Fler kommentarer och svar angående ”pensionärsskatten”

Med anledning av gästblogginlägget Valrörelsens största lögn (publicerad även i papperstidningen 18/9), har följande ytterligare två kommentarer inkommit:

Kjell Carlsson, pensionär: Larsson har naturligtvis rätt i att skattelagstiftningen inte innehåller begreppet ”pensionärsskatt”, men faktum är att ålderspensioner beskattas hårdare än förvärvsinkomster. Vad detta kallas är ointressant, men pensionärsskatt beskriver korrekt vad det handlar om, och benämningen är etablerad.

Att blanda in sociala avgifter i resonemangen är endast ett försök att förvränga fakta. Förvärvsinkomsten före sociala avgifter är ej pensionsgrundande.

Det enda rimliga sambandet mellan jobbskatteavdrag och ökad sysselsättning är att ökad köpkraft ökar konsumtion, vilket kan ge nya arbetstillfällen. Men detta resonemang bör även gälla för pensionärer. Även ökad konsumtion från medborgare med ålderspension bör kunna ge nya arbetstillfällen. Sannolikt kommer äldre personers ökade konsumtion resultera i ökad efterfrågan på tjänster, vilka produceras lokalt. Den yngre befolkningens ökade konsumtion resulterar till stor del i arbetstillfällen i t.ex. Kina.

Under den yrkesaktiva delen av livet avstår löntagare och företagare en del av sina intäkter i inbetalningar till pensionssystemet. Tanken är då att vid uppnådd pensionsålder ska dessa pengar återföras till pensionären. Detta kan beskrivas som uppskjuten lön. Att de inbetalda pengarna inte samlas i en personlig pengapåse, är bara en teknikalitet utan principiell betydelse. Begreppet inkomstpensionskonto visar att egna tidigare inbetalningar ligger till grund för ålderspensionen.

Personligen är jag sedan gammalt borgerlig väljare och år 2006 stödde jag alliansen. Men efter att det första jobbskatteavdraget presenterades (jag var då inte pensionär) övergick jag till att bli ”enfrågeväljare”, och den fråga som engagerade mig var/är den bisarra beskattningen av ålderspensioner. Vid riksdagsvalen 2010 och 2014 stödde jag det parti som entydigt tog avstånd från denna beskattning. Gissa vilket! Det är inte sannolikt att jag är ensam om beteendet.

Larsson har naturligtvis rätt i att skattelagstiftningen inte innehåller begreppet ”pensionärsskatt”, men faktum är att ålderspensioner beskattas hårdare än förvärvsinkomster. Vad detta kallas är ointressant, men pensionärsskatt beskriver korrekt vad det handlar om, och benämningen är etablerad.

Att blanda in sociala avgifter i resonemangen är endast ett försök att förvränga fakta. Förvärvsinkomsten före sociala avgifter är ej pensionsgrundande.

Det enda rimliga sambandet mellan jobbskatteavdrag och ökad sysselsättning är att ökad köpkraft ökar konsumtion, vilket kan ge nya arbetstillfällen. Men detta resonemang bör även gälla för pensionärer. Även ökad konsumtion från medborgare med ålderspension bör kunna ge nya arbetstillfällen. Sannolikt kommer äldre personers ökade konsumtion resultera i ökad efterfrågan på tjänster, vilka produceras lokalt. Den yngre befolkningens ökade konsumtion resulterar till stor del i arbetstillfällen i t.ex. Kina.

Under den yrkesaktiva delen av livet avstår löntagare och företagare en del av sina intäkter i inbetalningar till pensionssystemet. Tanken är då att vid uppnådd pensionsålder ska dessa pengar återföras till pensionären. Detta kan beskrivas som uppskjuten lön. Att de inbetalda pengarna inte samlas i en personlig pengapåse, är bara en teknikalitet utan principiell betydelse. Begreppet inkomstpensionskonto visar att egna tidigare inbetalningar ligger till grund för ålderspensionen.

