Annons
X
Annons
X

Världenbloggen

Jesper Sundén

Jesper Sundén

I dag röstade FN-organet Unesco igenom att ge Palestina fullvärdigt medlemskap. 107 medlemmar röstade för, 14 emot och 52 röstade inte alls. Bland de som röstade för var Frankrike, Brasilien, Ryssland, Kina, Indien och Sydafrika. Sverige, USA, Kanada och Tyskland röstade emot. Storbritannien avstod från att rösta.

Nu återstår bara för Palestina att underteckna och ratificera Unescos konstitution. Palestina blir organisationens 195:e medlemsstat.

Palestina har ansökt om fullvärdigt medlemskap i FN, men eftersom det drar ut på tiden har palestinierna även sökt separat till Unesco.

USA har hotat att dra in 80 miljoner dollar i bistånd om Unesco sa ja.

Enligt FN-stadgan är Unescos syfte är att verka till fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur.

Jesper Sundén

Svenska utrikesdepartementet, UD, skärpte i torsdags sina råd för resor till Thailand på grund av översvämningarna. Nu avråder UD från icke nödvändiga resor till Bangkok och 30 thailändska provinser. Ett par läsare har hört av sig och frågat om de inte kan åka till Thailand nu, men så behöver det inte vara. Avrådan gäller inte transit via Bangkoks internationella Suvarnabhumi-flygplats för vidare resa till andra destinationer i Thailand och totalt finns det 76 provinser i landet, så stora delar av Thailand berörs inte av UD:s avrådan.

Fyra av de 30 provinser som UD avråder från, är inte medtagna på grund av översvämningarna, utan på grund av säkerhetsläget. De ligger i södra Thailand och där pågår ett väpnat uppror från grupper som känner större samhörighet med Malaysia eller vill ha egen stat. Människorättsorganisationer anklagar såväl säkerhetspolis och militär som upprorsmännen för att begå övergrepp mot civilbefolkningen. Dit har UD avrått från resor ett bra tag, utan att det väckt så mycket uppmärksamhet.

Läs mer om UD:s reserekommendationer här.

Jesper Sundén

Valet till den konstituerande församlingen i Tunisien ägde rum i söndags – och sent i torsdags kom resultatet. Det islamistiska partiet Ennahda fick 41,5 procent av rösterna. Näst störst blev två vänsterpartier. Det skrev vi om i lördagstidningen.

Men hur gick för de små partierna? Det har läsare hört av sig och frågat. Därför är här hela listan över vilka partier som får ta plats i den konstituerande församlingen, enligt Agence Tunis Afrique Presse:

Ennahdha: 90 platser  (41,47 % )

Congrès Pour la République: 30 platser  (13,82 %)

Ettakatol: 21 platser (9,68 %)

Pétition populaire: 19 platser  (8,76 %)

Parti Démocrate Progressiste: 17 platser (7,83 %)

Pôle Démocratique Moderniste: 5 platser (2,3 %)

Parti d’El Moubadara (l’initiative): 5 platser  ( 2,3 %)

Afek Tounes: 4 platser (1,84%)

El Badeel Etthaouri: 3 platser (1,32 %)

Mouvement des démocrates socialistes: 2 platser

Mouvement des patriotes démocrates: 2 platser

Parti culturel unioniste de la nation ”El Oumma”: 1 plats

Mouvement du peuple: 1 plats

Parti libéral maghrébin: 1 plats

Liste l’indépendant: 1 plats

Liste la voix de l’avenir: 1 plats

L’union patriotique libre: 1 plats

Anidhal progressiste: 1 plats

Anidhal social: 1 plats

Parti justice et équité: 1 plats

Chams Al Aridha: 1 plats

Liste pour un front patriotique tunisien: 1 plats

Mouvement du peuple unioniste: 1 plats

Liste la justice: 1 plats

Liste fidélité aux martyrs: 1 plats

Karin Henriksson

WASHINGTON Det har slagit mig, senast på ett Super 8 i en håla i Iowa, att antalet indiska motellägare och hotelldirektörer i USA måtte vara stort.

