Samarbetsregeringen levererar: enighet mellan Israel och Arabförbundet

Den rödgröna samarbetsregeringen gör skäl för namnet. Trots det låsta inrikespolitiska läget lyckas den placera ett samarbetsavtal högst på agendan. Det kan därmed inte råda några tvivel om att målet för den svenska politiken är just samarbete.

Superförhandlaren Stefan Löfven visste verkligen vad han gjorde när han bjöd in Miljöpartiet i regeringen. De gröna har ju tidigare visat stor skicklighet i samarbete med tidigare socialdemokratiska regeringar. Ibland, till exempel, har Miljöpartiet tyckt att samarbetet har varit alltför svagt, och då har Miljöpartiet sagt att samarbetet är hotat, varefter Socialdemokraterna har fått samarbeta lite mera. Inget kan få Socialdemokraterna att samarbeta som Miljöpartiet. Nu kan denna samarbetsvilja bibringas resten av världen.

Den yttersta symbolen för mänskligt samarbete är FN. I säkerhetsrådet samarbetar demokratier med diktaturer, såsom lammen kunde sova med vargarna om de bara bjöd lite på sig själva. Men det vore naturligtvis inte särskilt samarbetsamt av Sverige att roffa åt sig en plats i säkerhetsrådet, när det nu finns så många kvalificerade kandidater, så därför har regeringen nu sett till att jämna ut spelplanen en smula med en rad kloka utspel.

Den största bedriften står dock utrikesminister Margot Wallström för, med sin gedigna erfarenhet av det europeiska samarbete som inte sällan har just givandets karaktär snarare än tagandets. Med sin diplomatiska fingertoppskänsla har hon lyckats där decenniers ansträngningar förfelats. Ingen kunde väl tro att Israel och Arabförbundet någonsin skulle kunna enas! Men genom en serie generösa beslut har utrikesminister Wallström överträffat omvärldens förväntningar och åter bevisat den svenska medlingsteknikens överlägsenhet.

Visst fanns det skeptiska röster när regeringen ensidigt erkände Palestina som stat och samtidigt utlovade miljardbistånd till densamma. Att Israel kallade hem sin ambassadör och förklarade Margot Wallström persona non grata kunde ju uppfattas som att samarbetsviljan i Mellanöstern inte riktigt var på svensk nivå.

Men med det genialt självuppoffrande draget (återigen denna generositet, nu med svenska jobb i exportindustrin) att även få hela Arabförbundet att vända sig emot Sverige tog Wallström det diplomatiska spelet till en ny nivå.

Aldrig förr har Israel och Arabförbundet kunnat enas. Samarbetsregeringen levererar.