiken – kan möjligen se det som en något udda idé. Men vem vet, kanske är hennes torra stil precis vad som går hem i ett Frankrike som plågas av självtvivel och krisrädsla.

I Grekland som håller parlamentsval närapå samtidigt skulle den sortens ”hjälp” däremot gå käpprätt åt skogen. Där har det tyska förslaget att låta en sparkommissionär med vetorätt övervaka den grekiska budgeten retat gallfeber på nationen. I medierna beskrivs Merkel endera som sadistisk tortyrmästare eller storhetsvansinnig diktator.

Sarkozy spelar däremot ut det tyska kortet med stor beslutsamhet. Kalkylen är klar: Socialistisk omfördelning ställs mot tyska dygder som flit, sparsamhet och benhård vilja att bygga en stark ekonomi. ”Tyskarna bestämde sig tidigt för att prioritera jobben, jobben, jobben”, förklarade Sarkozy i en timslång tv-intervju i söndags.

Medicinen som Sarkozy nu ordinerar fransmännen började tyskarna svälja redan efter återföreningen när konkursboet DDR skulle saneras. En kort och häftig återföreningsboom drev tidvis upp lönerna och urholkade konkurrenskraften. Men tyskarna kavlade upp ärmarna. Socialdemokraten Gerhard Schröder piskade igenom ett svidande reformprogram, Agenda 2010, och fick industrin och den tyska exportmotorn att varva upp igen.

Sedan dess Tyskland skapat flera hundratusen nya jobb, arbetslösheten har sjunkit till rekordlåga tre miljoner och Tyskland har blivit en magnet för arbetslösa akademiker från Spanien, Grekland och Italien. Detta är förebilden för Sarkozy som öppet säger att Frankrike nu måste bli mer som Tyskland. Det kan slå tillbaka. Åtstramningar i valtider är knappast ett populärt budskap. Och Tyskland är respekterat och beundrat men knappast älskat. ”Deutschland à la francaise” är ett vågspel.

Trött pirat

BONN.  ”Egentligen har inget av betydelse hänt”, skriver Marina Weisband i sin blogg. Jaså? Varför ringer då telefonerna hemma hos Tysklands mest kända piratpolitiker i ett? Varför toppar Bild med rubriken ”Piraterna förlorar sin enda politiker med lyskraft”?

Marina Weisband, 24, lämnar i april posten som partisekreterare. Det är bara två år efter det att hon över huvud taget började intresse sig för politik och snabbt blev det nya partiets superstjärna: en ung, blond psykologistuderande, ursprungligen från Ukraina, som Tyskland har lärt känna som slagfärdig debattör i landets många tv-soffor och som i dag har mer än 18 000 anhängare på twitter.

Studierna går nu före, säger hon. Dessutom har hon varit sjuk en hel del på sistone. ”Jag biter mig inte fast vid min post”, försäkrar Marina Weisband i sin blogg. Den kristdemokratiska toppolitikern Peter Altmaier, knappast en anhängare av piraterna, twittrar tillbaka: ”Stor respekt. Beslutet är klokt och ärligt. Piratpartiet kommer inte att försvagas.”

Klokt och ärligt. Det stämmer. Men det vore naivt att tro att avgången inte skulle skada ett parti som har ett minst sagt rudimentärt politisk program (work in progress) och dessutom helt saknar kända profiler.

När piraterna i september förra året ryckte in i delstatsparlamentet i Berlin med drygt 9 procent av rösterna var det en sensation. Sedan dess har de i opinionsmätningarna halkat ner till 3-5 procent nationellt. Och ska nu utkämpa två delstatsval i år, i Saarland och Schleswig-Holstein.

Vem ska föra ut partiets budskap? Datanördarna i partiledningen?

