Höghöjdsträning med Aftonbladets ledarsida

Nyligen skrev Hanne Kjöller på DN om begreppet åsiktskorridoren. För att illustrera hur denna snäva företeelse kan ta sig uttryck gav hon ett antal exempel från LO:s och Aftonbladets sajt Politism. Exemplen smickrar knappast Politism och det vore väl förvånande annars. Hela idén med sajten är vad jag förstår att ta dagens snackisar och köra dem i en självrättfärdig mixer. Ut kommer en lättkonsumerad smet av tillhörighetsmarkörer för den som är mindre intresserad av analys och politik, men mer av slagfärdiga sätt att säga ”Jag hatar också högern – jättemycket!”.

Med andra ord. I likhet med Hanne Kjöller är jag väl inte så imponerad av Politism. Jag tror heller inte att förklaringen till min måttliga förtjusning ligger i att jag är okunnig, vilket var den förklaringsmodell som chefredaktören Eric Rosén lyfte fram när han skulle förklara Kjöllers bristande entusiasm. Nej, jag tror att förklaringen ligger just i de exempel Kjöller lyfter fram. Till detta kan läggas att de flesta av mina (vuxna) vänsterbekanta inte heller är särskilt förtjusta i Politism – av samma skäl. Politism är liksom mer team building än opinionsbildning, vilket i längden blir tröttsamt. Detta är Kjöllers poäng – att snävheten, det svartvita, gör sajten ointressant och dålig. Det är också i just den poängen hon drar en parallell till Avpixlat, en annan sajt som med fog kan beskrivas som snäv i sitt perspektiv. Men det här med jämförelser är ju som bekant svårt i debatten.

Men visst, sajten fyller säkert sin funktion som kajplats för politiska fotsoldater. Politism ska vara för kidsen, ska dra på rubrikerna och skruva vinklarna och ska överdriva, uhm, allt. Eftersom min princip är att ha lite mer tålamod med ungdomen så har jag emellertid löst det hela genom att inte läsa Politism. Lika bra, tänker jag. Det är ändå inte för mig.

Således finner jag merparten av tjafset mellan DN och Politism mer roande än upprörande. Något som däremot lyfter mina ögonbryn är när Aftonbladets Karin Pettersson, dvs det som ska föreställa vuxenversionen av Politism, kliver in i diskussionen för att agera moralisk domare. Hon skriver:

”Avpixlat är landets ledande rasistiska hatsajt. Sajten har bland annat lagt ut namn, adress och länkar till Facebooksidor till barn som deltagit i antirasistiska aktioner. Man har publicerat en våldtäktsfilm med synligt ansikte på en kvinna som utsätts för övergrepp, och man har publicerat namn och adresser till journalister som skriver kritiskt om Sverigedemokraterna. Man har hånat SVT:s mörkhyade lucia. Man hetsar regelmässigt mot muslimer.

(—)

Politism saknar koppling till något politiskt parti. Syftet är att nå en ung målgrupp med ett delvis nytt tilltal och utifrån tydliga, klart deklarerade, värderingar. I dag toppar sajten med ett antal artiklar om internationella kvinnodagen, och man kan också läsa en analys av Centerpartiets jobbpolitik, en kritisk artikel om att varuhuset NK säljer kläder med rasistiskt tryck och en text med goda råd från vänster till Arbetsförmedlingens nye generaldirektör.
Detta är alltså en sajt som DN:s ledarsida jämställer med hatets och rasismens viktigaste samlingsplats.”

Skäms Hanne Kjöller, ryter alltså Petterson och slår fast att det är skamligt och helt igenom orimligt att jämföra den trivsamma och godmodiga laganda som byggs på Politism med Avpixlat. Oavsett vad jämförelsen består i.

Att Pettersson ens sätter sig på denna häst är häpnadsväckande med tanke på att ledarsidan hon basar över regerar genren guilt by association fullständigt. Aftonbladets ledarsida har ju under flera år ansett sig stå på moraliska höghöjdsnivåer som vi vanliga dödliga skulle behöva syrgastuber för att kunna klättra upp till. Som anständighetens väktare har man titt som tätt funnit för gott att utdela bannbullor och kräva att samhället i stort ska ta avstånd från än den enda och än den andra. Faktum är att man med lätthet kan applicera Petterssons ord och resonemang i fallet Kjöller på andra fall genom åren.

Så här till exempel:

Anders Behring Breivik är en högerextrem terrorist och massmördare. Han har i flera år planerat ett fruktansvärt terrordåd samt på nätet fraterniserat med högerextrema krafter. Han har sprängt en bomb i Oslos regeringskvarter, med resultatet åtta dödsfall. Han har vidare attackerat ett politiskt ungdomsläger och med egen hand och kallt blod släckt 69 unga människors liv.”
(—)
Paulina Neuding skriver kolumner i Svenska Dagbladet, är chefredaktör för Magasinet Neo – båda med klart deklarerade värderingar. Hon har publicerat mängder av texter under sin karriär, texter om alltifrån äldres ensamhet till att de människor som tvångssteriliserats till följd av svensk lagstiftning måste få skadestånd.

Detta är alltså en person som Aftonbladets ledarsida jämställer med en massmördare.

Det vore ju välkommet om man kunde tolka Petterssons upprördhet som att hon numera ratar sina egna metoder. Men av någon anledning tror jag inte att hon skäms över sina tidigare påhopp. Det kanske blir så däruppe på de höga höjderna.