Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Dagens Nyheter sträcker fram ett halmstrå till de olika debattörer som vill ifrågasätta Pisamätningen som mått på svenska elevers kunskaper. Under rubriken ”Därför kan Pisatestet vara missvisande” avslöjar DN att det finns ett glapp mellan resultaten i de nationella proven och i Pisa. Elever som gör väl ifrån sig i nationella proven svarar dåligt i Pisa, åtminstone av DN:s stickprover att döma.

Som bakgrund presenteras bl a en teori om ”provtrötthet”. Några intervjuade elever påtalar att Pisatestet sammanfaller med nationella prov-perioden och de berättar att lärarna uttryckligen säger åt dem att inte ta Pisaproven på stort allvar då de inte är betygsgrundande. ”Jag tog det ganska oseriöst. Varför ska just jag behöva göra ett prov helt i onödan? Den enda belöningen vi fick var en pizza.”, säger en.

Jag betvivlar inte att det finns elever som gör Pisaproven med vänsterhanden, kanske rentav trots pizzamutor. Men ska vi alltså tro att denna ambitionslösa skoltrötthet är något specifikt svenskt som inte finns bland femtonåringar i övriga deltagarländer? Pisas projektledare i Sverige verkar inte tro det. Eller är det lärarna som skiljer sig? Kanske är det våra lärares föga föredömliga benägenhet att uppmana eleverna att skruva ner ambitionsnivån när de gör Pisa som skiljer ut dem från den internationella lärarkåren?

Detta kan vi inte så noga veta, men klart är att det är svårt att dra några växlar eller slutsatser på DN:s fynd eftersom de inte över huvud taget ställs i ett internationellt sammanhang, trots att mätningen är just detta.

Dessutom kan det faktum att eleverna klarar de nationella proven bättre också kan ha en annan förklaring. Ute i skolorna övas det inför nationella proven på ett ibland rent överdrivet sätt – den saken har vi rentav haft en kritisk debatt om under våren. Ledarsidan skrev bland annat följande om dessa förberedelser för några veckor sedan:

”Jag kan se poängen i att låta eleverna ta del av något sådant för att inte komma till provdagen med helt andra förväntningar. Det är bra om man vet någonting om provets karaktär – är det flervalsfrågor eller uppsatssvar som förväntas etc.

Men detta att timme efter timme ägnas åt att traggla gamla prov bara för att göra provets utformning så välbekant för eleverna att de svarar rätt av gammal vana snarare än av kunskap? Nej, det är ett konstigt sätt att förbereda sig.

Kan man då ens tala om att proven mäter nivån på ämneskunskapen? Får vi inte snarare ett mått på hur hög ”nationella prov-kunskapen” är? Det verkar onekligen så.”

 

Alltså. Eleverna får plugga gamla utgåvor av den nationella proven tills de kan deras utformning nästan utantill. Pisaproven föregås däremot inte alls av samma minutiösa förberedelser. Detta innebär förstås också att Pisaproven mäter kunskapsnivån på ett råare sätt, ett sätt där elevernas kunskaper sätts på prov utan att de fått en snitslad bana fram till mål serverad för sig.

Personligen tycker jag att det vore väldigt betryggande om de klarade just den sortens tester som inte föregås av snitslade banor. DN:s utgångspunkt för rubriker om missvisande Pisamätningar förutsätter att det är de nationella proven som mäter bäst och mest rätt. Det är förmodligen en slutsats som kan tåla lite diskussion.

 

Arkiv

Fler bloggar