 

Laos: Turismens förbannelse

BANGKOK. 2012 skall bli det år då man besöker Laos – i alla fall enligt de laotiska turistmyndigheterna. Över två miljoner turister reser till Laos varje år, och 2015 räknar man med att det blir 3,5 miljoner. Det är mer än hälften så många människor det bor i landet. Klarar ett asiatiskt utvecklingsland med en medelinkomst på omkring 5000 kronor om året av en sådan invasion av bättre beställda utlänningar? Varningssignaler kommer redan från Luang Prabang, det gamla kungasätet drygt 20 mil norr om huvudstaden Vientiane. Luang Prabang med bara 30 000 invånare är vackert beläget i en dal längs Mekongfloden. Här finns både gamla buddhistiska tempel och kolonialvillor från den franska tiden, innan landet blev självständigt 1953. En charmig stad som 1995 blev ett av UNESCOs Världsarv. På det sättet skyddades den unika stadsbilden. Men det innebar också att lokalbor erbjöds stora summor pengar för att hyra ut sina hus till affärsmän från Vientiane och i ännu större utsträckning grannlandet Thailand. En stor del av lokalbefolkningen har flyttat och lever på hyror. Det finns nu minst 100 hotell och gästhus i Luang Prabang – samt flotta restauranger fyllda av utlänningar. Inte många laotier har råd att äta där. Och trots Världsarvsskyddet rivs det och byggs nytt i stilar som inte alltid är helt traditionella. Bland de ”nöjen” som turisterna erbjuds är att köpa matportioner som de kan ge till buddhistiska munkar när dessa går på allmoserundor tidigt på morgonen, en lokal sed som är religiöst betingad, inte en kommersiell vara man kan sälja. Men ett fotografi på detta sitter bra i albumet därhemma i Europa eller Nordamerika. Luang Prabang har blivit en temapark där få laotier känner sig hemma eller ens välkomna. UNESCO har reagerat på detta och varnat att Luang Prabang riskerar att bli ett ”Världsarv i fara” om man inte kan sköta stadens status på ett vettigare sätt. Men pengarna rullar in till dem som tjänar på turismen. Och de få lokala organisationer som finns vågar knappt protestera. Den laotiska regimen är trots alla ekonomiska reformer fortfarande auktoritär och det styrande kommunistpartiet det enda tillåtna. Och säger staten att 2012 skall vara ”Visit Laos Year” så blir det så.

”Mein Kampf” i kiosken.

BONN. Är Tyskland moget för ”Mein Kampf”? Hitlers antisemitiska hatpropaganda får egentligen inte ges ut i Tyskland men från och med denna torsdag ska valda delar säljas i landets tidningskiosker, i form av en tidskrift som i en första upplaga kommer ut i 100 000 exemplar.

– Jag vill inte sitta i bussen på morgonen och se folk som bläddrar i ”Mein Kampf”. Det skulle kännas … ja, fel.

Programledaren i en timslångs radiodebatt häromdagen hade svårt att förklara sina känslor. Men han är troligen representativ för en stor majoritet som känner ett diffust men starkt obehag.

– Man vet inte vilka effekter det får när man släpper en bok som predikar hat och propagerar för förintelsen av judarna, precis det som Hitler senare genomförde, varnade en lyssnare.

Andra deltagare i debatten betecknade boken som rappakalja som dagens ungdomar skulle vräka i papperskorgen efter mindre än en minut.

– Texten är dum och obegriplig. Ingen som läser boken riskerar att bli judehatare eller nynazist.

”Mein Kampf” skrevs 1924 av Hitler och hade fram till 1944 en upplaga på sammanlagt 11 miljoner exemplar. Från och med 1936 delades boken ut till alla tyska brudpar, i stället för Bibeln.

1979 beslutade Bundesgerichtshof som är en av landets högsta domstolar att det inte  är förbjudet att äga eller sprida Hitlerboken. Men rättigheterna till ”Mein Kampf” hålls av delstaten Bayern som anser att den innehåller författningsfientlig propaganda och därför strider mot den tyska grundlagen.

Den brittiske förläggaren Peter McGee, som säger att han vill avmystifiera Hitlerboken, utnyttjar nu ett kryphål i lagstiftningen och publicerar delar av ”Mein Kampf” i form av citat som kommenteras. Bayerns försök att stoppa utgivningen beskriver han som en attack på tryckfriheten.

– Vi är medvetna om bokens mörka makt, säger han till veckotidningen Der Spiegel.

– Men denna bygger på att ingen har läst boken. Det är själva förbudet som skapar myten.

