Kampen går vidare

Egentligen hade jag tänkt inleda mitt friår idag. Men chefen påpekade att det nog inte var möjligt. Åtminstone inte redan på förmiddagen. Stefan Löfven måste få nycklarna till Rosenbad först. Han måste få avfyrningskoderna till innovationskatapulterna och finansens arsenal med rödgrön avskräckning.

Kanske hinner det hända nåt på eftermiddagen. Men den nyheten lär man väl missa när man går hem redan efter sex timmar.

Så i stället sitter jag här och funderar på hur det kunde gå så fel. Allt var ju så harmoniskt.

Kommer ni ihåg 2011? Alliansen hade nyss gått fram i valet mitt under brinnande finanskris och Fredrik Reinfeldt samlade nationen. Statsvetarprofessor Torbjörn Nilsson och fotografen Henrik Montgomery gav ut den läckra kaffebordsboken Statsministern (Medströms förlag), med glansiga bilder på statsmannen Reinfeldt. På toppmöte. I stridsflygplan. Med Obama. Och med Filippa. Sverige har aldrig varit närmare en egen Kennedyfamilj. Svennedys.

Det var ju nästan som upplagt. Fredrik skulle sitta i tolv år. Sedan skulle Filippa ta över. Som chef över landets största landstingsbudget hade det inte varit onaturligt – hon hade både egen maktbas och erfarenheten. Och efter tio år med Filippa skulle sonen Gustaf, högt uppsatt i ungdomsförbundet, stå redo.

Det blev inte så. Så här sitter jag, och väntar på mitt friår.

En vän frågar vilken som blir Håkan Juholts första åtgärd som kulturminister. Han skulle kunna ge unga under 23 betalt för att gå på museum, tänker jag. Så löser han både problemet med ungdomsarbetslösheten och ökar folkbildningen. Två flugor i en smäll.

Alliansen förlorade 31 riksdagsmandat, varav Moderaterna 23. Med dem följer ett otal sekreterare och andra politiska tjänstemän. I regeringskansliet lär det finnas omkring 200 politiskt rekryterade tjänstemän, om de inte redan har gått hem efter att de blev färdiga med att placera ut häftstift på alla stolar. Det är oklart vad de ska göra nu, allihop. I PR-branschen råder redan en överetablering. Och något avdrag för konsulttjänster lär väl inte vara att vänta under Löfven. De kanske kan starta sådana där vinstfria SVB-bolag. Där kommer det att finnas en nisch, när Jonas Sjöstedt blir näringsminister.

Och nu slutar visst Anders Borg, också. Så nu måste någon skriva ner hans runa. ”Vår Borg var oss en väldig Gud” – redan Martin Luther förutsåg nog den rubriken.

Det där friåret känns allt mer behövligt.

Det var ju inte de texterna jag skulle skriva. Men nu blev det så.

Stridshingsten lämnade oss. Eller som en vän med kunskaper i ordens dubbla betydelser uttryckte det: kampen går vidare.