Replik om kommunismens brott

Ska vi strunta i det där med kommunismen? I går skrev jag en bloggpost om socialdemokraten Leif Pagrotskys motion om att skrota det uppdrag som Forum för levande historia har att upplysa om kommunismens brott mot mänskligheten. I ett inlägg betonar nu Daniil och Nina Tolstoy att den kamp som Pagrotsky förespråkar mot intolerans och fördomar inte kan begränsas till att gälla nazismen:

Dags att gräva i vår egen historia är rubriken i SvD 4/10 när Leif Pagrotsky uttalar sig om att Forum för levande historia bör begränsa sitt uppdrag och sluta belysa kommunismens brott mot mänskligheten. Man kan fråga sig hur Pagrotsky skulle ha reagerat om någon vänt på hans eget resonemang och uttalat att det nog fanns skäl att också belysa nazismens brott mot mänskligheten, men då med andra pengar.

Enligt artikeln menar Leif Pagrotsky att Kulturrevolutionen, Pol Pot och Berlinmurens fall är exotiska företeelser för dagens ungdomar, och därför kan lyftas bort från Forums uppdrag.

Vi skulle vilja invända följande:

I  artikeln Ungdomar har obefintlig kunskap om kommunism i DN 9/5 2007 redovisades en landsomfattande undersökning om kunskapsnivån hos skolungdomar i åldrarna 15-20. Enligt denna kände 95 procent till Auschwitz – men 90 procent kände inte till Gulag. Om Sovjetunionens brott och Berlinmurens fall är exotiska företeelser för dagens ungdom så borde rimligen större resurser åsidosättas till dessa ändamål och inte mindre.

Att lyfta fram obekväma delar av Sveriges historia är viktigt oavsett vilken ideologi agerandet grundas på. Möjligen försvårar inställningen att det i grunden finns en god tanke med kommunismen en debatt. Men det är knappast mer moraliskt försvarbart att säga att det var bra att människor dog för en god idé än för en ond idé. Man kan tvärtom tycka att det är särskilt upprörande att en sådan god idé ledde till miljontals dödsoffer.

Pagrotsky nämner att han läst Ola Larsmo och Maja Hagermans berättelser. Vi skulle vilja erinra om ytterligare två författare: Aldous Huxley och George Orwell. I George Orwells 1984, förkunnade partiet att ”den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden, den som kontrollerar nutiden styr det förflutna”. Också i Huxleys dystopi A Brave New World styrs verklighet och historia för att göra människor lättare att manipulera.

En lärdom att dra ur nämnda verk är att framtida hot sannolikt får nya kläder och för att vi och inte minst framtida generationer ska kunna känna igen dem så får vi inte vara för selektiva i vad vi vill lära oss av vår samtid och historia. För att kunna föra kampen mot intolerans så bör man inte tappa perspektivet genom att vandra på för snäva stigar.

Det tycks finnas en märkbar skillnad i hur olika nationer i dag bearbetar sin historia. Ryssland har hittills till skillnad från Tyskland valt att försöka glömma sitt arv och denna självförnekelse kan komma att lämna ett oläkt sår i den ryska folksjälen. Låt inte Sverige hamna i denna situation för att undvika obekväma politiska sanningar eller försöka styra vad människor bör tänka. Rensa inte i vår historia, utan ge oss i stället möjlighet att lära oss av den utan subjektiva politiska filter.