Bra tumregel – så gör vi!

Upptäckte just en bloggpost som jag missat. För den osannolika händelse att ledarbloggens läsare också missat den vill jag därför tipsa, eftersom Andreas Johansson Heinö i denna text prickar in exakt rätt argumentation i frågan om huruvida nazistiska och/eller antidemokratiska partier ska få besöka skolor.

Frågan kan synas väldigt enkel. Svaret på frågan ”nazister i skolan” blir så att säga ett rätt intuitivt och rungande Nej, milt uttryckt. Men om vi inte ska bana väg för antidemokraterna behöver vårt svar hänvisa till mer än magkänslor och intuition. Eller med Johansson Heinös ord:

”Däremot är det viktigt att vi som vill säga nej till nazister i skolan är tydliga och konsekventa i vår argumentation. Här brister det dessvärre på sina håll. I en debatt i Aftonbladets 20 minuter argumenterar Karin Pettersson ungefär som sin kollega Anders Lindberg i en ledartext idag: nazister ska förbjudas för att de är nazister. Det är ett självförklarande och därmed ogiltigt argument. Vi kan inte ha en särlagstiftning för nazister.”

I sak är Johansson Heinö förstås på Aftonbladets sida. Han skriver:

”Jag delar helt hennes uppfattning: nazistiska partier ska inte välkomnas till svenska skolor. Politik är ingen lekstuga, inte ens i skolan. Nazismen hör hemma i historieundervisningen, inte i skoldebatter. Politiska partier ska välkomnas i skolan som del av samhällskunskapsundervisning, men det ska vara riktiga partier med seriösa företrädare, inte Kalle Anka-partister.”

Intuition är inget argument, alltså måste det finnas tydliga och begripliga principer för varför vissa utesluts. Vi kan inte hänvisa till att auktoritet X och Y på den myndigheten och i den tidningen har sagt så, det kan rentav vara att bana väg för de antidemokratiska krafterna, som mycket lätt kan gå den populistiska vägen och inhämta sympatier när de på vaga grunder förfördelas av makthavarna. Så vad är vår princip? Jo, det är förstås enkelt:

”Nej, ska partier uteslutas ska det ske på principiell grund med utgångspunkt i skolans värdegrund och med hänvisning till partiernas ideologi. Det naturliga här är att dra gränsen vid de partier som underkänner demokratin.”

En utmärkt tumregel. Så gör vi.