Nämndemän som själva är dömda fortsätter sina uppdrag. Det är en av dagens stora nyheter. När man närmar sig siffrorna bakom det hela framgår att av Sveriges 8000 nämndemän är 25 straffade. Det vill säga 0,31 procent av alla nämndemän. Det är inte en särskilt stor andel men det skulle förstås kunna vara problematiskt ändå. Sannolikt är det i själva verket en fråga där svaret varierar kraftigt från fall till fall, vilket bara riskerar att göra saker ännu jobbigare.
Tanken att fösa in vanligt folk i domstolarna för att få en bättre bedömning är dålig från början. Något som inte minst visas av hur ”folkets” inflytande minskar ju längre upp i rättssystemet man kommer. Om det nu är så väldigt bra med vanliga människor som dömer, varför vill vi inte ha dem i lika stor utsträckning i hovrätterna och inte alls i HD? Det bästa jag har hört sägas om nämndemannaväsendet är att det gör språket i domarna mer begripligt. Det är inte utan sina meriter, men knappast tillräckligt för att riskera bra och rättvisa rättegångar. Nämndemän har en tendens att döma i enlighet med sin politiska hemvist. Vänsterpartister ser inte lika allvarligt på aktivisters skadegörelse o.s.v.
Vad gäller de straffade nämndemännen kan man gott fundera över om det är hela världen. Om de har sonat sina brott kanske de faktiskt bör förlåtas i samhällets ögon. Det kan också anföras att de kanske inte var lämpliga för uppgiften före straffet heller och att straffet i sig inte är problemet.
Nämndemannasystemet har utsatts för kritik även från annat håll idag. SvD har talat med såväl Sveriges domarförbund som åklagarmyndigheten och båda har saker att invända. Domarförbundet vill att regeringen utreder om t.ex. högre arvoden kan få in fler unga nämndemän för att minska den skeva åldersfördelningen samt möjligheten att minska antalet nämndemän i en rättegång från tre till två för att därigenom bli av med den sämsta tredjedelen. Dessutom vill förbundet minska antalet brottmål där nämndemännen är med och dömer. Varför? Jo, som förbundets ordförande Thed Adelswärd uttrycker det: ”En stor del av nämndemannadomarna blir ändrade i hovrätten. Det tyder möjligen på att det blir en del onödiga överrättsprocesser.” Klarspråk: Det juridiska arbetet försämras av nämndemännen.
Åklagarmyndigheten å sin sida uttrycker genom riksåklagare Anders Perklev att nämndemän inte bör finnas i hovrätten. ”Vi menar att de inte tillför något till dömandet i hovrätten, och att det därför inte är motiverat med nämndemän. Därför bör man utreda om det går att undvara detta. Att ha lekmannainflytande där man ska överpröva tidigare domar, fyller inte en rimlig funktion.”
Dessutom anser åklagarmyndigheten att nämndemän inte tillför någonting i komplicerade mål. Det krävs helt enkelt för hög kompetens vilket nämndemännen inte har. Att de då ska vara med och döma kanske inte tillför något i positiv mening men nog får det följder alltid.
Perklev framhåller också att nämndemän inte behövs inte enkla fall, som till exempel rattfylleri och narkotikabrott. Även det är en rimlig uppfattning.
Sammanfattningsvis: Åklagarmyndigheten menar att nämndemän inte behövs i enkla fall samt inte har kompetens för komplicerade fall. Det går säkert att mejsla ut ett litet område i skalans mitt där de kan få verka men givet att Svenska domarförbundet vill minska antalet mål med nämndemän generellt eftersom de skapar onödiga överprövningar känns det onödigt.
Det enda rätta är att låta tränade jurister döma, inte politiskt utsedda nämndemän. Straffade eller ej.