Pengar vill han naturligtvis också tjäna. Precis som med nazisternas partitidning ”Völkischer Beobachter” som Peter McGee ger ut sedan 2009 som faksimil . Planerat var ursprungligen 51 utgåvor men efterfrågan var överraskande stor och till slut blev det hela 91.

 

USA och Nordkorea återupptar militärt samarbete

BANGKOK. Den 1 mars inleds en ny fas i samarbetet mellan det amerikanska försvarsdepartementet och Nordkoreas armé. Jo, det är faktiskt sant. USA ger också avsevärda summor till Nordkorea för det samarbetet, som inleddes 1993 och började på allvar tre år senare. Det rör sig om att finna kvarlevorna av de drygt 8 000 amerikanska soldaterna som deltog i Koreakriget i början på femtiotalet och vars död aldrig kunnat bekräftas. 5 500 av dem stupade eller försvann någonstans i Nordkorea. Hittills har man hittar kvarlevor av 229 sådana Missing in Action, MIAs, som de kallas. 87 har identifierats med namn och rang och kvarlevorna skickats tillbaka till familjerna i USA. Amerikansk och nordkoreansk militär personal deltog i sökandet, men 2005 avbröt USA samarbetet p g a Nordkoreas kärnvapensprogram. Nu skall det alltså återupptas. Allt som allt deltog drygt 300 000 amerikanska soldater i kriget, som började 1950 och slutade 1953 med en eldupphörsöverenskommelse – men inget fredsavtal. 37 000 amerikaner dog och över 90 000 sårades i striderna. Och antalet MIAs är faktiskt betydligt fyra gånger högre än från det mer omskrivna Vietnamkriget i slutet på 60- och början på 70-talet. Dessutom stupade 130 000 sydkoreanska soldater, minst 215 000 sydkoreanska och 152 000 från Kina i det nu nästan bortglömda Koreakriget. Till och från har USA anklagat Nordkorea för att använda sig av MIA-frågan för att få ekonomiskt stöd och politiska fördelar – medan Nordkoreas argument är USA bär skulden för att soldater skickades till Korea och dog där. Men bägge parter är också medvetna om att MIA-samarbetet kan vara början på en bredare politisk dialog mellan de två fienderna, speciellt nu när Nordkorea har en ny ledare, Kim Jong-Un. På marknivå har den militära personalen från USA och Nordkorea alltid kommit bra överrens. Och nu skall det bli ännu bättre.

Mugabe spökar i Thailand

BANGKOK. En politisk storm har brutit ut i Thailand – och gamla spöken har kommit tillbaka och ställt till besvär för regeringen. Under den senaste ommöbleringen nu i januari utsågs affärskvinnan Nalinee Taveesin till minister – vilket fick oppositionen att påpeka att hon är svartlistad av USA för nära band med Zimbabwes president Robert Mugabe. Nalinee säger att hon känner många statsöverhuvuden och Mugabe bara är en av dem. USA hävdar att hon hjälpt Mugabes mycket yngre fru Grace att sälja ädelstenar och köpa fastigheter i Thailand. Nalinee var också under många år Thailandrepresentant för Air Zimbabwe. Det är allmänt känt här att Grace Mugabe ser Thailand som en tänkbar reträttplats då hennes make dör. Han fyller 88 nästa månad. Grace är bara 46 och har tre barn med presidenten och ett från ett tidigare äktenskap. Förbindelserna mellan Thailand och Zimbabwe var goda när Thaksin Shinawatra var premiärminister 2001-2006. Robert Mugabe själv kom då på besök – och fick en tuk-tuk, eller trehjulig scootertaxi, i present, Thaksin tog honom på en åktur i Bangkok och tanken var att Zimbabwe skulle importera tuk-tuks – och ris – från Thailand. Zimbabwe var å sin sida intresserat av att exportera mineraler till Thailand. Nalinee sägs ha varit en nyckelfigur i de förhandlingarna, något som hon själv förnekar. Det blev till slut inga tuk-tuks i Zimbabwe, och inget större handelsutbyte heller. Thaksin avsattes i en militärkupp 2006, men nu är Yingluck Shinawatra premiärminister och de gamla banden har kommit upp till ytan igen. Och den svartlistade Nalinee står i centrum för både en strid mellan regeringen och oppositionen här – och de slitningar i handelsförbindelserna mellan USA och Thailand som kan bli följden av att hon nu ingår i regeringen.