Trots att jag är väl medveten om att de flesta tal blir enorma i landet med över 310 miljoner invånare hajade jag ändå till under läsningen av en artikel i Wall Street Journal med följande upplysning:

– ungefär hälften av landets 50000 motell ägs eller kontrolleras av invandrare som härstammar från Gujarat i västra Indien och många av dem lystrar till namnet Patel.

En av de senare är Hemant ”Henry” Patel som är ordförande i intresseorganisationen Asian American Hotel Owners Association (på sajten framgår att tre till av de fem i ledningen heter Patel i efternamn).

Tyvärr var WSJ-artikeln tragisk – den handlade om att ägaren Alkesh och hans hustru Bindiya Patel förlorat sitt motell i delstaten Washington i sviterna av fastighets- och finanskriserna.

Under en reportageresa i Texas i somras skildrade jag hur USA:s befolkning förändrats mellan åren 2000 och 2010, med just indier som den snabbast växande invandrargruppen. Rubriken löd Minoriteter på frammarsch. En mycket god måltid på kocken Vijay Sadhus restaurang Sutra i en Dallasförort tillhör de trevligare minnena.

Romansen mellan en endisk motellägares dotter och en svart egenföretagare i mattvättbranschen var ju f ö tema i filmen Mississippi Masala.

Jesper Sundén

Valresultatet från den första omgången i Liberias presidentval är klart. Ingen av kandidaterna nådde över 50 procent. Sittande presidenten, Ellen Johnson Sirleaf, fick 43,9 procent, Winston Tubman 32,7 procent. De två går därmed vidare till en avgörande valomgång den 8 november.

Om det nu blir en avgörande omgång. Det är nämligen högst osäkert om Winston Tubman och hans parti Congress for Democratic Change (CDC) ställer upp. Anledningen? CDC påstår att landets valkommission har manipulerat resultatet och att man har bevis som ska presenteras.

Om CDC bojkottar valet och lämnar walkover undergrävs den demokratiska legitimiteten för Ellen Johnson Sirleaf som president. Det är en oroväckande utveckling i ett land som fortfarande läker såren från det långa inbördeskriget.

Bertil Lintner

Man ser ofta i den internationella rapporteringen att det är ”de värsta översvämningarna i Thailand på årtionden”. En del är mer precisa och säger ”de värsta på femtio år”. Men vad hände då mer exakt för ett par årtionden sedan, eller för femtio år sedan? Det var faktiskt inga större översvämningar i början på sextiotalet. 1966, 1978, 1988, 1985, 2000och 2005, javisst. Men ingenting liknande det som sker nu, med nästan en tredjedel av landet under vatten och över 300 döda.

Man får gå tillbaka så långt som till 1942 för att hitta något liknande – och då var det bara en massa vatten i Bangkok därför att Chao Phraya-floden hade svämmat över. Gammal svartvit film från 1942 finns nu på You Tube. Talet är på thailändska men alla som varit i Bangkok känner säkert igen platserna där filmen spelats in. Folk paddlar båtar förbi Demokratimonumentet och Victory Monument, längs gatan utanför Wat Po and det gamla kungapalatset intill. Folk måste vada till järnvägsstationen vid Hualamphong. Man det råder ingen panik, folk ler och paddlar fram på de vattenfyllda gatorna.

Filmen ackompanjeras av glad thailändsk musik och speakern säger vid ett tillfälle att folk har det roligt. Det var en annan tid, ett helt annat politiskt och ekonomiskt läge. Nu ligger några av landets viktigaste elektronikindustrier under vatten, jättelika japanska investeringar står på spel. Hundratusentals människor står åtminstone tillfälligt utan jobb. Och vattenkrisen kommer i ett läge då landet fortfarande är politiskt splittrat efter flera år av konfrontationer mellan anhängare och motståndare till den 2006 avsatte premiärministern Thaksin Shinawatra. Och kungen, som setts som en stabiliserande faktor, är gammal. Han fyller 84 den 5 december. Det innebär sju tolvårscyklar, och det är så man räknat här. Många oroar sig inför framtiden. Och det är kanske därför nostalgin frodas, som i det hurtiga filminslaget från översvämningarna 1942. Filmen finns här:

http://www.youtube.com/watch?v=1VhX9gTBPKA&list=PL27E426DDFCDBCC0C&index=19

Karin Henriksson

WASHINGTON Det ska räcka med att skicka in deklarationen på ett vykort, lovade Rick Perry som la fram sitt skatteförslag på tisdagen.

