Sanna Rayman
Förr var jag emot hetslagstiftningen. Jag har i detta avseende tänkt om, jag tycker att det är rätt att ha en lagstiftning mot rent hetsande mot folkgrupper i samhället. Problemet är emellertid att lagstiftningen har kommit att omfatta betydligt mer än hets, vilket riskerar att omkullkasta det goda med själva lagen. Om detta har Mattias Svensson skrivit i Aftonbladet på ett alldeles ypperligt sätt.
”Förra året gjorde Jan Tullberg i Tidskrift för politisk filosofi (nr 1 2013) en genomgång av domarna. Hans slutsats: ”Min bedömning efter en genomgång av en rad fall är att inte en enda dom är angelägen; man dömer marginella grupper för diskutabla överträdelser”. Någon har tryckt om en förbjuden skrift från 1936, andra har skickat brev till någon lokalpolitiker eller lagt ut flygblad på en skola.
Lagen om hets mot folkgrupp fyller alltså inget praktiskt syfte. Den skyddar inte mot hotfulla rörelser och personer. Och den kommer till ett högt pris. Dels genom att godtyckligt straffa (och därmed ge uppmärksamhet åt) perifera företeelser och personer; skinnskallar som heilar på en konsert, någon apart konstnär och något troll i kommentarsfält i sociala medier. Dels genom att med sin nuvarande tolkning inskränka konst, satir, åsikter och missnöjesyttringar. Sådant som i ett civiliserat och tolerant samhälle omfattas av yttrandefriheten.”
Se så! Iväg och läs hela artikeln omedelbums!