Både ny giv och kontinuitet i KD

Att bli Partiordförande respektive 1:e och 2:e vice partiordförande i Kristdemokraterna är säkerligen hedrande och en ynnest på många vis. Men det finns ett uppenbart minus och det är att man måste stå och le j-ä-t-t-e-l-ä-n-g-e medan valberedningens ordförande ingående beskriver alla 22 föreslagna namn till partistyrelsen.

”Är det här dina socialkonservativa bromsklossar?” tillfrågades blivande partiledaren Ebba Busch Thor under presskonferensen – en fråga som hon omedelbart skrattade bort, med tillägget att den föreslagne 1:e vice partiordföranden – tillika rivalen till partiledarposten – Jakob Forssmed samt den tilltänkta 2:e vice partiordföranden Emma Henriksson båda var synnerligen kompetenta och väl lämpade för sina uppdrag.

Så är det förstås. Forssmed har gedigen erfarenhet både av parti- och regeringsarbetet och Henriksson har rattat gruppledarskapet i riksdagen. Samtidigt är det svårt att inte tänka på devisen ”keep your friends close and your enemies closer” när man ser upplägget i partitoppen. Frågan är snarast huruvida detta är ett utslag av strategiskt tänkande hos Busch Thor eller om det vi ser är utkomsten av en strid bakom kulisserna. Att Adaktusson som tidigare uttryckt stöd för Busch Thor inte återfinns i styrelsesammansättningen, trots att hon varit positiv till detta, tyder möjligen på det senare.

Helt klart är att vi ser ett generationsskifte i KD. Bland partistyrelseledamöterna på väg ut finns bland andra Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall, vilket innebär att man släpper taget om de ministerkompetenser som partiet har skaffat sig under Alliansens tid vid makten. Å andra sidan återfinns många profilstarka KD-profiler i styrelsen, så helt renons på kontinuitet är det inte.