Claes Arvidsson
I ledarartikeln ”Uthi Rust-Cammaren till en evig åminnelse” kritiserade SvD 28/1 på ledarplats dels utställningspolitiken för Livrustkammaren, dels omorganisationen med fokus på förflyttning av intendenterna från myndighetens tre museer Livrustkammaren, Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet till Tumba.
Kritiken mot omorganisationen tagits upp i tre inlägg. Skoklosters Slotts Vänner har uttryckt sin oro för konsekvenserna av omorganisationen. Professor Johan Knutsson har pekat på att omorganisationen med åtföljande omplacering av personalen hotar den helhet av kunskap, miljö och föremål som det märkligt välbevarade Skoklosters slott utgör. Arne Losman – f d museichef vid Skoklosters slott – och Elisabet Stavenow-Hidemark – f d förste intendent vid Nordiska museet – har framhållit att intendentflytten till Tumba ”bör glömmas, helst innan den pinsamma skandalen blir mer känd bland häpna kolleger inom den internationella museivärlden”.
Överintendent Magnus Hagberg har svarat på kritiken i ledarartikeln. Svaret handlar dock mest om omorganisationen och innehåller allmänt hållna förhoppningar som knappast lugnar kritikerna. Jag noterar också att Hagberg i sitt svar inte alls bemöter min kritiska förundran över en utställningspolitik för Livrustkammaren som omfattar förslaget om utställningen ”Knugen Skuk”. Det är annars det minsta man hade kunnat begära.