Extra extra! Harpsundsekan besudlad!

De vänstra ledarsidorna i detta land förvånar ju titt som tätt med sina analyser. Att läsa Eric Sundströms uppretade litania mot den som värjer sig mot överstatlighet är ett sådant exempel. Tydligen är det i Sundströms värld obligatoriskt att följa de europeiska partifamiljernas kandidatval.

Detta obligatorium förespråkar han trots att det på intet sätt är något som följer med självklarhet av Lissabonfördraget. Jag trodde aldrig att jag skulle anföra Marita Ulvskog som auktoritet, men i det här fallet är det rimligt. Hennes uttalanden om valet av kommissionsordförandevalet har, åtminstone de jag har hört, varit tusen gånger mer nyanserade och eftertänksamma än vad som saluförs i Dagens Arena idag.

Lika fascinerande är hur Sundström beskriver ett möte mellan ett par av Europas toppolitiker. Det faktum att vi vet att de har samsyn i en principiell fråga räcker för att deras träff ska dömas ut som ”mygelmöte”. Vari myglet består kan man fråga sig. Processen fram till valet av kommissionsordförande är lång och många kommer att vilja säga sitt. Det är inte konstigt om olika grupperingar pratar ihop sig, hela den här processen är en debatt som pågår mellan många. Med tanke på hur kända alla positioner är har jag svårt att se vari myglet egentligen består. Korten är öppna, vi vet vad alla vill.

Så småningom kommer diskussionerna att resultera i ett förslag som därefter får förkastas eller godkännas av parlamentet. Detta tycker Sundström är ett demokratiskt bakslag. Det är obegripligt, inte minst mot bakgrund av att det åtminstone inte är mitt intryck att vänstern generellt är lika heligt övertygad om överstatlighetens välsignelser som Sundström verkar vara. Men de får väl läsa något annat.

Även på Aftonbladets ledarsida färgas den analytiska förmågan av diverse motviljor. Till viss del verkar resonemanget likna Sundströms, men i huvudsak är det trygg och välbekant läsning för den som är bekant med Bladet. Ledarna som mötts på Harpsund är höööger, alltså är hela mötet obehagligt. En viktig beståndsdel i antipatin verkar vara att Aftonbladets ledarsida betraktar Harpsund och den tillhörande ekan som socialdemokratiska ägodelar, vilka nu besudlas av onda högermänniskor. Tänk så hemskt! Fel folk har suttit i ”Erlanders och Palmes eka”.

Ja, annat var det förr. Då satt det bara bra folk i ekan…