Lucka 7: Rondellhundar och missriktad vrede

Varje dag fram till jul öppnas en ny lucka här på ledarbloggen, vackert illustrerad av Joanna Andreasson. Bakom luckorna bjuder nuvarande och tidigare profiler på SvD:s ledarsida på daglig textläsning, företrädesvis något av lucköppnaren själv som förtjänar att läsas på nytt.

DAGENS LUCKÖPPNARE:  SANNA RAYMAN

Idag är det vernissage på Galleri Rönnquist och Rönnquist som temporärt har förflyttat sig från Malmö till Stockholm och Hornsgatan. Enligt pressmeddelandet kan besökarna vänta sig ”ett 20-tal parafraser på kända målningar, alla med rondellhundsgaranti”.

Med en sådan garanti kan konstnären bara vara en – det handlar förstås om Lars Vilks. I en av mina mest delade texter detta år skrev jag om Vilks, under rubriken ”Vrede måste vara en självklar reflex”.

Nejdå, poängen var inte att man måste bli arg på Vilks, utan tvärtom att frånvaron av ilska på andra än just Vilks själv i den härva som omger honom är anmärkningsvärd och ett sorgligt tecken på att vi lever på hösten. Hur jag menar läser du här.

(Texten i fråga fick för övrigt en replik från Ulrika Knutson, vilken kan läsas här.)