Kvinnor ökar inte lönsamheten

Mitt under budgetkalabaliken kom två SOU, båda om jämställdhet i näringslivet. De presenterades för den så kallade Ja-delegationen (tillsatt av regeringen 2011) som ska ”arbeta med att sammanställa och sprida kunskap om jämställdhet i arbetslivet”. Inget vi lider brist på i Sverige, men här kan vi ha begåvats med något särskilt värdefullt: I ett SOU-kapitel skriver Karin Thorburn om forskningsresultat som utmanar föreställningen att kvotering i sig skulle vara lönsamt och ett sätt att öka tillväxt och företagens vinster i största allmänhet.
Det är inte ovanligt att kausalitet och korrelation blandas ihop när ivriga debattörer vill använda forsknings­resultat för att stärka sina egna teser om rätt och fel. Kausalitet innebär att det ena med nödvändighet följer av det andra, medan korrelation endast visar att två fenomen råkar förekomma samtidigt, men inte kan påvisas följa av varandra. Sagan om storken och barnen är ett klassiskt sådant felslut. Påfundet att kvotering vore bra för lönsamhets skull är vår tids Stork-story.
Av Thorburns text framgår att man inte kan påvisa någon korrelation mellan hög andel kvinnor i bolagsstyrelser och lönsamhet. Det kan lika gärna vara själva kulturen och arbetssättet i ett företag som leder till såväl högre andel kvinnor på olika poster som goda resultat. De vanliga påståendet att ”forskning visar att fler kvinnor lönar sig” stämmer inte. Däremot kan sunda och starka företagskulturer högst sannolikt generera både vinst och mångfald.
En av de vanligaste frågorna i jämställdhetsdebatten är om vi kvoteringsmotståndare verkligen inte tycker att numerären i styrelserummen är ett problem. Men det är inte utfallet som är problemet utan processen som leder fram till det. Processen avgör om det är rättvist, inte utfallet.