Genusbudgetering och feministisk – bara ord

’Det är väl fantastiskt att vi äntligen har en feministisk regering, statsministern slog ju fast det i regeringsförklaringen!’ -Detta kommer att upprepas. Och framhållas som om vi på något vis nått ett sedan länge uppsatt mål. Men det betyder ingenting! Löfven kunde lika gärna ha slagit fast att han leder en rättfärdig regering, eller en rättvis. Men utan att definiera vad det är eller hur man vill fylla det hela med innehåll, blir det bara en mening i en regeringsförklaring, till intet förpliktigande. Det är som att målet härmed är uppnått; vi har en feministisk regering och statsministern kallar sig feminist. Punkt.

Men okej, det finns en passage i regeringsförklaringen som matchar feministambitionen och den kommer att beröra ett begränsat antal redan privilegierade kvinnor i Stockholm som aspirerar på några välavlönade styrelseuppdrag. (Varför ömmar Löfven för dessa?) Kvoteringslöftet (om det nu kan vara ett löfte utan majoritet i riksdagen…?) är regeringens feminism, men det är en politik som snarare cementerar stereotypa idéer om mäns och kvinnors olikhet. Här kommer ”hjälp på traven-politiken” till kvinnors räddning, på egen hand klarar vi oss inte.

Eller är det Åsa Romsons tolkning av feminism Löfven menar omfattar hela regeringen. Hennes feministversion gör skillnad mellan män och människor och kan väl knappast anses grunda sig på någon särskilt jämställd syn på båda könen. Det ena definieras inte ens som mänskligt.

Återstår att se vad Löfvens utlovade genusbudgetering kommer att innebära. Han hann själv inte utveckla teorin i regeringsförklaringen men det blir uppriktigt intressant att höra vad det betyder. Och hur det går till. Och hur många i den feministiska regeringen som kan redogöra för processen.