Gästbloggat/Jonas Hellman: Om Indien lyckas går det bättre för världen

Delstaten Gujarat i västra Indien är knappast något paradis för utlandsstationerade. Det helvegetariska köket, förbudet mot alkohol och avsaknaden av allahanda västerländska bekvämligheter, kan göra tillvaron kämpig. Många utländska företagschefer som är stationerade i Gujarat bor därför i Bombay och veckopendlar med flyg till sina arbetsplatser.

Det hindrar inte att Gujarat har blivit en magnet för utländska investeringar. Nyligen meddelade exempelvis japanska Honda planer på att bygga en stor bilfabrik utanför Ahmedabad, i samma ort där företaget också har planer på att bygga världens hittills största mopedfabrik.

Det som lockar utländska investeringar till Gujarat är förstås tillväxtpotentialen i denna del av världen.

Gujarat marknadsför sig som en ”global business hub” och erbjuder enligt delstatens företrädare Indiens bästa investeringsklimat. Till det jättelika investerarmötet ”Vibrant Gujarat”, som genomförs vartannat år, flockas utländska företagsdelegationer och internationella politiska höjdare. I årets möte, som genomförs 11–13 januari, ska både FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och USA:s utrikesminister John Kerry delta.

Alla företagare håller inte med om att det är tacksamt att driva företag i Gujarat, men det är tydligt att delstatens tidigare chefsminister, Indiens nuvarande premiärminister Narendra Modi, förstår värdet av utländska investeringar och industriell utveckling.

Ett av de budskap som Modi blev vald på är att han ska kopiera Gujarats framgångsmodell till övriga Indien. I höstas sjösatte han kampanjen ”Make in India”, med det uttalade syftet att locka industriinvesteringar till landet.

Bland företagare i Indien är förväntningarna på Modi höga. Samtidigt växer otåligheten med att de ekonomiska reformerna drar ut på tiden. Det krävs mer än marknadsföring för att Indien ska bli en industrination att räkna med.

Ett visst tålamod är nödvändigt, med tanke på Indiens förutsättningar. Utmaningarna är stora och det politiska landskapet svårmanövrerat.

Enligt OECD:s prognos förväntas den indiska ekonomin växa med 6,4 procent under 2015, vilket kan jämföras med 7,1 procent för Kina. Befolkningsutvecklingen talar för att Indien på sikt bör ta över Kinas roll som världens tillväxtmotor, men det förutsätter strukturella reformer inom en lång rad områden.

Utländska investeringar kräver ansträngningar, både från de företag som vill satsa och expandera och från de regioner som vill locka utländska företag. Att bygga fabriker i Indien är inte lätt, det kan alla som har försökt vittna om.

För att utländska företag ska mäkta med att satsa på Indien krävs att de har ett långsiktigt perspektiv. De kan behöva stationera medarbetare på ställen där det är påfrestande att leva. Från Indiens sida krävs att landet förmår visa att det är på rätt väg, annars blir det färre företag som kommer ta steget. I osäkra tider ökar försiktigheten.

Industriföretag behöver kunna ta emot och leverera varor, därför krävs en bättre fungerande infrastruktur. Det måste gå att köpa land till marknadsmässiga priser. Regelverken på arbetsmarknaden behöver förändras, så att tillgången till arbetskraft blir en konkurrensfördel för Indien.

Fabriker behöver pålitlig elförsörjning. De nuvarande energisubventionerna till privatpersoner och jordbruksföretag uppmuntrar till slöseri. De sjunkande oljepriserna gör att det nu är ett tacksamt läge att avveckla subventionerna.

Listan kan göras längre. Glädjande nog finns det en medvetenhet om problemen och om vilka åtgärder som behöver vidtas.

I en tid då orosmolnen i världen hopar sig är Indien en av ljusglimtarna på kartan. Det återstår att se om Modi och andra indiska politiker lyckas styra rätt, men vägen är krattad.

Om det går bra för Indien påverkas hela världsekonomin positivt.

Jonas Hellman är medgrundare av analysföretaget United Minds och bosatt i indiska Bombay.