Per Gudmundson
På torsdagkvällen gav president Barack Obama klartecken till amerikanska flygattacker i Irak. Det gäller två mycket specifika situationer. För det första ska amerikanska stridskrafter kunna sättas in för att försvara attacker mot den kurdiska staden Arbil, där USA har både konsulat och militär personal. I den händelse att Islamiska staten avancerar närmare Arbil kommer USA att angripa deras transporter. Också om den irakiska regeringen ber om hjälp runt Arbil kommer USA att bistå. För det andra ska USA angripa Islamiska staten med flyganfall i Sinjar, där tusentals jezider just nu utsätts för etnisk rensning eller rentav potentiellt folkmord.
Beslutet har säkert inte varit enkelt för Obama. Han gick till val på löftet att minska de amerikanska militära insatserna utomlands. Riskerna är stora att USA dras in i ännu ett krig. Och den amerikanska opinionen är trött på äventyren i Mellanöstern.
Ändå fattar Obama det beslut som är rätt. Och han gör det av moraliska skäl.
”I’ve said before, the United States cannot and should not intervene every time there’s a crisis in the world. So let me be clear about why we must act, and act now. When we face a situation like we do on that mountain — with innocent people facing the prospect of violence on a horrific scale, when we have a mandate to help — in this case, a request from the Iraqi government — and when we have the unique capabilities to help avert a massacre, then I believe the United States of America cannot turn a blind eye. We can act, carefully and responsibly, to prevent a potential act of genocide. That’s what we’re doing on that mountain.”
Resten av världen står handfallen. Ingen annan stat kliver fram för att hjälpa jeziderna. FN kan inget göra.
Kanske är det inte så dumt ändå, med USA som världspolis.