Ledarbloggen
Ledarredaktionen
Ledarredaktionen
Statsminister Stefan Löfven går nu vidare i den märkliga socialdemokratiska traditionen att utnämna ett antal relativt unga och oerfarna personer (några uppenbarligen utan kompetens inom de områden de blir satta att ansvara för) till statsråd. De blir ett slags lärlingar som får vara ministrar litet på låtsas och får föga betydelsefulla uppgifter – i den här regeringen är det Gabriel Wikström, Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister, 29 år och Aida Hadzialic, Gymnasie- och kunskapslyftsminister, 27 år.
Tidigare har funnits bland andra Demokratiminister Britta Lejon 1998–2002, Folkhälsominister Morgan Johansson 2002–2006, Ungdomsminister Lena Hallengren 2002–2006 och Samordningsminister Pär Nuder 2002–2004. Man kan kanske kalla dem för traineeministrar.
De som det inte anses ha gått så bra för, får gå vidare åt annat håll (Leijon, Hallengren). Vad som inte anses vara bra varierar – ibland handlar det om att ha varit för kort i rocken, men ibland, som jag förstått i Lejons fall, att ha varit mer ambitiös än vad chefen (Göran Persson) riktigt ville och inte nöjt sig med att ha varit ett ungdomligt ansikte. Men de som fogar sig och som anses ha hållit måttet, får tyngre poster längre fram, så som Nuder och nu Johansson.
Juniorministerbefattningen är ändå ett ansvarslöst förfarande: ”Hovslagarlärlingen lär sig yrket på den otrognes åsna” som det heter på turkiska. (Acemi nalbant mesleği gavur eşeğinde öğrenirmiş.)
Folk med ringa erfarenhet får testa sig fram i partikarriären – en kaderskola på regeringsnivå. Men utan fullt ansvar, inte riktigt på riktigt och på skattebetalarnas bekostnad.
Thomas Gür