Om nu rivalen Herman Cain går till val på 9-9-9 skulle Perrys plan kunna sammanfattas i 20-20-18: 20 procent i platt inkomstskatt, 20 procent i platt bolagsskatt och ett tak för offentliga utgifterna på högst 18 procent av BNP (mot ungefär 24 för tillfället).

Detaljer i Perrys egen debattartikel i Wall Street Journal eller i videon från framförandet i South Carolina.

John Harwood, reporter i CNBC, som intervjuade Perry meddelade följande på Twitter:

Perry tells me why he kept Obama birther issue alive: ’It’s a good issue to keep alive. It’s fun to poke at him.’ … If Mitt again attacks flat tax as boon for ’fat cats,’ Perry says: ’He ought to look in the mirror. I consider him to be a fat cat.

Det väckte en del förvåning att Perry kände sig manad att återuppliva frågan om Barack Obamas födelsebevis och Karl Rove, som uppges vara gammal fiende till Perry i Texas, fastslog för sin del att Barack Obama är född i USA och alltså är rättmätigt vald. Eller, med andra ord, det är dags för seriösa kandidater att släppa denna fråga.

Återstår att se om Perry kan blåsa liv i sin kandidatur igen. Han återfinns först på femte plats med 6 procent i senaste mätningen från New York Times och CBS. Herman Cain (25 procent) gick om Mitt Romney (21) som kommer tvåa, därnäst Newt Gingrich (10) och Ron Paul (8). Kategorin Vet ej (14 procent) har krympt och verkar här ha bestämt sig för Cain, som släppte en egendomlig video (kolla: Fox News referat) med kampanjchefen Mark Block som slutar med att blåsa rök på kameran från sin cigarett. Svårt att tro att närbilder på Blocks lite slitna ansikte lockar donatorer och väljare. Så långt har 1960-talsnostalgin från Mad Men nog inte nått än.

Karin Henriksson

WASHINGTON Ännu en tegelsten om åren i George W Bushs regering. Condoleezza Rice kommer i dagarna ut med sin insiderskildring, No Higher Honor, på över 700 sidor.

Att lägga till Donald Rumsfelds Known and Unknown på 832 sidor, Dick Cheneys In My Times på 576 sidor och George W Bushs Decision Points på 512 sidor.

Att döma av förhandstittar i olika medier är Condi Rice ute för att försvara sin egen heder – särskilt mot påståendena av dåvarande försvarsministern Rumsfeld och vicepresidenten Cheney att hon inte var mogen uppgiften, först som säkerhetsrådgivare och sedan som utrikesminister.

Nu berättar hon att hon minsann försökte tvinga Pentagon att dra upp planer för vad som skulle ske i Irak efter själva invasionen. Och, att det sedan var Bushs fel att de struntade i hennes varningar.

– When I finally arranged a briefing on the issue before the president in early February [2003] he started the meeting in a way that completely destroyed any chance of getting an answer. ’This is something Condi has wanted to talk about,’ he said. I could immediately see that the generals no longer thought it to be a serious question.

Hennes egen medarbetare Stephen Hadley sa efteråt att han skulle ha lämnat in sin avskedsansökan om han hade varit i hennes kläder. Hon säger dock att hon fick Bush på sin sida efter påtryckningar i det tysta.

Condi Rice beskriver uppriktigt den olycksaliga New York-resan hon gjorde när orkanen Katrina drog in. Hon gick på musikal på kvällen och sedan blev det lite shopping nästa morgon – innan hon slog på tv:n:

– The airwaves were filled with devastating pictures from New Orleans. And the faces of most of the people in distress were black. I knew right away that I should never have left Washington.

