Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I gårdagens partiledarutfrågning fick Göran Hägglund ett antal frågor på temat Bibelkunskap. ”Hur ofta bläddrar du i den heliga skriften?”, frågade SVT:s Anna Hedenmo och fyrade därefter av tre frågor om bibelcitat.

Det är inte hela världen och var säkert inte illa ment. Ungefär så reagerade också Hägglund. Ingen kränkthet, men däremot en road förvåning. ”Jag ska med intresse följa när de andra partiledarna får motsvarande frågor”, konstaterade han, med viss sälta.

 

Kanhända kommer bibelkunskapen vara ett stående inslag i alla utfrågningar, men jag betvivlar det. Snarare var detta ett försök till en lite skämtsam blinkning gentemot det faktum att Hägglund företräder ett parti som säger sig vila på en kristen värdegrund. Men grejen är att det samtidigt röjer en väldigt märklig inställning gentemot religiositet, där man förutsätter att en dylik kommer med bokstavstro och versrabblande. ”Nu ska vi kolla om du är en riktig kristen”, typ. Det skapar en mycket svartvit bild av andlighet, men det gör också andligheten till huvuddrag hos den religiösa människan på ett sätt som vi faktiskt inte kan utgå ifrån är fallet hos varje enskild person.

Om SVT plötsligt började hålla förhör om suror och hadither med muslimska politiker skulle vi, med rätta, betrakta det som ett märkligt tilltag där en människa reducerades till sin andliga tillhörighet. Som om troende personer inte kan vara lika sammansatta och komplexa som icke-religiösa. Det är inte en lyckad inställning till religion.

 

Arkiv

Fler bloggar