Personligen är jag sedan gammalt borgerlig väljare och år 2006 stödde jag alliansen. Men efter att det första jobbskatteavdraget presenterades (jag var då inte pensionär) övergick jag till att bli ”enfrågeväljare”, och den fråga som engagerade mig var/är den bisarra beskattningen av ålderspensioner. Vid riksdagsvalen 2010 och 2014 stödde jag det parti som entydigt tog avstånd från denna beskattning. Gissa vilket! Det är inte sannolikt att jag är ensam om beteendet.

Ulf Lönnberg, styrled i KD:s Seniorförbund: Janerik Larsson skriver att pensionärsskatten var valrörelsens största lögn och SPF avslutar sitt genmäle med förhoppningen att pensionärsskatten begravs genom dess fulla avskaffande så snart som möjligt.

Både belackare och tillskyndare av skattegapet på pension och lön skulle med korrekt terminologi tvingats precisera sig i frågans ideologiska och attitydpåverkande dimensioner. Det finns ingen pensionärsskatt, det handlar om högre beskattning av pension än lön.

I en tid när många pensionärer bevisligen har dålig privatekonomi och ungdomsfixeringen tränger undan äldre från arbetsmarknaden och i ett skede när partiernas nomineringar ännu en gång stängt äldre ute från riksdagen är det angeläget definiera problemet korrekt.

Annars blir det som det blir med Janerik Larssons och SPF:s senaste inlägg: Rätt och fel i bådas slutsatser utifrån en felformulerad problembild från vilken politikerna vänder orättvisan så länge debattörernas språkförbistring skymmer sikten. Få ifrågasätter att jobbskatteavdragen tjänat Sverige väl men högre skatt på pension än på lön är ovärdigt.

Janerik Larsson svarar: Jag har fått många mejl om ”pensionärsskatten” och har besvarat dessa direkt till de som hört av sig. Här en slutkommentar till dem som hört av sig till SvDs ledarsida: Det finns ett par viktiga förtydliganden att göra i frågor som berör myten om pensionärsskatt.

Det första rör jobbskatteavdraget. Analyser från en rad institutioner; Finansdepartementet, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen m.fl. har visat att avdraget skapat incitament i ekonomin som ökat sysselsättningen med mer än 100.000 personer. Det är förstås i grunden positivt för den svenska ekonomin, inklusive förutsättningarna för goda pensioner.

Förtjänsterna med jobbskatteavdrag kan också illustreras med att liknande skattelättnader tillämpas i ett 20-tal andra länder, bl.a. Finland, Danmark, Belgien, Nederländerna, Österrike, Frankrike, Storbritannien och USA (earned income tax credit).

Det andra förtydligandet är att det svenska allmänna pensionssystemet i allt väsentligt är pay as you go. Dagens yrkesverksamma betalar för inkomstpensionerna till dagens pensionärer. Ju fler yrkesverksamma, desto bättre förutsättningar för pensionärerna.

Skattesystemet  har ändats och måste vara föränderligt givet skiftande omständigheter och vikten av att Sverige är konkurrenskraftigt i den globala ekonomin. Att tjänstepensionsutbetalningar beskattas högre än dagens yrkesverksammas arbetsinkomster är givetvis något som kan upplevas som orättvist men detta anser jag inte ska  kopplas till det önskvärda och berättigade i jobbskatteavdraget.

Sedan kan man förstås som pensionär önska  sig en högre allmän pension. Men det är en annan fråga som inte heller det har med jobbskatteavdraget att göra.

Till sist : Den som jobbar får jobbskatteavdrag, som skiljer sig beroende på ålder. Har man fyllt 65 år är jobbskatteavdraget större än det är för dem som inte uppnått den åldern. Vidare får alla skattebetalare ett grundavdrag. Detta är förhöjt för alla personer som passerat 65 år ålder. Avdragsbeloppet är i grova drag dubbelt så stort för dem, jämfört med yngre personers grundavdrag.

Slutligen belastar staten allt arbete med vad som kallas arbetsgivaravgift, men som till klart övervägande del är en ren skatt, och uppgår till 31,42%. Denna tas naturligen inte ut på pensioner, men även för de som väljer att arbeta efter 65 års ålder är avgiften väsentligt lägre och i vissa fall helt borttagen.

Denna slutreplik får avrunda debatten för denna gång. /Ledarredaktionen