Ledarbloggen
Ledarredaktionen
Ledarredaktionen
Med anledning av kommentaren Med minkarna förhåller det sig så här (26/10), av förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson, har följande replik inkommit:
På Svenska Dagbladets ledarblogg den 26 oktober visar tidigare ÖB Bengt Gustafsson att han inte längre tror på försvarsmaktens version om ubåtarna. 1993-94, under Gustafssons ÖB-tid, förde Carl Bildt samtal i Moskva, för att bevisa att Sovjet/Ryssland var ansvarigt för ubåtskränkningar i Sverige 1981-1992. Sverige la fram material om den sovjetiska Whiskey-ubåten U-137, och man la fram två bandinspelningar som bevis för kränkningar. Den första från Mälsten den 12 oktober 1982 troddes härröra från en Whiskey-ubåt, men FOI visade senare att ljudet med stor säkerhet härrörde från en taxibåt Amalia. Den senare inspelningen från 1992 visade sig med största sannolikhet härröra från en mink. Om vi bortser från U-137, som är väl känd, hade Sverige absolut ingenting. Äventyret i Moskva blev ett snöpligt slut för Carl Bildt och Bengt Gustafsson. Det har i efterhand visat sig att det fanns flera avslöjande fotografier av ubåtar, men de användas inte för att peka ut Sovjet. Kanske pekade de i en helt annan riktning. Nu har saken aktualiserats igen. SvD varnar: ”Låt inte detta bli minkar” (25/10).
Gustafssom skriver nu att Amalia inte ens var ”i närheten av Mälsten samma dag”. Men av Amalias skeppsjournal framgår det att Amalia körde med två DN-journalister till Mälsten på eftermiddagen den 12 oktober vid den tid då inspelningen gjordes. Detta bekräftas också av taxibåtens ägare Ulf Busch. Gustafsson skriver att ”för övrigt ansåg ryska experter själva vid samtalen på 1990-talet att [ljudet] var från en ubåt”. Men ryssarna sa att ljudet var från en ubåt ”om ytan var fri”, och det visste svenskarna ingenting om, eftersom ingen vet när exakt inspelningen är gjord (någon gång mellan 14:00-16:30). När hydrofonisten spelade in en ”säker ubåt” klockan 18:00 anger han tiden tydligt på talkanalen. Så är inte fallet med ”Amalia-inspelningen”, som gjordes någon timme tidigare.
Skälet till att FOI 2008 tvingades göra en förnyad studie av denna inspelning var att den dåvarande chefen för den norska underrättelsetjänsten Jan Ingebrigtsen hade sagt på svensk TV att man på norsk sida hade konkluderat med att det inspelade ljudet kom från ett ytfartyg. Svenskarna visste det redan 1982, sa han. Norge hade ett arkiv med inspelningar från samtliga sovjetiska ubåtar. Det var ingen av dem. Medan jag satt som civil expert i Rolf Ekéus Ubåtsutredning 2000-2001 lämnade jag över den då avhemligade utskriften från ”Amalia-inspelningen” till de ansvariga på norsk sida. De kom tillbaka och sa att det fortfarande varken var en nukleär eller en konventionell sovjetisk ubåt. Men det tror inte Gustafsson på. Han är nu i konflikt med försvarsmaktens officiella version.
Gustafsson tror sig finna en konspiration i Stockholm. Jag skulle ha sökt förändra regeringens inriktning. Jag kan trösta honom med att så inte är fallet. Han hänvisar till en avhoppad sovjetisk diplomat och till officerare från ett TV-program (1996). Men det finns inget i deras ord som handlar ubåtar på 1980-talet utan snarare tycks de tala om 1970-tal. Naturligtvis kan det ha funnits sovjetiska operationer också på 1980-talet, men det finns inget i det de säger som stödjer detta. Gustafsson hänvisar till ryska officerare som talar om egna ”miniubåtar” för specialstyrkor, men i Ryssland beskrivs även offensiva ”dykarfarkoster” som ”miniubåtar”. Gustafsson hänvisar till min kollega Roald Gjelsten som skrivit om ubåtar i norska vatten. Det fanns sovjetisk aktivitet bl.a. i Nordnorge, som hade stor betydelse för den sovjetiska marinen. Men Gjelsten skriver om Norge, inte om Sverige.
Ola Tunander, forskningsprofessor fredsforskningsinstitutet PRIO i Oslo