USA: President Newt Gingrich???

COLUMBIA Newt Gingrich segrade i primärvalet i South Carolina. Mitt Romney blev tvåa och underkändes alltså av de konservativa väljarna här.

Det visade att den gingrichska opinionsskjutsen på sluttampen verkligen var s a s på riktigt och betyder att kampen kommer att fortsätta ett bra tag till. Den förre Massachusetts-guvernören Mitt Romney har fortfarande en stor fördel, med mer pengar, mer noggranna förberedelser, mer kampanj-infrastruktur. Men extalmannen Gingrich, som plockade poäng efter sina kraftfulla framträdanden i debatterna i veckan, kommer från Georgia som är grannstat till nästa primärvalstat, Florida.

Flera saker bidrog till resultatet, främst en misstänksamhet mot Romney bland väckelsekristna och en klumpig hantering av Romney själv på frågor om hans inkomstskatter.

En inbiten veterandemokrat, James Carville, lyfte på hatten i en CNN-sändning och framhöll att detta var en ”enastående bedrift” av Gingrich.

Gingrich har hela tiden sagt att han utmanar president Barack Obama till en debattomgång à la de klassiska sju utbytena 1858 mellan Stephen Douglas och Abraham Lincoln. Han säger att han, till skillnad mot Obama, inte behöver hjälp från en s k teleprompter där förberedda texter syns.

– Ni skulle höra hur det låter när vi vinner, sa Romney ungefär en timme efter det att vallokalerna stängde med South Carolina-guvernören Nikki Haley vid sin sida – som i sin tur valdes in av Tea party-krafter som inte alls är nöjda med att hon ställde sig bakom Romney.

Nu kommer det att handla om segermarginaler och om väljare i mer typiska delstater – först, som sagt, Florida med primärval den 31 januari.

Här en första analys, från konservativt håll, Erick Erickson i Red State:

– Actually, like with Iowa, it is a rather desperate scream to get another player on the field. It is a red flag. It is the giant “Danger” sign ahead for the general election.

– People are mad as hell they are about to be stuck with another boring, moderate, uninspiring choice that has at best a 50/50 shot at losing to the worst president since Carter. They are flocking to Newt not because they think he’s a great guy, but because right now, he’s the only one fighting for conservatism and GOP voters are looking for a vessel to channel their anger with Obama and their complete disappointment with the GOP establishment which is now embodied perfectly by Romney. They want a conservative fighter because most conservatives look back at Ford, Reagan, Bush, Dole, Bush, and McCain and see only the ones taking a conservative path against the Democrats actually winning.

USA: Rapport från South Carolina-valet – Newt upp

COLUMBIA Newt Gingrichs stab spår storseger för den förre talmannen vars kampanj dödförklarats ett par gånger.

På en del håll är det förbjudet med opinionsmätningar så nära valdagen men inte i South Carolina. En pinfärsk sådan från American Research Group, utförd torsdag-fredag, visade:

– Newt Gingrich 40 procent.

– Mitt Romney 26 procent.

– Ron Paul 18 procent.

– Rick Santorum 13 procent.

I sammanvägningen på realclearpolitics blir Gingrichs försprång 5 procent.

Regnet öste ner utanför vallokalerna som jag besökte i delstatshuvudstaden Columbia. Väljarna ojade sig över att det varit svårt denna gång: skulle de följa sitt samvete eller rösta på den de tror är bäst skickad att klå Barack Obama?

Jag ställde frågan till ett lite äldre par om de trodde att de röstat på den som kan utropa sig som segrare på kvällen.

Hon:

– Ja.

Han:

– Nej.

De ville inte ange kandidat men det sannolika är att hon röstade på Mitt Romney (går hem mer bland kvinnor), medan han, som talade om vikten av ”en moralisk kompass”, troligen lagt sin röst på Rick Santorum.

