Ju fler krafter mot hedersförtrycket desto bättre!

Ikväll sammanträder Socialnämndens organisations- och föreningsutskott i Stockholms stad. På dagordningen finns bland annat ett ärende där tjänstemännens förslag är att utskottet ska avslå organisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime:s ansökan om projektbidrag för en Stöd- och hjälpverksamhet för hedersutsatta och unga som riskerar eller utsatts för tvångsgifte. Motiveringen går i huvudsak ut på att kommunen har egna satsningar som gör samma sak som det GAPF ämnar göra:

”Förvaltningen anser att GAPF:s bedriver en betydelsefull verksamhet för målgruppen. Dock anser förvaltningen att socialnämnden har egna verksamheter och ett omfattande samarbete med föreningar som riktar sig till samma målgrupp och bedriver verksamhet inom det område som GAPF ämnar göra genom sitt projekt” Stöd- och hjälpverksamhet för hedersvåldsutsatta och unga som riskerar eller utsatts för tvångsgifte”. Förvaltningen gör således bedömningen att GAPF:s projekt inte är kompletterande till socialnämndens verksamheter.”

Resonemanget är inte alltigenom obegripligt. Kommunen har på senare år intensifierat sina egna satsningar för att hjälpa hedersutsatta, det är sant. Men föreställningen att det därför inte skulle finnas utrymme för, jo, verksamheter som just och precis kompletterar socialnämndens insatser förstår jag inte alls. Bedömningen verkar vila på idén att om två verksamheter säger sig ägna sig åt stöd- och hjälp så kan de inte komplettera varandra, snarare konkurrera. Således föreslår man avslag, i något sorts byråkratiskt revirpinkande.

GAPF jobbar nu för högtryck med att skicka brev till berörda politiker och försöka påverka dem att förstå att GAPF:s insatser inte blir ”onödiga” bara för att kommunen har egna. Tvärtom! GAPF:s verksamhet är till sin natur sådan att den innebär ett kompletterande element till stadens. Föreningen har hållit på sedan 2001, har jour dygnet runt och blir dagligen kontaktade av utsatta personer i behov av stöd och hjälp. Vid dessa tillfällen är det inte alls ovanligt att GAPF sedermera hänvisar de hjälpsökande vidare till relevanta instanser tex i kommunal regi, som Linnamottagningen, Origo, Kruton, Kvinnors Rätt etc. I och med att föreningen har hållit på så länge har man ett välarbetat kontaktnät och samarbetserfarenheter med socialtjänst, polis, skolor och kvinnojourer.

Men framför allt, man har ett brett och väletablerat kontaktnät som sträcker sig in i de grupper där risken att utsättas för hedersförtryck finns. Det betyder att många känner till GAPF, har egna erfarenheter av GAPF eller känner någon som har fått hjälp av GAPF. I många andra fall skulle tjänstemännens resonemang säkert vara rimligare än i just det här, varför ha flera likartade verksamheter igång när kommunen har satsat på en egen? Men det vi nu talar om är i allra högsta en förtroendebransch, där personliga kontakter, tillit och word of mouth faktiskt är guld värt. Det är klart att kommunens verksamheter också kan nå ut till berörda målgrupper, men man ska inte underskatta värdet av ett grundmurat gott rykte på det område saken gäller. Ett sådant rykte har GAPF. Jag vet att en del politiker, bland annat KD och FP är emot tjänstemännens förslag. Förhoppningsvis kommer fler politiker till samma slutsats.

Tanken att vi med ett beviljande skulle få för många händer i arbetet mot hedersvåld är heltigenom feltänkt.