Kommentar och svar om islamistisk terrorism

Med anledning av op-ed-artikeln Religion är inte något oskyldigt (18/1), har följande kommentar inkommit:

I lördagens SvD skriver Annika Borg att det är ”anmärkningsvärt när Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén gör ett uttalanden [sic] om terrorn, som slår fast att Anders Behring Breiviks attacker inte hade med kristendomen att göra och att terrordåden i Paris inte har med islam att skaffa.”

Det vore sannerligen anmärkningsvärt om ärkebiskopen hade uttryckt sig så! Så är dock inte fallet och det är beklagligt att Annika Borg inte bemödat sig om att återge uttalandet korrekt.

I sitt korta uttalande den 9 januari sade ärkebiskopen i stället: ”Lika lite som terrorattentaten i Norge 2011 kan rättfärdigas på kristna grunder kan attentatet i Frankrike 2015 göra det på muslimska.”

Att en handling inte kan rättfärdigas på religiösa grunder betyder inte att den inte kan ha med religion att göra. Att någon kör rakt in i en folkmassa kan inte rättfärdigas på trafikreglernas grunder men har likväl med trafik att göra.

I sitt uttalande manade ärkebiskopen också till att gemensamt bekämpa den extremistiska ideologi som gett bränsle åt attacken och till att motverka felaktiga skuldbelägganden. Att det kritiska samtalet om religion behövs har hon betonat i flera sammanhang. Till exempel skriver hon i sin bok Gud är större att den kritiska och självkritiska teologiska reflektionen ”fyller även en nödvändig varnings- och skyddsfunktion när det gäller religionens möjliga missbruk. Just för att religion kan få katastrofala följder när det går snett behövs den offentliga diskussionen. En öppen diskussion ger ett bättre skydd mot religionens avarter än en religiositet som trängs undan i privata rum och isoleras från det offentliga intellektuella samtalet.” (sid 36)

Jakob Wirén, ärkebiskopens teologiska sekreterare, teologie doktor

Annika Borg svarar: Ja, det är sannerligen anmärkningsvärt att ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt sig på det sättet. Om hon eller Jakob Wirén vill leka med ord kan vi givetvis göra det. Att något inte kan rättfärdigas med det ena eller det andra innebär att det inte går att motiveras utifrån, inte berättigas av, inte utgör skäl för eller inte kan motiveras med.

Om ärkebiskopen hade velat att hennes uttalande skulle uppfattas på något annat vis än som jag beskriver det i min op-ed, hade hon fått uttrycka sig på ett annat sätt med andra ordval, nu blev uttalandet istället uppseendeväckande.

Det hade varit att föredra om ärkebiskopen rakt och tydigt, utan sidospår, brasklappar eller förbehåll, tagit avstånd från det som faktiskt hände i Paris. Att som nu utnyttja tillfället till att skydda religiösa övertygelser från en kritisk blick och avhända religionen ansvar var djupt olyckligt.

Positivt vore nu om ärkebiskopen i alla de kontakter med muslimska ledare hon har tar upp frågan om vikten av arbete mot islamistisk extremism och den antisemitism som gror i dess mylla.