Utanför en annan vallokal, en skola, sa en yngre man att han vet att han inte röstat på primärvalssegraren.

Vem blev det?

– Ron Paul.

Varför?

– För att vi måste gå tillbaka till författningen.

Vallokalerna öppnade klockan 7 och stänger klockan 19 (01.00 natten till söndagen i Sverige). Om det väger lika jämnt som i Iowa kan rösträkningen ta tid. Vidare väger en del valkretsar tyngre och det kan medföra svängningar – med stöd för Romney i orterna längs kusten och för Gingrich och Santorum ”upstate”. Här en genomgång av sex nyckel-”counties” i Politico.

Fortsättning följer…

Lite läsning under tiden, Wall Street Journals Peggy Noonan, som spinner lite på temat ”den gode Newt” och ”den dålige Newt”.

– One obvious answer: his strong debate Monday night. He was Good Newt—creative, bold, in command of the issues and of himself—and not Bad Newt, the whiny, slightly mad one.

USA: Konservativast vinner (kanske)

GILBERT Mitt mot Newt.

Så ser det på morgonen primärvalsdagen i South Carolina.

Trots att Rick Santorum gjort bra från sig i debatterna och borde passa väckelsekristna väljare perfekt blev det ingen skjuts uppåt efter beskedet om att han, sannolikt, fick flest röster i Iowa.

De fyra kvarvarande kandidaterna höll bortåt 20 olika evenemang på fredagen, den sista kampanjdagen.

Mitt Romney, som mer eller mindre redan säkrat nomineringen så sent som i början av veckan, spelade ner chanserna. Efter ett särdeles regnigt valmöte svarade han på frågor från pressen tillsammans med guvernören i South Carolina, Nikki Haley.

Han tog till ord som ”försiktigt optimistisk” och ”ganska säker” på att South Carolina-väljarna trots allt kommer att rösta på honom.

Här när han och Haley lämnar presskonferensen:

Opinionsläget tydde då på att förre talmannen Newt Gingrich, som dök upp kraftigt försenad till ett möte i Orangeburg, plötsligt ledde i flera barometrar. Det är ju alltid en viss fördröjning, så möjligen berodde uppsvinget mer på debatten i måndags än den i torsdags när första frågan handlade om exhustrun Marianne Gingrichs berättelser om otroheten.

Gingrich manade de närvarande att rösta på honom eftersom han är konservativare än Romney. Flera väljare jag talade med hade ännu inte bestämt sig – de beundrar Gingrichs begåvning och aggressivitet men är samtidigt tveksamma mot en del i hans bakgrund och Romneys businessframgångar väger tungt.

Här länk till lokala ABC-stationen med miniintervjuer med kandidaterna om sakfrågorna och här ett samtal sent på fredagen i NPR mellan krönikörerna David Brooks i New York Times och E J Dionne i Washington Post. Och här länk till Fox news politiksajt med senaste nytt.

Inget vidare väder på valdagen, utan mulet och regn i prognosen.

Meddelande till Ron Pauls fans: supportrar stod visserligen utanför ett ställe där Romneys stödtrupper skulle träffas på fredagskvällen men Paul väntas inte nå över 15 procent.

Englund avgår som
ständig sekreterare

svenska akademien

Sara Danius första kvinnan på posten.

Butiker dumpar
priser för norrmän

Oron sprider sig på svenska sidan gränsen.

”En svensk trottoar
är som Sheraton”

Rumänien

"Stanken på tippen är enorm."

Så såg det ut innan Sergels torg fanns

blogg

Se SvD:s 30 kortfilmer om Stockholm.

Löntagarfesten förbi
– mindre ledigt 2015

Jobbfri jul

Nu går vi mot sämre kalendrar.

”Så ville Sovjet visa
att de var pionjärer”

bilder

Expert om ländernas skilda taktik.

”Amatörmisstag blev Hitlers fall”

70 år sedan

7 svar om Ardenneroffensiven.

Kulten kring Xi
lämnar ett farligt arv

kina

Maos terror tenderar att glömmas bort.

”Absurd förvirring
kring SD:s ideologi”

BRÄNNPUNKT

Docent om minoriteter och svenskhet.