Sedan konstaterar Rice att hanteringen av orkanen var ”den första händelsen i en negativ spiral som nästan omintetgjorde Bushs presidentskap”.

Rice är på omslaget till senaste numret av Newsweek som publicerar ett utdrag ur boken.

Karin Henriksson

EMPORIA Slut på artigheterna – nu är det allvar.

Mest talande fotot efter tisdagskvällens CNN-regisserade republikanska debatt i Las Vegas var det där Texasguvernören Rick Perry och kandidatveteranen Mitt Romney stirrade på varandra som ilskna tuppar.

Perry har vaknat upp. Kampen står återigen mellan Romney-Perry efter sidospåret med Herman Cain och hans 9-9-9-plan (Michele Bachmann hade f ö placerats längst ut på podiet och Jon Huntsman bojkottade det hela). En tv-kommentator citerade analyser som tyder på att 84 procent av amerikanerna skulle tvingas betala mer om Cains platta skatt införs. Romney pressades hårt om ”Romneycare” eller vårdreformen han genomförde som guvernör i Massachusetts – och som Barack Obama och hans rådgivare använde som förebild för den i republikanska led så hatade ”Obamacare”. Han slog ifrån sig:

– I was in interviewed in this debate stage with you four years ago. I was asked about the Massachusetts plan, was it something I’d impose on the nation? And the answer is absolutely not. It was something crafted for a state.

Men enligt faktakontroll i Newsweek sa han så här 2007:

– I’m proud of what we’ve done, If Massachusetts succeeds in implementing it, then that will be a model for the nation.

För mer om debatten, knappa in Drudge Report. I skrivande stund lyder topprubrikerna ”Republikanernas bärsärkagång. Cooper eggade på ” respektive ”Palin: Newt vann”.

På motellet i Emporia i Virginia där jag befinner mig var uppmärksamheten i frukostrummet större för nyheten om alla vilda djur som befinner sig ute i det fria i Zanesville i Ohio sedan deras ägare avlidit. Det finns faktiskt en hel del sådana privata ”djurparker” i USA där människor samlar tigrar, lejon, björnar etc. Här Fox News rapport.

Karin Henriksson

WASHINGTON Herman Cain är i alla fall den bäste sångaren i republikanska kandidatskaran.

– Imagine a world without pizza, fantiserar han i en Lennon-låt i gospeltappning i ett framträdande 1991 på pressklubben i Omaha (videon, här youtube-länken, släpptes av The Obama World-Herald).

Texten som den förre detta pizza-magnaten sjunger går sedan ut på att det vore förfärligt att tvingas äta burgare, Kentucky Fried och vad skulle föräldrar annars ge barnen. Disk slipper man också.

Själv förklarar favoriten för ögonblicket Herman Cain en del av sina uttalanden med att humor måste vara tillåtet. Det senare kan möjligen sägas gälla förslaget att bygga en vallgrav – fylld av stora hungriga alligatorer – längs gränsen till Mexiko, men knappast den förvånande upplysningen i intervjun i Meet the Press i söndags att han inte hört talas om neokonservativa (alltså en viktig falang i hans parti i ett par årtionden, dessutom hett omdebatterad i samband med invasionen av Irak).

Apropå humor – här drivs det mer med kandidaterna på sajten badlipreading.

På tisdagskvällen var det dags för tv-sänd debatt igen, den åttonde, kl. 20 amerikansk östkusttid, i CNN. Tema: utrikespolitik. Debatterna har lockat flera miljoner tittare och här en intressant analys varför de är så viktiga just i år, av Dan Balz i Washington Post.

Parallellt med debatter och opinionsmätningar pågår en strid om almanackan. Iowa som vill vara först med sina nomineringsmöten har just meddelat att sådana kommer att hållas redan den 3 januari, med prat om att New Hampshire som traditionellt är först med sitt primärval kommer att schemalägga detta redan i december.