Replik: Skokloster får inte bli en pinsam skandal

I ledarartikeln ”Uthi Rust-Cammaren till en evig åminnelse” kritiserade SvD 28/1 på ledarplats dels utställningspolitiken för Livrustkammaren, dels omorganisationen av  myndighetens tre museer: Livrustkammaren, Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Överintendent Magnus Hagberg har svarat på kritiken mot omorganisationen.

I ett öppet brev till överintendent Hagberg har Skoklosters Slotts Vänner uttryckt sin oro för konsekvenserna av omorganisationen. I ett senare inlägg har professor Johan Knutsson följt upp kritiken: omorganisationen med åtföljande omplacering av personalen hotar den helhet av kunskap, miljö och föremål som det märkligt välbevarade Skoklosters slott utgör.

Arne Losman – f d museichef vid Skoklosters slott – och Elisabet  Stavenow-Hidemark – f d förste intendent vid Nordiska museet – skriver nu att intendentflytten till Tumba ”bör glömmas, helst innan den pinsamma skandalen blir mer känd bland häpna kolleger inom den internationella museivärlden”.

”Jag har letat runt Europa efter ett museum som sammanfattar 1600-talets värld. I dag har jag funnit det!” Så sade Natalie Zemon Davis, berömd historieprofesssor vid Princeton,  när hon 1985 besökte Skoklosters slott. Hon har inte varit ensam om att på detta sätt att uppfatta Skokloster som en ovärderlig helhet.

Redan för åttio år sedan – inför ett hot om skingring av Skoklosters samlingar – skrev Svenska Dagbladet i  en ledare (30/10 1932):

”Men det är angeläget, att allmänheten liksom alla på sätt ansvariga personer och instanser – ej minst de anslagsbeviljande – klargöra för sig, att Skoklosters slottsbyggnad och dess innehåll äro något i hela Norden fullkomligt unikt och av mycket hög rang även i jämförelse med minnesskatterna i på sådana ojämförligt mycket rikare länder.

I ett palats, vars skick ännu efter ett kvarts årtusende vittnar om den enastående omsorg, med vilket det har uppförts, ha hopats samlingar av enastående art både som krigsbyte och – i mycket större utsträckning än som länge trotts – genom planmässiga inköp. Men huru värdefulla vissa delar av dessa än må vara, såsom vapensamlingen, är dock det helas värde mycket större än summan av delarna…

Skoklosters främsta värde består  just i att vara en sådan orubbad miljö, som i en fullkomligt oersättlig sammangjutning av konst, konstslöjd, husgeråd, vapensamlingar och t.o.m. verktyg från slottets uppförande och inredande låter eftervärlden träda mitt in i 1600-talets liv liksom i dess svenska och europeiska historia.”

Till SvD:s välformulerade sammanfattning av Skoklosters och dess samlingars betydelse kan bara tilläggas att halva översta våningen rymmer ett av Europas viktigaste slottsbibliotek, som berättar om det intellektuella landskapet kring ett antal makthavare och kulturpersonligheter. Grunden till slottets helhetsverkan lades av byggherren Carl Gustaf Wrangel.
Inspirerad av kontinentala representationsmiljöer, furstliga konstkammare och  renässansens minnesteatrar lät han uppföra och inreda slottet som en sammanfattning av den då kända världen. Senare fördes till Skokloster storartade samlingar bland annat från Braheslotten Visingsborg och Rydboholm och från Bielkeslottet Salsta.

Värdet hos detta märkliga kulturarv är känt av många, både nationellt och inte minst internationellt.  Ett undantag tycks vara ledande personer inom organisationen Livrustkammaren-Skoklosters slott Hallwylska museet, som saknar den kulturhistoriska kunskap som är en förutsättning för att förvalta och levandegöra detta kulturarv.

Den  huvudlösa tanken att utlokalisera slottets intendenter, d v s de som har en djupare kunskap, till Tumba bör snarast glömmas, helst innan den pinsamma skandalen blir mer känd bland häpna kolleger inom den internationella museivärlden.

Arne Losman
Fil dr, docent
F d museichef vid Skoklosters slott

Elisabet  Stavenow-Hidemark
Fil dr, docent
F d förste intendent vid Nordiska museet