Maria Ludvigsson
Stefan Löfven har just meddelat att han fått uppdraget att som statsministerkandidat ”sondera” och den 26 september ska han presentera regeringsförslag. Med all tänkbar tjurskallig envishet upprepar Löfven att ”blockpolitiken är över”. Just like that! Detta har statsmininsterkandidaten bestämt. Därmed inte sagt att det är sant, naturligtvis.
Det faktum att inget av blocken fick egen majoritet är alls inte liktydigt med att väljarna ropar på samregerande och utslätande av politiska skillnader. Själva poängen med demokratiska val är att det finns tydliga alternativ med partier som lovar att INTE gå ihop, utan tvärtom göra vad de kan för att ta sina väljare på allvar. En röst på borgerligheten ska inte plötsligt, i en partilednings händer, kunna bli en röst på vänstern. Det borde stå helt klart att varje väljare röstar på den sida och det parti hon föredrar, och inte hoppas på en metatolkning som förvandlar hennes röst till en ”signal om att väljarna är trötta på blockpolitiken”.
Även om S och Löfven hoppas på något annat av partistrategiska skäl, är det av respekt för väljarna rätt att Alliansen tar uppdraget som opposition på allvar. Ett viktigt uppdrag i en levande demokrati.